Hur var det att översätta Taras Sjevtjenko, Ulf?
Det började med kartor och slutade med en ukrainsk nationalskald. ST-medlemmen på Länsstyrelsen i Malmö, Ulf Pauli, har många strängar på sin lyra, författarskapet är en av dem.
Hur kom det sig att du började att skriva böcker?
– Jag jobbade på lantmäterienheten som arkivarie. Där hade vi massor av gamla och intressanta kartor. Sedan åkte jag till Tyskland för att forska i deras kartarkiv och det var där som jag blev intresserad av de svenska provinserna i Tyskland. Det resulterade i en liten bok som kom ut 1989 och hette ”Det Svenska Tyskland. Sveriges tyska provinser 1648–1815”.
Och då fick du blodad tand?
– Ja, sedan dess har jag publicerat ytterligare fyra böcker: ”Hetsigt gnägga svenskarnas hästar”, en bok som handlar om det svenska Baltikums historia, ”Landet mellan haven”, som behandlar Litauens historia från dåtid till nutid. Sedan har vi ”Mark blir karta”, en bok om gamla lantmäterikartor och slutligen ”The Baltic States in facts, figures and maps”.
Du skriver mycket om Östeuropa, var kommer det intresset från?
– När jag var barn berättade min mamma om hur hon kom i kontakt med ryska emigranter i Stockholm på 40-talet. Hon lärde mig även lite ryska och hon fick mig att blir intresserad av rysk litteratur. Sedan berättade min pappa om Karl XIIs allians med de ukrainska kosackerna och slutligen 1961 besökte jag och mina föräldrar Stralsund och Greifswald tillsammans. Det är de tre sakerna som format mitt intresse för Östeuropa.
Vem är egentligen Taras Sjevtjenko?
– Han var en ukrainsk 1800-talsförfattare. Helt okänd här i Sverige såklart, men en nationalskald i sitt hemland. Jag har översatt hans berättelse ”Tjänstekvinnan”.
Hur svårt var det på en skala?
– Ja, jag hade en hel del hjälp. Jag jobbade tillsammans med en bekant från Vitryssland men det var ändå ett enormt arbete. Vi träffades flera gånger i veckan under ett helt år. Till slut var vi klara med allt. Utom ett ord.
Va! Allt utom ett ord?
– Ja, trots att vi fick kontakt med ett universitet i Vilnius var det ett ord som vi aldrig lyckades översätta (skratt).
Sålde den bra?
– Jag tryckte upp boken själv, och det är klart att några exemplar sålde den nog. Men de flesta exemplaren gav jag bort till vänner och bekanta.
Har du några framtida projekt?
– Inte just nu. Jag har en del material i manusform men det är svårt att få publicera sådan här litteratur. Den är kanske lite för smal. Men jag fortsätter att skriva så får vi se vad som händer.