Livet i hemvärnet till nytta i jobbet
Kjell Corshammar jobbar på Arbetsförmedlingen i Växjö med att hjälpa sjukskrivna arbetssökande. Men ibland byter han skepnad och blir Kapten C, kompanichef i hemvärnet.
Hur kom det sig att du hamnade i hemvärnet?
– Jag var yrkesofficer när man lade ned regementet 1992. Jag gjorde värnplikten som officerselev. När det var över sa jag till kompanichefen att »jag gör det för att slippa civil bestraffning«, och menade vanligt jobb. Det passade mig det här livet, med självdisciplin, hårdhet och tydliga regler.
Så den rätta frågan är alltså »Hur hamnade du på Arbetsförmedlingen«?
– Sedan regementet lades ner skaffade jag mig kompetens för arbetsförmedlarjobbet genom att vara arbetslös i sex månader. 300 sökte 10 jobb och jag hade turen att ligga högt upp i högen. Men de gjorde ett bra val – jag är fortfarande kvar och jag tycker själv att jag gör ett bra jobb.
Hur mycket tid lägger du ned på hemvärnet under ett år?
– Jag har ett kontrakt som säger 13 dygn per år. Sedan blir det mycket tid därutöver, 150 till 200 timmar per år skulle jag gissa.
Vad säger din familj om att du är borta så mycket?
– Jag har en underbar familj, min fru Margareta och tvillingarna Erik och Gustav som är tio. De ställer alltid upp. Dessutom är arvodet skattefritt. Så vartannat år mutar jag dem med en utlandsresa som de här pengarna går till!
Vad känner du att du själv får ut av det?
– Jag mår bra och får träna min kropp och min hjärna på något som är utmanande. Jag har jättemycket nytta av det i mitt jobb på Arbetsförmedlingen. I grunden handlar det om människor och ledarskap. Det finns en tydlig korsbefruktning mellan jobbet och fritidsintresset.
Ser du en fortsatt karriär inom försvaret?
– Nästa snäpp skulle vara att läsa till bataljonschef. Men då tycker jag att man är för långt från »the action«. Det blir för mycket stabsarbete och pappersjobb och så.
Och för dig är det roligare att »leka i bushen«?
– Ja, visst är det så. Men det är ju mer än en lek – det handlar om den mentala utmaningen att lösa uppgifter som kräver en hel del professionalism. Samtidigt är det roligt att vara »ute i bushen och leka«. I november hade vi en stor övning över flera dagar. Det var svinkallt och vi fick en halv meter snö på ett par dygn. Det är väldigt annorlunda mot det vanliga jobbet och det civila livet. Att stiga upp halv fem på morgonen, missa lunchen och gå och lägga sig två på natten och ändå stiga upp igen vid sex. Det hjälper en som människa att lära sig låta egna behov stå tillbaka för andra behov som är större.
Finns det många missuppfattningar kring hemvärnet?
– Ja, det gör det säkert. Allt ifrån fikande hemvärnsgubbar till bilden av stridisar som vill andra ont och slår sönder saker. Men vi jobbar ju för demokrati, fred och frihet och inte för krig. Vi är väldigt lite av Rambo, vår uppgift är att vara tydliga, professionella och bestämda, men samtidigt ödmjuka.