Hon gav skrivandet en chans
Marie Morin är utbildningshandläggare på Myndigheten för yrkeshögskolan i Västerås. På fritiden skriver hon romaner. Nu kommer hennes fjärde, Mellan regnskurarna.
Hur kom det sig att du började skriva?
– Jag tror att det var ett sätt att uttrycka sig redan när jag var tio, elva år. Jag hade bra lärare som uppmuntrade mig att skriva. Senare i livet har jag läst kreativt skrivande på universitetet och gått lite sommarkurser. Det var först för ungefär tio år sedan som jag insåg att jag måste ta skrivandet på allvar för att det skulle bli något. Det var en skrivarkurs på Kyrkeruds folkhögskola i Årjäng som blev avgörande. Den inspirerade, och jag tänkte att »antingen är det här en hobby för byrålådan eller också måste jag ta det på allvar och sätta av tid«. Den första boken, Maskrosminnen, tog fyra år att skriva.
Du har blivit snabbare med åren.
–Ja, nu tar det ungefär ett år för mig att få ett manus klart från sidan ett till slut. I Maskrosminnenprövade jag mig fram med olika stilar och experimenterade med att skriva i första eller tredje person. I den andra boken, Medan stormen drog fram, hittade jag mer mitt sätt att skriva. Jag är mer nöjd med den andra boken. Och den bok som kommer ut nu är en uppföljare till nummer två.
Hur känns det att gå i mål med ett sådant här projekt?
–Jag minns lyckan när jag fick det första provtrycket av den första boken. När jag höll i den var det på riktigt. Man känner att en bok är något bestående. Det var en befriande känsla.
Har du fått några reaktioner på det du skrivit?
–Ja, mina arbetskamrater tycker att det är fantastiskt roligt. De frågar »när kommer nästa bok? Skynda dig att skriva så vi får veta hur det går«. Och lokaltidningen VLT har recenserat dem. Men till storstadstidningarna har jag inte nått fram.
Finns det utrymme för något annat i livet än att jobba och skriva?
–Jag jobbar deltid, fyra dagar i veckan, och så skriver jag de andra tre. Så andra hobbyer och intressen får vika åt sidan. Det är inte konstigare än att sjunga i en kör, man måste träna och man måste framföra det man lärt. Och den stora galapremiären är när boken finns i tryck. Men när jag lägger undan allt så går jag gärna ut i trädgården. Och så är jag ett hängivet fan till Friskis och Svettis.