Här väntar Bodil på EU-juristernas dom

Hon promenerar på en äng och försöker hitta en fyrklöver. Bodil Lindqvist hoppas att den ska ge henne tur vid dagens förhandling i EG-domstolen. Men hon befinner sig inte i Luxemburg, utan över 200 mil bort. Närmare bestämt i en backe vid Ombergs fot i Östergötland. Här tillbringar hon några dagar i bön och stillhet i Mariasystrarnas kloster.

– Men just nu känns det pirrigt, säger hon.

Klockan börjar närma sig halv tio på förmiddagen. Om några minuter ska tio domare från olika EU-länder tåga in i rättegångssalen och påbörja granskningen av hennes hemsida. Den tillkom på hösten 1998, strax efter att den EU-anpassade personuppgiftslagen, PUL, trätt i kraft. På sidan presenterade Bodil 19 medarbetare i Alseda pastorat i Småland. Däribland den socialdemokratiske kyrkorådsordföranden Iron, prästen Runo och kyrkvaktmästaren Mariette. Bodil hade skrivit skämtsamma texter och illustrerat alla med rörliga skämtteckningar. Iron beskrevs som en liten glad röd djävul, prästen Runo som en kattunge och Mariette som en hoppande ärta. Bodil skrev också att Mariette hade trillat ner från en stege i kyrkan, skadat foten och blivit ”halvt sjukskriven! Urk!”.

– Syftet var att informera mina konfirmander, säger Bodil som även lagt in bibeltexter och ljudfiler med psalmmusik på hemsidan.

Visserligen tyckte kyrkvaktmästaren Mariette att Bodils sida var skojig, men det tyckte inte Iron och Runo. Därför tog Bodil snabbt bort hemsidan från nätet. Därmed skulle hela frågan kunnat vara utagerad om inte Iron och Runo skickat ett brev till konfirmandernas föräldrar. De skrev att hemsidan var ”ett lagbrott mot personuppgiftslagen” och att innehållet var ”straffbart”. Däremot anmälde ingen Bodil till Datainspektionen eller polisen. Istället var det Bodil som polisanmälde sig själv.

– Anledningen var att jag ville bli rentvådd, minns Bodil.

Men anmälan hamnade hos kammaråklagare Charlotta Schelvander i Jönköping, som i sin tur kopplade in Datainspektionen i Stockholm. Där ansåg generaldirektören Ulf Widebäck att Bodil begått brott mot PUL och EUs bakomliggande datadirektiv. Dels genom att hon via sin hemsida spridit personuppgifter till länder utanför EU, som saknar ”adekvat nivå för skyddet av personuppgifter”. Dels genom att sprida uppgiften om Mariettes skadade fot på nätet.

”Enligt 13 § PuL betecknas detta som en känslig personuppgift som det är förbjudet att behandla”, skrev Widebäck till Åklagarmyndigheten.

På grundval av utlåtandet dömde Eksjö Tingsrätt Bodil till 4 000 kronor i böter för brott mot PUL. Vad Mariette eller andra i församlingen tyckte om hemsidan togs aldrig upp under rättegången i maj år 2000.

– Hur kunde tingsrätten döma mig för att ha spridit personuppgifter till länder utanför EU? I yttre Mongoliet har dom ju inte ens samma skrivtecken, säger Bodil.

Hennes advokat Sture Larsson överklagade domen till Göta hovrätt i Jönköping. Eftersom målet handlar om tillämpningen av ett EU-direktiv kontaktade hovrätten EG-domstolen. Domstolen i Luxemburg har i sin tur tillskrivit olika EU-länder, EU-kommissionen och frihandelsorganisationen Efta. Fallet Bodil har nämligen principiell betydelse för vad miljoner EU-medborgare ska få skriva på nätet.

– Det är inte utan att jag vaknat tidigt denna Valborgsmässoafton, säger Bodil. Tankarna far runt om vad jag skulle säga, ifall jag själv skulle stå framför rätten.

EG-domstolen har dock bara valt att kalla hennes advokat och hans bisittare, EG-juristen Ulf Öberg. Likaså representanter för regeringarna i Sverige, Nederländerna och Storbritannien samt företrädare för EU-kommissionen och Efta. Visserligen är Bodil välkommen till Luxemburg, men flygresan på cirka 12 000 måste hon betala ur egen ficka. Så mycket pengar har inte Bodil.

– Istället har jag valt att söka stillheten i Omberg, förklarar hon.

Kvart i tio tågar domarna och EUs generaladvokat in i rättssalen i Luxemburg. Över 200 åhörare och ombud reser sig i vördnad för EUs domstol. Framför rätten står Bodils advokater Sture Larsson och Ulf Öberg i svarta advokatrockar.

– The Court is in session, förhandlingen har börjat, säger ordföranden.

Sture Larsson reser sig upp och lutar sig fram mot mikrofonen. Allt han säger på svenska ska strax översättas av ett dussin tolkar till olika EU-språk. Runtom i salen sätter åhörare och ombud på sig hörlurar.

– Genom felaktig tolkning av direktivet har den svenske lagstiftaren sträckt ut PULs tillämpningsområde längre än vad dataskyddsdirektivet stadgar, säger Sture Larsson. PUL har gjorts tillämplig på privatpersoners yttrandefrihet och på situationer som inte omfattas av gemenskapsrätten. Exempelvis privat bruk av Internet.

Sture Larsson pekar på att EU-direktivet undantar all behandling av personuppgifter för ”rent privat natur”. Dessutom ber han rätten notera att EU-kommissionen just godkänt Kanada som ett land med ”adekvat skyddsnivå”.

– Detta trots att den kanadensiska lagen endast avser insamling och användning av personuppgifter i samband med kommersiell verksamhet och inte gäller för icke-vinstdrivande verksamhet, förklarar Sture Larsson och poängterar att Bodil inte hade något ekonomiskt syfte med sin hemsida.

Bodils advokat anser att det därför vore det anmärkningsvärt om hon skulle straffas i EU-landet Sverige för något som EU godkänt i Kanada. Visserligen har EUs ministerråd vid ett möte 1995 definierat begreppet ”privat” som uppgifter kring den egna vänkretsen och familjen. Men dokumentet hemligstämplades av justitiedepartementet i Stockholm, med följd att Bodil omöjligen kunde ha kännedom m skrivningen när hon gjorde sin hemsida på hösten 1998.  

– Detta är en oroande typ av lagstiftning, anser Sture Larsson och syftar på Sveriges strikta tolkning av EUs datadirektiv. Den kan användas för att begränsa yttrandefriheten i allt från e-post till SMS. Det är orimligt!

Rättens ordförande tackar advokat Larsson och ber att få höra den nederländska regeringens synpunkter på Bodils hemsida. Det kvinnliga ombudet förklarar att Bodils sida ingalunda är privat. Så snart en hemsida läggs ut på nätet når den ju miljoner potentiella läsare runtom i världen.

– Till saken hör också att Bodil Lindqvist köpt tjänster från en Internetleverantör. Då är det frågan om ett kommersiellt nyttjande, invänder Nederländerna mot advokat Larsson.

Därefter går ordet till den svenska regeringen. Dess företrädare Anders Kruse har i stort samma uppfattning som Nederländerna. 

– Herr ordförande, säger UD-tjänsteman Kruse. Den avgörande faktorn för bedömningen av om en överföring skall anses ha ägt rum bör därför vara … om personuppgifter därigenom blir tillgängliga för behandling i annat land. Det spelar inte någon roll om någon bevisligen har besökt en hemsida eller tagit del av en uppgift för att en överföring ska anses ha skett.

Den svenska regeringen tar ingen hänsyn till att Bodils sida innehåller skojiga texter, skämtteckningar, bibelcitat och psalmer. Därmed skulle den kunna anses ha journalistiska, litterära och konstnärliga ändamål. I så fall omfattas Bodils sida varken av EU-direktivet eller PUL.

– I det här målet framgår det inte att utredningen ens antyder att behandlingen av personuppgifter haft något sådant syfte, säger Anders Kruse.

Anledningen är att Datainspektionen hävdar att Bodils hemsida håller för låg konstnärlig och litterär kvalité. Paradoxalt nog är Bodils egen advokat överens med inspektionen på den punkten. I Luxemburg ser det mörkt ut för Bodil. 

På Omberg är vädret grått. Bodil slår upp sin Bibel. Den brukar hon alltid ha med sig, varthän hon än går. Hon är ovetande om allt som sker i EG-domstolen. Förhoppningen är att kunna få någon form av besked via mobiltelefon, men den ringer inte. Av en slump hamnar hennes blick på 32:a kapitlet i Jobs bok.

”Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är”, läser Bodil i Gamla testamentet. ”Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag”.

Bodils tankar går osökt till Luxemburg. Hon tänker på vad Sture säger till hennes försvar och hur det uppfattas av domarna i sina långa röda rockar.

– Tänk om alla faktiskt hävdar att jag är kriminell, resonerar Bodil för sig själv.

Men längre ner i Jobs bok finns några tankvärda rader: ”Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist”.

I Luxemburg börjar en ung brittisk jurist att tala för Bodils sak. På huvudet bär hon en vit peruk, som brukligt i brittiska domstolar. Hon heter Jemima Stratford. På uppdrag av Tony Blairs regering i London ifrågasätter hon den svenska och nederländska regeringens argumentation om ”adekvat skyddsnivå”.

– 176 länder är inte medlemmar i EU, allt från Albanien till Zambia, säger Jemima Stratford.
Icke desto mindre kan även människor i Albanien och Zambia ta del av hemsidor som görs inom EU. Men detta faktum får rimligen inte inskränka EU-medborgarnas yttrandefrihet, vilket kan bli följden av Sveriges och Nederländernas argumentation. I synnerhet när Nederländerna hävdar att Bodils sida är kommersiell på grund av att hon har ett vanligt Internetabonnemang. Istället måste all publicering på nätet jämställas med publicering av böcker och tidningar.

– Det som får publiceras i tryckt form i ett land måste även få publiceras på nätet, förutsatt att det inte strider mot landets upphovsrättslagar eller annan lagstiftning, anser Jemima Stratford.

Frågan är varför Bodil ska straffas för en hemsida om motsvarande publicering på papper skulle ha varit fullt laglig. Det skulle innebära en diskriminering av elektronisk publicering framför tryckt, med allvarliga följder för yttrandefriheten. 

– Om uppgifter på en hemsida publicerats lagligt, så uppfyller den kravet på adekvat skyddsnivå i tredje land, menar Jemima Stratford.

Ordföranden tackar henne och lämnar över ordet till EU-kommissionens representant Lena Ström. Å ena sidan anser hon att Bodils behandling av personuppgifter strider mot EU-direktivet. Å andra sidan bör EG-domstolen beakta att Bodils sida kan vara journalistisk, med följd att publiceringen inte strider mot EU-direktivet. På den punkten får Bodil större stöd av EU-kommissionen än från sin egen advokat. 

– Bodil har ju själv sagt att syftet med hemsidan var att informera konfirmanderna. Då ligger det nära journalistik, säger Lena Ström.
Till sist ger rättens ordförande ordet till frihandelsorganisationen Efta, som också stöder Bodils sak.

– Efta rekommenderar att det görs åtskillnad mellan hemsidor för kommersiellt nyttjande bruk och sidor av privat natur, menar Efta-ombudet Dóra Sif Tunes.

Hon varnar för Nederländernas och Sveriges synsätt. Det kan leda till att självaste EG-domstolens hemsida riskerar att hamna i konflikt med EUs datadirektiv.

– Tack, vi avslutar med några frågor, säger rättens ordförande.

Den danske domaren Claus Christian Gulmann nyttjar tillfället för att pressa Anders Kruse. Gulmann vill veta vad Sverige tänker göra ifall domstolen anser att Bodils hemsida inte strider mot EU-direktivet. Inom den svenska delegationen utbryter oro och viskningar. Kruse reser sig motvilligt.

– Min regering har inget mer att säga, svarar han.  
– Det är också ett svar, säger domare Gulmann.

Strax före klockan ett avslutas förhandlingen. Domarna tar på sig sina röda hattar och tågar ut ur salen. 

Göteborg i början av maj. Bodil har kommit hem till sitt radhus efter dagarna på Omberg. Först nu börjar hon få klart för sig vad som hänt i Luxemburg. I praktiken har den svenska regeringen lagt sig i hur en domstol ska döma henne, vilket i andra sammanhang skulle klassas som ministerstyre. Samtidigt har den brittiska regeringen engagerat sig starkt för hennes sak – trots att hon inte är brittisk medborgare.

– Stödet känns hoppfullt, säger Bodil. Men situationen är märklig, nästan overklig.

I höst följer fortsättningen. Först kommer EUs generaladvokat med ett förslag till dom, sedan kommer EG-domstolens dom. Därefter blir det förhandling i Göta hovrätt, som ska beakta EG-domstolens anvisningar. När den slutgiltiga domen faller på senhösten blir den vägledande för vad Bodil och andra svenskar ska få publicera på sina privata hemsidor.  

– Avgörandet ligger i Guds hand, säger konfirmandlärare Bodil.