Jobbet i skogen en väg in i Sverige

SMHI har utlovat storm till kvällen och trots att det bara är morgon sliter vinden redan i trädtopparna. Gammal snö ligger tung och blöt över åkrar, ängar och skogspartier vid Fågelsta mellan Södertälje och Stockholm. På en skogbeklädd kulle arbetar fjorton män och kvinnor påbyltade i varma kläder. Några sågar ned träd med motorsåg, andra röjer sly med röjsåg eller samlar granris i en stor hög.

Till den senare kategorin hör femtioåriga engelskläraren Hermine Jakob. Nu har hon pausat och står en bit upp på kullen och huttrar.

– Vi ser ut som tomtar, säger hon och pekar på sina röda kinder.

I Syrien var hon lärare i grundskolan. Där finns nästan ingen skog alls.

Här i Sverige har hon lärt sig köra röjsåg.

– Det är inte ett lätt jobb, det är tufft. Speciellt för kvinnor. Men man lär sig.

Hermine Jakob vill läsa till barnskötare, men hittills har hon inte antagits till utbildningen. Hon tänker att ett jobb i skogen kanske skulle kunna vara ett tänkbart alternativ i framtiden, om det är lättare arbetsuppgifter. Till exempel plantering.

Arbetsledaren och ST-medlemmen Jenni Taipale, som är biolog och anställd hos Skogsstyrelsen, spanar ut över åkern. Arbetet här är fysiskt krävande, det håller hon med om. Men inte så tungt att tjejer inte kan klara av det. Den myten vill hon slå hål på.

Området runt åkerholmen där gruppen arbetar består av naturreservat och vattenskyddsområde. Bornsjön alldeles intill utgör reservvattentäkt för hela Storstockholm.

– Det här är en gammal kulturmiljö. Gamla hagmarker och lövängar, en typ av miljö som håller på att försvinna från Sverige, säger Jenni Taipale.

Och dessutom ett viktigt rekreationsområde, menar hon.

Men genom åren har lövträd försvunnit och granar tagit över.

– Igenväxningen är det största hotet. Förr slog man ängarna med lie och hade betesdjur som gick i skogen. Det vi försöker göra nu är att öppna upp igenväxta områden där man ser att det tidigare varit öppet.

Skogsstyrelsen har tagit emot personer i olika arbetsmarknadsprojekt sedan femtiotalet. Före millennieskiftet handlade det till stor del om beredskapsarbeten. Efter millennieskiftet har Skogsstyrelsen gått över till arbetsmarknadspolitiska projekt som Gröna jobb. Där har flera tusen långtidsarbetslösa jobbat med rekreation och vård av natur- och kulturmiljöer inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Projektet som Jenni Taipale arbetar med nu är en del av Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. Nyanlända med uppehållstillstånd får delta i aktiviteter som ska snabba på vägen till arbete eller studier. Sommaren 2016 startades tre etableringsprojekt i Stockholmsområdet i samarbete med Skogsstyrelsen: ett i Nacka, ett i Norrtälje och det här som utgår från Södertälje. Under ett år får deltagarna vara med Skogsstyrelsen varannan vecka och läsa SFI, svenska för invandrare, varannan vecka.

Målet är att deltagarna ska lära sig svenska, förstå hur arbetsmarknaden fungerar och komma in på den. Att arbeta för Skogsstyrelsen ger erfarenhet och referenser för framtida jobb. I Jenni Taipales arbetsuppgifter ingår också att informera företag och lokala entreprenörer om projektet och deltagarna. Gruppen får i sin tur möjlighet att träffa potentiella arbetsgivare genom studiebesök och på en branschdag.

Jenni Taipales grupp består av 20 personer, uppdelade i två lag. Som stöd för dem – och för henne – finns sju språkmentorer, som deltar i skogsarbetet och kan både svenska och arabiska. Alla deltagare i gruppen har nämligen arabiska som förstaspråk. Precis som övriga deltagare är språkmentorerna anvisade hit via Arbetsförmedlingen.

– Att alla talar arabiska gör att språkutvecklingen blir lidande, eftersom alla kan prata sitt förstaspråk. Det är lätt att de glider över på arabiska. Det är viktigt att tänka på för framtida projekt, tycker Jenni Taipale.

När gruppen är satt i arbete kan hon lämna den en stund för att ägna sig åt administrativt jobb och andra saker som behöver ordnas: planering av logistik, beställningar, kontakt med skogsansvarig på Stockholm vatten och andra som är involverade i vad gruppen gör.

Jenni Taipale promenerar till den lilla parkeringsplatsen en bit från kullen och hoppar in i sin Opel Vivaro för att köra till gruppens basläger, som ligger några hundra meter bort.

Under tiden tar två lagbaser som också är språkmentorer över arbetsledningen. En av dem är 26-åriga Dalya Daniel Darwash, som ursprungligen kommer från Bagdad i Irak. Hon kliver med självförtroende genom snöhögar och slyiga backar, visar runt där gruppen jobbar. De har haft olika uppdrag i området under hösten. På andra sidan vägen ligger exempelvis en igenväxt liten sjö där gruppen röjt vass och sly. Den lokala fågelklubben såg möjligheter att locka dit fåglar om miljön blev mer attraktiv, och bad gruppen om hjälp.

– Tiden går fort när vi är ute i naturen. Det känns bra att göra fint. Det här är ett jättekul jobb, men ibland blir det väldigt kallt, säger Dalya Daniel Darwash.

Tidigare har hon bland annat studerat, jobbat på kafé och varit mammaledig. Här har hon inte bara tagit körkort för motorsåg och röjsåg, utan också utvecklat sin förmåga att samarbeta med andra, förklarar hon.

– Jag har blivit bättre på att jobba i grupp. Man lär känna människor här. Och vi har läst mycket om skog och natur i Sverige, om olika slags skog och mark, vilka träd fåglar gillar till exempel. Tidigare visste jag inget om sådant.

Dalya Daniel Darwash säger att hon gärna skulle jobba i skogen i framtiden. Bäst vore om hon kunde få ett fast jobb som liknar det här.

Jenni Taipale parkerar bilen vid gruppens basläger, som består av tre orange baracker intill ett antal faluröda ladugårdsbyggnader. Inne i barackerna är det snäppet varmare än utomhus. Gula reflexvästar med Skogsstyrelsens logga hänger i klädskåpen, på en bänk ligger arbetshandskar. Här finns inget rinnande vatten, däremot stora vattendunkar och en pump med handsprit vid två handfat i stål.

Jenni Taipale slår sig ned på en stol vid köksbordet längst in och pustar. Dricker lite vatten. Men hon klagar inte – det här är något av ett drömjobb. Hit till projektet utanför Södertälje kom hon från Västergötland i somras. Hon har arbetat med ett liknande samarbetsprojekt mellan Skogsstyrelsen och Arbetsförmedlingen tidigare, i Skövde. Det kallades SAFT – Skogsstyrelsen och Arbetsförmedlingen tillsammans – och deltagarna befann sig i jobb- och utvecklingsgarantins sista del, den som tidigare kallades fas 3. De fick bland annat rusta upp vandringsleder och inventera vägtrummor som hindrade fiskar från att vandra fritt i vattendragen.

När projektet var slut började Jenni Taipale jobba på Arbetsförmedlingen i Skara. Men hon saknade hemstaden Stockholm:

– Jag ville tillbaka och blev jätteglad när jag såg annonsen för det här jobbet som arbetsledare.

Nu har hon hand om deltagarna dagligen och fungerar som chef på plats. Vissa av deltagarna har varit jordbrukare i hemlandet, innan de kom till Sverige, men många har ingen erfarenhet alls av att arbeta i skogen. Trots det verkar de flesta trivas väldigt bra och säger att de gillar att vara i skogen, säger Jenni Taipale.

– Det finns vetenskapliga studier om hur grönområden påverkar hälsa och välmående. Att det är så märkte jag redan i SAFT. Där var deltagarna långtidsarbetslösa och i en utsatt situation. Vi märkte att de snabbt mådde bättre när vi var ute, att deras hälsa blev bättre.

Med gruppen i Skövde gjorde hon en övning där deltagarna fick sitta en timme i skogen utan mobiltelefon och bara reflektera. Hur låter det? Hur ser det ut? Vad luktar det? Hur känns det? Efteråt fick de berätta om vad de upplevt.

Deltagarna i Skövde tyckte övningen var avslappnande. Det var skönt att sitta i naturen utan andra distraktioner. Med etableringsgruppen här utanför Södertälje blev resultatet annorlunda. Jenni Taipale var inte riktigt beredd på deltagarnas starka reaktioner.

– Det blev väldigt känslosamt.Många har flytt från sina hem i närtid och de tänkte på sådant de varit med om.

Det finns också andra saker som skiljer Jenni Taipales tidigare grupp från den hon har ansvar för nu. Språket är en utmaning.

– Som ledare vill man känna av stämningar för att veta läget i gruppen, men här är det svårt att veta vad de känner. De kan ha diskussioner på arabiska och sedan får jag en sammanfattning.

Hon ser också att det finns kulturskillnader i synen på organisation och ledarskap mellan olika grupper. Jenni Taipale är van vid att medarbetare kräver saker av henne som ledare, att de säger vad de behöver och kan. Men så är det inte i Södertäljegruppen. Det tog lång tid innan hon förstod vilka kompetenser som fanns i gruppen.

– I länder som Syrien kan det vara oartigt att säga vad man kan till sin chef. Och många länder utanför Sverige har väldigt hierarkiska organisationer. Man säger inte emot chefen.

Jenni Taipale donar lite i baracken innan hon drar på sig Skogsstyrelsens onesize-mössa och beger sig ut till Opeln igen. Nu har vinden friskat i ännu mer. Det går nog inte att fortsätta jobba i skogen efter lunch, tror hon.

Om några månader är projektet slut och deltagarna skingras för vinden. Men de kommer att finnas kvar i Jenni Taipales medvetande under lång tid framöver.

– Jag skulle inte göra det här om jag inte tyckte det var kul att jobba med människor. Allt jobb vi gör som gynnar samhället kommer alltid i andra hand. Det är bara ett verktyg för att få deltagarna att utvecklas.

Arbetsförmedlingen i Södertälje är nöjd med hur projektet artat sig hittills och vill gärna starta nya, liknande projekt efter sommaren. Det finns behov av arbetskraft inom skogsnäringen. När det gäller exempelvis röjning av kraftledningsgator anlitar många företag entreprenörer på projektbasis. Eftersom det kräver F-skatt ska alla deltagare få utbildning i att starta eget under februari.

På baksidan av skogskullen ute på åkern står Daoud Chamoun från al-Hasakah. Där, i Syrien, körde han lastbil. Här kör han röjsåg i stället, även om dagens uppgift är att samla granris. Han fortsätter gärna att jobba i skogen:

– Inshallah! Om det finns möjlighet vill jag fortsätta på samma bana. Det är inget svårt jobb.