Qaisar Mahmood reste runt i Sverige på sin Kawasaki, som hans döttrar döpt till Lejonblod.
Bild: Casper Hedberg
Qaisar Mahmood reste runt i Sverige på sin Kawasaki, som hans döttrar döpt till Lejonblod.

For landet runt för att hitta det svenska

FÖRDJUPNING: INTERVJU2012-05-29

ST-medlemmen Qaisar Mahmood är enhetschef på Riksantikvarieämbetet. Han
har rest 900 mil på motorcykel i Sverige för att söka det typiskt svenska. Resultatet blev boken Jakten på svenskheten.

Det började visst med att du och några vänner spelade spelet Lingon, lådvin och kalsonger?

– Ja, det är ett spel som ska visa vem som är mest svensk. Men efter ett tag började vi ifrågasätta om det som gav poäng verkligen var kännetecknande för det svenska. Det var då jag bestämde mig för att göra en resa i landet för att undersöka vad svenskheten egentligen är.

Blev du förvånad över vad du hittade?

– Det blev jag. Folk pekade ut olika platser: åk dit och dit, där är det ursvenskt. Men det jag faktiskt såg var i stället en stor variation av individer och kulturer. Mina vänner i Stockholms innerstad skulle till exempel aldrig gå på en sådan förfest som jag var på i Karlstad.

Du liknar svenskheten vid en lök.

– Ja, den har byggts historiskt med lager på lager av föreställningar och beteenden, från bondesamhället och framåt. Efter brukssamhället kom moderniteten och folkhemmet, men vi ser fortfarande rester av bruksanda på vissa håll. Nu, med invandring och globalisering, bygger vi ett annat lager. Vi vet inte vad det blir, men det blir en uppdatering.

– En lök har ju ingen kärna, och det finns inget ursvenskt. Men folk har ändå en gemensam – och oreflekterad – bild av svenskar och svenskhet. Den är viktig för vi-känslan. Problemet är att vi svartskallar inte ryms i den bilden, vi blir betraktade som »de andra«. Och jag vill ha rätt att tillhöra det svenska utan att behöva »kapa armar och ben«. Egentligen borde boken ha hetat Jakten på gemenskapen.

Varför ville du skriva den?

– Dels ville jag visa de personer som känner att de inte passar in i boxen att de inte är ensamma, dels ville jag ge dem inne i boxen ett annat perspektiv. Jag skriver också en del om mitt jobb som statlig byråkrat. Det ligger inte så långt från många svenskars verklighet, och det kanske kan hjälpa dem att hitta en fästpunkt i berättelsen.

Vad har bokprojektet betytt för dig själv?

– Min drivkraft i livet har varit revanschlust, men jag känner mig rätt färdig med det nu. Jag är mer tillfreds, och lugnare med att inte känna mig hemma i alla sammanhang. Det är bra att resa.

Och fort har det gått, framgår det. Är du inte rädd att trafikpolisen ska läsa din bok?

– Hmm… de senaste månaderna har jag kört lagligt! Jag vill inte förlora körkortet. 

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA