Kalaset som fick folket att rasa
Indignationen exploderade i slutet av juli när det kom fram att 290 anställda på Tillväxtverket hade smort kråset på ett av Stockholms lyxigaste hotell. En del debattörer hävdade att det visade på ett systemfel inom staten. Andra var inte lika säkra.
En del jämförde med sina egna torftiga erfarenheter: »För några år sedan bjöds vi på jullunch bestående av risgrynsgröt och limpsmörgås med leverpastej«, skrev en lärare i en insändare.
Andra intog skattebetalarens hållning: »Dags att komma ner på jorden nu. Äta för 1 400 kronor per person, är det vettigt? Betala ni era egna måltider, det får vi låg- och medelinkomsttagare, sjuka, arbetslösa och svaga göra«, skrev en kvinna i ett brev till Näringsdepartementet.
Det blev bara värre när generaldirektör Christina Lugnet förklarade att Grand Hotel där och då hade varit det billigaste alternativet. Rena hatmejl började dugga in.
»Du ser ut som en gris och är ett riktigt svin. AVGÅ med omedelbar verkan«, skrev en person till generaldirektören.
Bara en vecka senare meddelade regeringen att hon fick lämna sin post.
Tillväxtverkets egen granskning visar att medarbetardagen på Grand Hotel 23 maj kostade 2 690 kronor per anställd exklusive moms. Den största delen, 2 033 kronor, gick till lunch, middag och drycker.
Det är mer än dubbelt så mycket som de flesta myndigheter budgeterar för personalsociala aktiviteter för ett helt år.
På Tillväxtverkets huvudkontor förvaras två tjocka arkivkapslar där myndigheten samlat all korrespondens, mestadels utskrivna mejl, om personalfesten på Grand Hotel. Kommunikationschef Cecilia Werner Kastensson har besvarat de flesta breven.
– De som har seriösa frågor förtjänar svar. Men om det till exempel står »gå och häng dig« så är ju det svårt att svara på, säger hon.
De allra flesta får ett standardsvar: »Jag förstår din reaktion. Jag kan bara säga att vi gör vårt yttersta för att bringa reda i detta.«
I arbetets mest intensiva skede blev Cecilia Werner Kastensson illa berörd.
– Att sitta och läsa detta blir man väldigt påverkad av. Man blir inte glad, kan jag säga.
Efter avslöjandena om Tillväxtverket har journalister granskat även andra myndigheter. Fester på Näringsdepartementet och Säpo spädde på vreden.
Miljöpartiets vice gruppledare i riksdagen, Mehmet Kaplan, var en av de oppositionspolitiker som var tidig med att uttala kritik.
– Det får aldrig bli en tävling i extravagans. Det är inte okej, i synnerhet inte med tanke på nuvarande arbetslöshet, barnfattigdom och så
vidare, säger han till Publikt.
Snart följde en offentlig debatt i nyhetsrubrikernas spår.
»Har de svenska myndigheterna och statliga stiftelser fått fnatt? Tror ledningarna att de får handskas med våra skattepengar hur som helst?« undrade Norrbottens-Kuriren på ledarplats.
Norrköpings Tidningars ledarsida skrev att »Den oförvitlige ämbetsmannen verkar allt mer vara en myt« – och hävdade att avslöjandena visade »att något är grundläggande fel i myndighetschefernas syn på vad deras uppgift är«.
Andra röster har nyanserat diskussionen. På Dagens Nyheters ledarsida skrev Hanne Kjöller att »det ligger i skattebetalarnas intresse att myndighetsanställda träffas, äter och vidareutbildas. Blir tillvaron i det offentliga livet för blodfattig riskerar vi en utveckling där våra verk får hålla tillgodo med bottenskrapet på arbetsmarknaden. Och det vore värre än att en och annan vinpaketerad skattekrona slurkas upp«.
Och när Andreas Bergh, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, i sin blogg gav sig in i debatten, hävdade han att principerna för statens representation måste styras av behovet att rekrytera rätt kompetens.
– Man måste tänka lite längre. Det ska inte vara en uppoffring att arbeta i offentlig sektor.
Andreas Bergh tycker att debattens moraliska överton är olycklig. För honom är frågan snarast om staten betalar lagom mycket för arbetskraften.
– Jag tycker att det är konstigt att rapporteringen om exempelvis Tillväxtverket bara har fokuserat på fester och förmåner, men inte kikat på vad man har i lön. Det är ju en betydligt större kostnad för skattebetalarna.
Vad tror du det beror på?
– Det är lättare att göra skandaljournalistisk om fester. Men oavsett hur spektakulära de har varit så är det en liten kostnad i förhållande till lönerna. Alltför höga löner är ett mycket större slöseri.
Samtidigt medger Andreas Bergh att även de moraliska aspekterna är relevanta.
– En offentlig sektor bygger på människors vilja att betala skatt och att de tycker att de får valuta för pengarna. Om det uppfattas som att pengarna festas upp och slösas bort så är det mycket allvarligt, säger han.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har hävdat att det rört sig om isolerade övertramp snarare än tecken på ett systemfel.
Myndighetsföreträdare som Publikt talat med instämmer i den bilden.
Christina Gellerbrant Hagberg, generaldirektör för CSN, har förvånats över avslöjandena.
– Jag har jobbat inom staten i över 20 år, i olika myndigheter. Jag måste säga att jag inte känner igen mig.
Allmänhetens vrede visar vilket stort engagemang som finns, menar Christina Gellerbrant Hagberg.
– Medborgarna ställer höga krav på hur den offentliga verksamheten sköts. Det ska vi ha stor respekt för.
Övertonerna i debatten oroar henne dock.
– Jag skulle önska att debatten inte får pendeln att slå för hårt åt ena sidan. Jag tror att medborgarna vill ha en modern och effektiv statsförvaltning. För att nå dit behöver även vi ha kurser och personalsociala aktiviteter. Allt annat skulle vara dumsnålt.
De personalsociala aktiviteterna är en viktig komponent i arbetet, anser också Wiveca Dahl, personalchef på Trafikverket.
– Vi ska jobba trafikslagsövergripande och då är det nödvändigt att vi träffas. Men man bör inte åka runt på slott och herresäten och boka underhållning.
Ska det vara skillnad mellan staten och det privata?
– Skattebetalarnas pengar är lånade pengar. Personligen tycker jag att vi ska vara extra noga i staten. Och jag tycker vi efterlever det också.
Men det är inte så att hela det privata näringslivet kännetecknas av frikostig intern representation, konstaterar Wiveca Dahl, som tidigare arbetade i ett stort börsnoterat företag. Där var reglerna minst lika strikta som i Trafikverket, säger hon.
– Ett glas vin och en påfyllning. Aldrig någon starksprit.
Fackliga företrädare om statens personalfester
Anette Jellve, ordförande för ST inom Sveriges domstolar:
– Någon sorts uppmuntran behövs. Det är bara dumt att dra in på julfesten. Men det måste vara rätt arrangerat till ett rimligt pris. Och det är viktigt med insyn. Staten bör vara försiktigare med personalfester än arbetsgivare i privat sektor.
Jerk Wiktorsson, vice ordförande för ST inom Trafikverket:
– Det är helt klart att staten måste vara mycket mer återhållsam än privat sektor, eftersom man är skattefinansierad. Därmed inte sagt att man inte ska kunna bjuda på en jultallrik.
Märta Forsberg, ordförande för ST inom Kungliga biblioteket:
– Det stärker tillhörigheten och samhörigheten. Men det måste inte vara en fest, det kan vara en aktivitet. Å ena sidan sägs det ju att vi ska hålla oss i linje med den privata sektorn. Å andra sidan arbetar vi i medborgarnas tjänst.
