Bild: Gisela Svedberg
Studenterna Emma Heikensten, Josefine Persson, Anders Rudow Fors, Vilhelm Hultgren och Simon Wetterling diskuterar vad som skulle kunna förbättras i deras studier.
Långt till läraren på högskolan
På Ekonomihögskolan vid Lunds universitet håller Åsa Hansson föreläsningar för hundratals åhörare. Både hon och hennes studenter skulle vilja ha mer undervisning i mindre grupper. Men resurserna räcker inte till.
Av:
Katrina Ekelund
Ett sorl av röster hörs i föreläsningssalen. Lokalen rymmer 400 personer. Till en början är det bara några enstaka personer där, men den fylls snabbt på. Läraren Åsa Hansson känns liten där hon står framme vid tavlan och ska undervisa alla studenterna, men det visar sig att hon gör det med säker hand. Snabbt yr hennes penna över whiteboardtavlorna och formel efter formel tecknas upp.
– Är alla med på hur man gör? frågar hon.
Svaren från studenterna uteblir.
En fråga på två timmar
Föreläsningen i nationalekonomi går i rask takt och frågorna som Åsa Hansson ställer är för det mesta rent retoriska. När hon ibland tystnar för att dra ner en ny tavla, vänder sig studenterna till sina bänkkamrater för att få bekräftat att de har förstått vad hon sagt. Men under de två timmarna är det bara en student som ställer en fråga till läraren.
Åsa Hanson har undervisat i 15 år och är van vid stora grupper. Hon säger att det kan vara en bra undervisningsform, eftersom resurser då kan frigöras till annat. Men hon ser ett problem i att hon inte känner studenterna och att hon inte vet om de har förstått det som hon föreläser om.
– Det är inte så mycket interaktion. De sitter där med tomma ansiktsuttryck och anonyma ansikten, säger Åsa Hansson.Om någon av dem hälsar på mig på stan, gissar jag att det är en student, men jag är inte säker.
Vilhelm Hultgren går första året på civilekonomprogrammet och ser inget positivt med storföreläsningar. En anledning är att han inte känner sig särskilt bekväm med att ställa frågor till läraren inför så många studenter. Men ska han klara studierna har han inget val.
– Jag lär mig inte av böckerna utan från den muntliga framställningen och därför måste jag ställa frågor, annars skulle jag inte klara mig. De andra studenterna kommer fram och frågar mig efter föreläsningen, eftersom de inte vågar fråga läraren inför alla studenterna. Så ska det inte behöva vara.
Ger sämre kritiskt tänkande
Storföreläsningen är en av de få undervisningstimmar som studenterna har under en vecka på A- och B-kurserna på Lunds ekonomutbildning.
Även om det kan vara en praktisk undervisningsform, finns det också forskning som visar att stora undervisningsgrupper påverkar studenternas resultat negativt. En studie gjord på University of Richmond i Storbritannien tyder på att studenternas kritiska och analytiska tänkande blir sämre. Dessutom kan det vara problematiskt att hålla en tillräckligt hög svårighetsgrad. Studien visar också att det är svårare för läraren att upprätthålla studenternas intresse i stora grupper.
Fyra timmar lärarlett
I flera ämnen har krympande resurser lett till att studenterna får så lite som fyra timmars undervisning i veckan, konstaterar Högskoleverket i en rapport från 2007.
Den fackliga centralorganisationen TCO har gjort två undersökningar av den lärarledda tiden i högskolan med hjälp av enkäter till studenter. Den senaste, från 2010, visar att hälften av humaniorastudenterna och 40 procent av samhällsvetarna har mindre än sex timmars undervisning i veckan. Inom ekonomi, juridik och på lärarutbildningen gäller det var tredje student. Juridikstudenterna och i synnerhet ekonomistudenterna har dessutom ofta undervisning i stora grupper.
Miniminivån underskrids
Men hur mycket undervisning är då tillräckligt?
Den statliga utredningen Grundbulten slog 1992 fast en miniminivå för lärarledd undervisning på akademiska utbildningar. Det är på den som det nuvarande resurstilldelningssystemet bygger. Enligt Grundbulten skulle den lägsta ersättningsnivån för humaniora, samhällsvetenskap och juridik räcka till nio timmars lärarledd undervisning i veckan. Tre av dessa timmar skulle vara undervisning i grupper om högst 15 studenter och övriga timmar i grupper om 30. I dag ligger den lärarledda tiden på många utbildningar långt under den nivån.
Naturvetare får mest
Det statliga anslaget per student varierar beroende på ämnet. När ersättningsbeloppen bestämdes 1993 skulle de ämnen som krävde laborationer, övningar i mindre grupper och handledning få de högsta beloppen. Med det som motivering fick naturvetenskapliga och tekniska ämnen mer än dubbelt så mycket som humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik. Så är det fortfarande, trots att Högskoleverket redan 1997 påpekade att tidskrävande moment ingår även i ämnena i den senare gruppen.
Resurserna räcker inte
På Ekonomihögskolan i Lund har rektor Allan Malm sedan länge uppmärksammat att studenterna har för lite undervisning. Enligt honom räcker inte resurserna till mer än sex till åtta timmar lärarledd undervisning i veckan och ett minimalt utrymme för individuell handledning.
– Det är inte tillräckligt. Bra skolor internationellt undervisar 16 till 18 timmar i veckan. Om vi ska nå upp till internationell kvaklitet behöver vi mer utrymmer för individuell handledning och komma upp i åtminstone 12 till 14 timmars undervisning i veckan.
Ligger efter andra länder
Sverige är ett av de länder som satsar mest på forskning, påpekar Allan Malm. Därför behövs bra ekonomutbildningar som kan omsätta forskningen till lönsamma företag.
– I en internationell jämförelse ligger vi långt efter med undervisningstid och individuell handledning. På sikt får kvalitetsbristerna konsekvenser för Sveriges tillväxt, säger han.
Studenter och lärare efterlyser mer av praktiska övningar i utbildningen, men resurserna räcker inte till.
– Vi saknar träning i att uttrycka oss muntligt och att skriva rapporter, säger Emma Heikensten, tredjeårsstudent på ekonomiprogrammet. Det vi vill lära oss är att kommunicera och interagera och att våga ställa frågor. Har man diskussionsforum kan man få in nya perspektiv och djupare och bredare insikter. Som det är nu testas våra kunskaper inte på något annat sätt än i en tentamen.
Emma Heikensten tycker att kraven på ekonomutbildningen i Lund är för låga.
– Studierna borde ta 40 timmar i veckan, men det gör de inte. Jag lägger ned 20 till 30 timmar, säger hon.
Kraven på studenterna sänks
Förklaringen till att kraven är låga tycks ligga i lärarnas många gånger ansträngda situation. Högskoleverkets utvärderingar visar att kraven sänks som en naturlig följd av tidsbrist och trötthet hos lärarna.
Även Åsa Hansson i Lund har märkt av att arbetet blivit mer krävande.
– Arbetet tar mycket mer tid i dag, med det nya betygssystemet till exempel. Vi får pengar för antalet studenter som klarar kursen och det finns inte tillräckligt med resurser för att handleda studenterna individuellt. Har vi för svåra kurser är det inga som klarar dem. Det kan bli så att vi inte har råd att kugga dem, säger Åsa Hansson.
Den stora utbyggnaden av akademisk utbildning har också lett till att lärosätena har fått mer heterogena studentgrupper. Studenter med höga och låga betyg blandas. Lärarna måste därför lägga ner mycket mer arbetstid på förberedelser, handledning och uppföljning i dag än tidigare.
– Det har blivit en mer komplex situation att hantera när studenterna har olika förkunskaper. Kunskapsnivån har sjunkit lite. De är svagare i matte nu och måste lägga ned mer tid på att lära sig det. Vi får inte mer pengar, men det tar resurser från oss att anpassa undervisningen i form av stödgrupper och fördjupningsundervisning, säger Åsa Hansson.
Brist på engagemang
Men det som oroar Åsa Hansson mest är oengagerade studenter. Hon tycker att de blivit allt vanligare under de 15 år som hon varit lärare på ekonomprogrammet. När ribban sänktes minskade även de studerandes engagemang, menar hon.
– De gör ingenting om de inte måste och det är inte deras fel. De agerar naturligt. Det måste ställas högre krav på dem. Studenterna skulle behöva engageras mer, för att lära sig mer.
Åsa Hansson menar att ett sätt skulle kunna vara att ge dem fler uppgifter att arbeta med och fler individuella arbeten.
– Men det finns inte tid och resurser att rätta 400 studenters enskilda inlämningsuppgifter, säger hon. Fast om utbildningen urvattnas är den ingenting värd.
Bild: Gisela Svedberg
Föreläsaren Åsa Hansson oroas av de oengagerade studenterna som blir allt fler.
Denna artikel publicerades i Publikts föregångare ST Press.
