Krisen märks hos Kronofogden
Till hösten väntas den ekonomiska krisen slå hårdare mot enskildas ekonomi. Redan nu ökar antalet skuldsatta – och landets kronofogdar får mer att göra. Men myndighetens personal har minskat drastiskt det senaste året.
Ett medelålders par diskuterar med en handläggare hur de ska få hjälp med en fordran av en privatperson. En kvinna i den motsatta situationen, hon är skuldsatt, blir hänvisad till en mer diskret överläggning i ett av de tre samtalsbåsen vid receptionen. Hon och handläggaren känner uppenbarligen varandra, använder varandras förnamn.
– Ja, det är självklart så att vi har varit inblandade i många människors ekonomi under flera år, säger kronoinspektören och teamledaren Catrin Edeborg.
Aktiviteterna vid Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna är desamma som vilken dag som helst. Men under ytan är krisen ständigt närvarande. För varje vecka ökar medvetenheten om att det kommer att bli värre till hösten. Då kommer antalet skuldsatta människor att öka – när uppsägningslöner och eventuella avgångsvederlag är förbrukade, när a-kassan inte räcker eller när ingen a-kassa finns.
– Det tar lite tid innan de drabbades ekonomi havererar, säger kronoinspektören Örjan Boberg.
Men redan nu har de enskilda målen – ärenden med andra fordringsägare än staten – ökat med 25 procent jämfört med första kvartalet förra året.
– Det händer att människor ringer och säger att de båda vuxna i hushållet har blivit av medjobbet, berättar Örjan Bobergs kollega Anna Malmqvist Hed.
Om en del av lönen mäts ut, och anställningen upphör, tas pengarna i stället från arbetslöshetsersättningen.
– Då ringer vi till a-kassan och får veta att de har elva veckors handläggningstid, suckar Örjan Boberg.
I denna sörmländska metallmetropol, av hävd kallad sme’stan, dominerar fortfarande tillverkningsindustrin – även om det också blivit fler arbetsplatser för tjänstemän, inte minst sedan Mälardalens högskola öppnade sina portar. Nu är det varslen vid Volvo och underleverantören Segerström Automotive som får kronoinspektörerna att se allt mörkare moln.
Nyligen skuldsatta prioriteras
När medarbetarna i arbetslaget i Eskilstuna berättar om sitt arbete, formas bilden av en serviceinstitution – trots att det handlar om en myndighet som har rätt att ta till tvångsmedel. Ett återkommande inslag i mötena med människor är rehabiliterande samtal.
– Det kan gälla att förklara vilka möjligheter till skuldsanering som finns, och att tipsa om till exempel kommunens konsumentrådgivning, förklarar kronoinspektören Björn Sundkvist.
Däremot använder inte denna myndighet beteckningen »kunder« om dem som de möter. Nej, hos Kronofogden talar man om gäldenärer. Och den kategori som väntas öka i höst är förstagångsgäldenärer, alltså skuldsatta som inte varit i kontakt med Kronofogden tidigare.
Catrin Edeborg säger:
– Det kan handla om familjer där två vuxna är uppsagda. De har klarat sin ekonomi tidigare, och är vana vid att ha levt tryggt. Det är jätteviktigt att prioritera dem, så att de inte fastnar i den här situationen.
De fyra i arbetslaget är osäkra på vad krisen kommer att innebära för arbetsbördan. Att mängden skulder ökar behöver inte innebära att arbetsbelastningen ökar lika mycket; det kan ju finnas kända gäldenärer som får ytterligare skulder.
Som värnare av rättssäkerhet undviker de också frågan om vad som kommer att prioriteras bort. Det blir ingen hårdare prioritering, däremot en tydligare. Ärendena kommer kanske att ta lite längre tid. Avhysningar går inte att välja bort, och förstagångsgäldenärerna ska, som sagt, prioriteras – få hjälp i ett tidigt skede, mötas med en rehabiliterande dialog. I en sådan dialog förklarar inspektören vad som kan ske om individen blir fast i en skuldfälla, något som är särskilt viktigt för unga att få veta.
Örjan Boberg, som är sekreterare i styrelsen för STs rikstäckande avdelning vid Kronofogden, antyder att man på den fackliga sidan nu pustar ut efter förra höstens förhandlingar om uppsägningar:
– Vi skulle hantera det som kallades arbetsbrist men som ju var en annan brist, brist på medel.
Samarbete i arbetslag
Med den väntande anstormningen i åtanke är de fyra tacksamma över att de har övergett det tidigare arbetssättet, där var och en satt med egna ärenden, och i stället samarbetar i arbetslag. Nu kan de ta till vara på varandras kompetens, vilket Björn Sundkvist betonar. Kronoinspektörerna sitter i kontorslandskap, och att de hör varandras telefonsamtal blir i det här sammanhanget en tillgång. Ingen blir lämnad ensam.
– När man hör att en kollega haft ett jobbigt samtal, kan vi omedelbart efteråt tala om detta, säger Anna Malmqvist Hed.
I floran av ärenden inträffar händelser som följer inspektörerna mentalt under kanske flera år.
– Som när ingen låser upp när vi kommer. Vi får borra oss in, och där inne sitter en människa som mår fruktansvärt dåligt, säger Catrin Edeborg.
I vissa lägen får Kronofogdens utsända hjälpa individen att komma i kontakt med socialtjänst eller psykakut.
– Uppgivenhet är värre än upprördhet, säger Björn Sundkvist.
Örjan Boberg tänker ofta på ett möte som fick en särskild laddning. Det var en man som berättade helt kallt och utan att visa några känslor hur han tänkte ta livet av sig och sin dotter. Sedan besinnade han sig. Örjan Boberg bär fortfarande minnet med sig:
– Flickan var jämnårig med min dotter vilket gjorde att jag blev djupt berörd.
En konkret arbetsmiljöåtgärd är att myndighetens tre bilar är inlåsta bakom galler i parkeringshuset. Det blev de sedan någon lossat hjulmuttrarna på en bil. Sabotaget eller mordförsöket upptäcktes i tid.
Strikta säkerhetsrutiner gäller också efter det uppmärksammade mordet på två kronoinspektörer i Värnamo 1992. Det kan vara sådana rutiner som att alltid låta bilen stå parkerad med fören utåt vid en bostad, att alltid vara minst två personer vid en förrättning och att båda ska ha var sin bilnyckel.
Krisen syns inte på ytan
När vi åker i en av bilarna mot Kronofogdens plats för utmätta gods i Eskilstunas utkant, är det svårt att se att detta skulle vara ett land eller en stad i kris. Människor ser glada ut och trädgårdarna är välskötta. Men kris behöver inte vara detsamma som misär och upplopp med brinnande bildäck. Vi diskuterar det hela medan Anna Malmqvist Hed rattar Volvon och Örjan Boberg antecknar i körjournalen.
Han påpekar att en skillnad mot krisen i början av 1990-talet är att den förra svackan inleddes med en fastighetsbubbla som sprack. Människor kunde bli skuldsatta till miljonbelopp då deras hus såldes och de blev sittande med lånen år efter år. Den här gången började nedgången i industrin, och ränteläget gör att de som har jobb har fortfarande hyggliga villkor.
– Förra gången fick vi människor med så stora skulder att vi fortfarande har dem. De blev gäldenärer i den förra krisen och är kvar med skulder när vi går in i den här krisen, tillägger Anna Malmqvist Hed och stannar tjänstevolvon intill en utmätt husvagn.
