»Jag avläste 250 örnar och« »fotograferade ett hundratal«
Bengt Ekman, förrättningslantmätare inom Lantmäteriet i Nyköping, är sedan
tidiga tonåren »gift med kameran«. I dag är han en av landets främsta naturfotografer.
lVad satte igång ditt fotointresse?
–Jag har varit intresserad av naturen sen skoltiden. I tidiga tonåren började jag samla växter men kom på att det är fel att gräva upp dem med rötterna. Växterna svartnar ju. Så jag valde att fotografera dem i stället. Jag lade ner all fritid på att åka runt och ta bilder och gör det fortfarande. Det har blivit som ett andra jobb.
När fick du din första kamera?
–I början av 1960-talet, då jag fick mina föräldrar att köpa mig en bälgkamera. Jag fotograferade i svartvitt och började tidigt framkalla och kopiera själv. Vi bodde i Kisa och snart kom jag med i Kisakisarnas fotoklubb. För min första lön köpte jag en Hasselblad 500C, en manuell klassiker som kostade 2225 kronor. Sen var jag utan pengar de närmaste månaderna. I dag har jag tre Hasselblad… Sedan 1996 tar jag enbart färgbilder.
Vilket är ditt bästa fotomotiv?
–Jag deltog i Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn 1981– 1997 i Sörmlands skärgård. Vi åkte långt ut i havsbandet och lade ut slaktrester. Med kikare avläste jag cirka 250 örnar och fotograferade ett hundratal, som publicerades i en avhandling. Svårast är annars att ta riktigt bra landskapsbilder. Det kräver mycket målmedvetet arbete och kunskaper om det ska bli en bild som rycker tag i betraktaren.
… och ditt roligaste fotominne?
–Som grabb var jag fjärilssamlare och drömde om att fånga en apollofjäril. Det lyckades aldrig, men för några år sedan fick jag en på bild. Men alla motiv är roliga. Fåglar är det man brukar börja med och jag har fotat många. I dag kan man med den digitala tekniken ta bilder under svåra ljusförhållanden men det kräver dyra apparater. Jag använder den konventionella kameran.
Vad krävs av en naturfotograf?
–Ett naturligt bildseende, kombinerat med ett brinnande intresse. Tålamod är heller inte fel.
Vad gör du med alla foton?
–När en hobby glider in i mer yrkesinriktad verksamhet vill man gärna se bilderna publicerade. Under 80-talet köpte museer, länsstyrelsen och hembygdsföreningar bilder, vilket gav mig möjlighet att bli publicerad i ganska stor skala. Jag fotograferade också för rätt många böcker om Sörmlandsbygden, har varit med på utställningar och haft föreläsningar.
Får du användning för fotografering i jobbet?
–Det förekommer. Oftast registrerar jag bildmöjligheterna i hjärnan och återkommer till platsen senare. I slutet av 90-talet utsågs jag till kontaktperson mellan Lantmäteriet och Naturvårdsverket för att säkerställa områdesskyddet för blivande naturreservat. Ett fantastiskt jobb som kombinerar mina livsintressen med mina yrkeskunskaper. Jag får åka ut till reservaten, till de absolut finaste naturobjekten i Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.