Hon bloggar personligt om fackliga värden
Christina Grefveberg sitter i sektionsstyrelsen för ST på Stockholms universitet. Samtidigt driver hon en av universitetets mest populära bloggar.
Hur kom du på idén att börja blogga?
– Jag började 2006, i samband med att jag skrev en magisteruppsats i medie- och kommunikationsvetenskap om bloggning. Jag tänkte att jag måste testa det själv, och samtidigt öppnade universitetet en portal där anställda och studenter kunde ha egna bloggar. Rektor Kåre Bremer var först med att starta sin blogg.
Din blogg är den tredje mest lästa på universitetet. Varför är den så populär?
– Jag vet inte. Men en del kollegor kommenterar och säger att den är lite kul.
Vad får du ut av det?
– Det är spännande, ett sätt att skapa opinion kring det fackliga arbetet och kring frågor som rör mitt ordinarie arbete på Tolk- och översättarinstitutet. Jag kan förmedla och kommentera. Det är kul att snabbt komma med en tanke eller åsikt när det händer saker. Ibland skriver jag om privata saker också.
Är det privatpersonen, ST-företrädaren eller den universitetsanställda Christina som bloggar?
– Jag skriver mina personliga tankar, och sektionsstyrelsen behöver inte ställa sig bakom dem. I och med det kan jag uttala mig något skarpare. Men det faktum att detta är en universitetsblogg och att jag är förtroendevald gör att man får tänka lite på vad man säger.
Vad får du för slags reaktioner?
– Oftast är de positiva och håller med mig, till exempel om jag skrivit om löneförhandlingarna. Några är negativa och tycker att jag är för kritisk. Ibland kan kritiken bero på att de tror att jag som tjänsteman har uttryckt min åsikt om, säg, vuxendövtolkutbildningen. Ju närmare man kommer den egna arbetsplatsen, desto känsligare blir det.
Vad är speciellt med att skriva för bloggen?
– Det är som tal, fast i skrift, mycket här och nu. Om man filar väldigt mycket på texten förlorar den i spontanitet, och då blir det en informationskanal i stället. Man får inte heller fundera alltför mycket på hur läsarna ska reagera – då kan man bli för feg. Men ibland kollar jag med ST-kollegor om de tycker att ett påhopp är för hårt. Oftast säger de bara att »det där är bra!«.
Borde facket blogga mer?
– Ja, jag tror att vi borde använda den formen mer, för att snabbt få ut information. Det kan vara om mindre frågor, som ändå har sin betydelse. Vi kan förmedla en bredare bild av den fackliga vardagen och vara mer personliga.
I din uppsats om bloggar analyserade du rektor Kåre Bremers blogg. Hur ser du på den?
– Jag tror att den blev en aha-upplevelse för många anställda och studenter. Han fick ett ansikte och en röst som han inte haft tidigare för dem. Men han kanske skulle kosta på sig att vara ännu mer personlig. Det skulle ge honom en mjukare framtoning, och det skulle nog locka många kvinnliga läsare.