Lika flitig som sina bin
Christina Lundgren är administratör på Forskningsrådet Formas. Där hanterar hon ansökningar om forskningsanslag. Men på fritiden är hon biodlare hemma i Älta i Nacka kommun.
Hur kom det sig att du började med biodling?
– Det har varit en önskedröm sedan jag var liten. Det är väldigt intressant att se hur bisamhällena fungerar. Bina dansar i kupan för att visa de andra var det finns mat. Man får inte flytta kuporna för då hittar de inte hem. Bina behövs för att pollinera frukter och bär – och så får man ju honung. Väldigt fin obesprutad honung som man kan sälja.
Hur länge har du haft bina?
– Sedan 2006. Nu har jag sex kupor, men jag började med två. Jag har skickat efter mer utrustning för att kunna starta ytterligare två kupor i sommar. Man måste anmäla till länsstyrelsen att man börjar med biodling. Upp till 15 kupor får man ha på en villatomt, enligt en gammal lag. Enligt EUs regler är bin husdjur, precis som kor.
Känner dina bin igen vem som är matte?
– Ja, de känner igen mig på doften. Men det gäller att inte använda parfym. Och man får inte dricka alkohol, det gillar de inte. När er fotograf kom så kände de inte igen honom. Jag försökte säga till honom att inte vifta med händerna, men han blev ju lite rädd, förstås.
Hur bär man sig åt om man ska börja med biodling?
– Det är klokt att börja med att gå på kurs. Och så är det bra att vara med i en förening. Det har mest varit äldre män, men vi blir fler och fler kvinnor i föreningarna. Jag är medlem i Huddingeortens Biodlarförening.
Hur mycket kostar det – går det ihop ekonomiskt?
– Jag har lagt ut en hel del på kupor och ramar, och på en honungsslunga. Så småningom får man tillbaka lite grann när man säljer honungen. Men det är ju bara på hobbynivå. En dag kom en biodlare förbi som hade förlorat sina bin och frågade om jag hade bin att sälja. Jag kunde sälja en svärm och fick 1 000 kronor.
Vad odlar du själv hemma?
– Jag hade ett friår, när det fanns, och gick en kurs i ekologisk trädgårdsodling. Där fick vi också lära oss att rita och planera trädgård. Vi bor på en bergstomt. Jag odlar mest i pallkragar, som jag lägger presenning och kvistar i botten på och fyller på med jord. Där har jag grönsaker som sparris, rödbetor, mangold, morötter, sallad, jordgubbar och brytbönor. Jag odlar ekologiskt i växtföljd. Det är som växtföljdsodling i jordbruket, men i mindre skala.
Har du några fritidsproblem i övrigt?
– Jag är med i Trädgårdsamatörerna och Blomstervännerna. Trädgårdsamatörerna är sådana som bara pratar latin när de diskuterar växter. De brukar ta in föreläsare som berättar om ovanliga växter. Och så sitter jag i styrelsen för Aktiespararna. Jag paddlar även havskajak ute i Stockholms skärgård. Vi gör en del silversmycken också, min man och jag. Vi designar själva. Men det är mest min man som gör det. Jag har inte så mycket tid.
Fotnot: Fotografen Sören Fröberg mår bra nu. Han fick bara ett stick på handen.
Bildtext
I sitt arbete hanterar ST-medlemmen Christina Lundgren ansökningar om forskningsanslag från professorer och doktorander. På fritiden odlar hon bin, liksom sparris, rödbetor, mangold, morötter, brytbönor och jordgubbar. Hon tillverkar silversmycken, är med i föreningarna Trädgårdsamatörerna och Blomstervännerna. Och så sitter hon i Aktiespararnas styrelse – och paddlar havskajak.