Höjdrädda Emmeline högt i det blå
Emmeline Lundström arbetar till vardags som produktionschef på Posten Jämtland Öst i Ånge. Fritiden ägnar hon åt skärmflygning. Trots att hon är höjdrädd. Nyligen kom hon hem från Nepal.
Har du haft det bra i Himalaya?
– Jag skulle åka tillbaka i morgon om jag bara fick. Inte bara för flygningen i sig, även om det förstås var för den vi åkte dit. Folket i Nepal är helt underbara och alla är duktiga på engelska så man kunde prata med dem. Nepal är ett av jordens fattigaste länder. Men även om de förstås har mycket att lära av oss så har också vi mycket att lära av dem. Jag tror inte att de ens har ett ord för stress…
Vad var det som förmådde dig och sambon att bege er så långt bort?
– Att flyga på andra ställen är över huvud taget lite speciellt. Man ser så mycket mer än man gör när man reser som turist. Man träffar skärmflygare från hela världen. Det är en liten sport – och alla som sysslar med den är så öppna. Det är inga problem att få kontakt med världseliten, och alla är beredda att hjälpa till.
Berätta lite mer om skärmflygning?
– Man är pilot, och man måste ha en pilotlicens för att få flyga. Det är visserligen ett eget system, men man räknas som en pilot som flyger. Själv är jag Pilot 1, det är nivån efter ingångssteget »Student«. Men det är ändå en hel serie prov man måste klara av för att få sitt kort.
Hur länge har du hållit på?
– Jag började sommaren 2009. Jag blev »iväglurad« på en kurs i Åre, och tänkte att »jag får väl genomlida den då«. Jag är nämligen fruktansvärt höjdrädd – jag kan inte kliva upp på en stege och mår dåligt i höga hus. Men efter kursen var jag fast! Så hästtjejen Emmeline åkte hem och sålde hästen och köpte skärmutrustning för pengarna.
Hur får du ihop att vara höjdrädd med att hänga så högt uppe i luften?
– Det är som att man tappar perspektivet när man kommer så långt från marken. Det känns inte högt på samma sätt!
Är det en dyr sport?
– Det är dyrt att komma igång. Om man ska köpa en egen utrustning kostar det en del. Och själva grundutbildningen kostar rätt mycket pengar. Men sedan bestämmer man ju själv hur mycket man vill lägga ner och var man vill flyga.
Har du funderat på att börja tävla?
– Nej, inte egentligen. Jag är ju bara nybörjare. Men kanske. Man lär sig ju mer och mer när man håller på. Nepal är ett »snällt« land att flyga skärm i kring årsskiftet, med en termik som är lämplig för nybörjare. Mot slutet av februari är det starkare termik och lite tuffare. Men det betydde att jag fick mer flygtid och det har gjort mig till en bättre pilot. Så kanske senare. Det finns många grenar i skärmflygning, som cross country, där man flyger långt, och acro, där man gör konster i luften.
Vad är nästa projekt?
– I sommar har vi bokat en lägenhet i Åre. Det är bäst i Sverige om man vill flyga i berg. Och så blir det kanske en resa till Frankrike i vår…