Här handlar allt om valet

Telefonen ringer. I andra ändan är det någon som undrar hur rutinerna för lantbrevbärarnas mottagning av röster ska fungera. Vivan Nilsson förklarar.
Det är många som hör av sig med frågor nu. Journalister och allmänhet, men också de som arbetar med valet i länsstyrelser och kommuner. Experterna på Valmyndigheten försöker stå till tjänst med svaren.

När ST Press kommer på besök är det bara några veckor kvar till det val som länge varit i fokus för det dussintal medarbetare som är anställda på den lilla myndigheten. Men i de ljusa, moderna lokalerna är stämningen lugn. Här tycks man väl förberedd på valdagen.

Tillsammans med ett par kollegor testar Lars Siljedahl det program som ska köra ut röstkorten. Det verkar rulla gnisselfritt.

Valmyndigheten arbetar inte bara med valen till riksdag, kommun och landsting. Förra året var det sametingsval, 2004 val till Europaparlamentet och 2003 EMU-omröstning. Men när ljusen släcks på valvakorna någon gång på morgonkvisten måndagen den 18 september är det nästan tre år till nästa inplanerade valdag – Europaparlamentsvalet i juni 2009. Vivan Nilsson, som arbetar som handläggare och bland annat har hand om informationsfrågor, tror dock inte att det blir några sysselsättningsproblem fram till dess.

–Efter valet gör vi en utvärdering av hur det fungerat administrativt. Sedan ska vi göra en del jobb åt grundlagsutredningen. Och redan 2008 ska vi sätta igång med valet 2009. Dessutom finns en beredskap om det skulle bli aktuellt med nyval.

Ska sprida information

En hel del av det praktiska arbetet med valen, som att ordna vallokaler och räkna röster, ligger på kommunernas valnämnder och på länsstyrelserna. Som central statlig myndighet är Valmyndighetens roll att sprida information om valet till allmänheten och dem som arbetar med valfrågor, att ansvara för framställningen av röstlängder, röstkort, valsedlar och annat valmaterial, samt att sköta IT-stödet för valadministrationen.

Datasystemet, som debuterade för fyra år sedan och som redan under valnatten redovisar de inrapporterade resultaten på myndighetens hemsida, har trimmats och utvecklats.

Lars Siljedahl är en av dem som ansvarat för det arbetet.

–2002 var det ett helt nybyggt datasystem. Nu har vi putsat på det, och bytt plattform från Unix till Linux.

Systemet ska hålla reda på alla svenskars röster. Dess beräkningar avgör i slutändan vem som ska regera landet. Frågan om det är säkert ligger nära till hands. Men Lars Siljedahl känner sig trygg. Alla delar i systemet är dubblerade och testade, intygar han.

–Det är vidtaget så mycket skydd som vi kan ha råd med – det är ju en kostnadsfråga. Vi anlitade nyligen en extern grupp konsulter som har granskat Valmyndigheten ur säkerhetssynpunkt. De har kopplat upp sig för att försöka bryta sig in. De saker som de anmärkte på har vi försökt åtgärda.

Det komplexa IT-systemet är också orsaken till att det i valmyndighetens lokaler just nu även sitter ett tiotal konsulter. Och även om Lars Siljedahl tycker att det skulle vara en fördel att klara mer av verksamheten med fast anställda ser han inget problem med den nuvarande lösningen. Tvärtom.

–Det krävs så mycket expertkompetens så att det är svårt att lösa med fast personal. För min del fungerar samarbetet med konsulterna väldigt bra, jag tänker på dem som arbetskamrater.

Lars Siljedahl kom från Riksskatteverket, där han jobbat med datadriften sedan 1985. Nu trivs han bra på den nya myndigheten.

–Här får man mer helhetsansvar, man är med från början till slut. Alla deltar i det mesta. Det är intressant och stimulerande. På Riksskatteverket blev man mer specialist. Å andra sidan fanns där en grupp kollegor som jobbade med samma sak.

Han är ST-medlem sedan många år, men har inte haft anledning att hämta stöd från sitt fackförbund annat än vid löneförhandlingarna.

–Det är en bra myndighet, här är det inga problem.

Att det är väldigt mycket arbete just nu stör honom inte.

–Man vet att det blir lugnare senare. Det är lättare då. Det jag upplevde på Riksskatteverket var att det aldrig blev bättre.

Hemma sent på valnatten

På valdagen kommer Lars Siljedahl att komma in till myndigheten tidigt för att bevaka att datasystemet fungerar. Det kan hända att något valdistrikt behöver skriva ut en nödröstlängd. På kvällen, när rösterna börjat räknas i vallokalerna, är hans uppgift att stämma av att allt fungerar. Han räknar med att komma hem vid två– tre-tiden på natten.

Redan nästa dag börjar länsstyrelserna med den slutliga sammanräkningen. Då räknas också personkryssen. Allt rapporteras in till det centrala datasystemet i ett nytt varv. Det tar cirka tio dagar innan resultaten från alla val är slutgiltigt klara.

Innan Valmyndigheten inrättades 2001 låg uppgifterna på Skatteverket. Flera av de anställda följde med därifrån. Från att ha varit del av en av landets största myndigheter arbetar de nu på en av de minsta. Det har både för- och nackdelar, tycker Vivan Nilsson, som var en av dem som flyttade med.

–Vi fick bygga vårt eget datasystem som var anpassat för valet. Tidigare var vi fångna i Skatteverkets koncerntanke. Och det är väldigt korta beslutsvägar här. Sedan fanns det ju fördelar med att ha tillgång till en stor informationsenhet, en blankettavdelning och ett vaktmästeri.

Många språk

Ett viktigt uppdrag för Valmyndigheten är att sprida information om hur valet går till. Kristina Lemon arbetar med informationsplaneringen. Hon visar den långa raden av informationsblad på olika språk – här finns minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani och samiska, här finns engelska, tyska, franska och spanska, och här finns albanska, nord- och sydkurdiska och tigrinja. Samt många fler. Totalt ska det finnas information om valet på 22 språk.

–Vi gör en bedömning av vilka språk som är de mest använda och vilka översättningar vi behöver. Vi har också egna nätverk för att tala om att produkterna finns och att allt är gratis, berättar hon, och tillägger att man i år också gjort översättningar av informationsfilmerna.

Sammantaget är det en ganska omfattande information som myndigheten ansvarar för, både på nätet och i pappersform. Men i uppgifterna ingår inte att uppmana till att gå och rösta – bara att informera om hur det går till. En uppdelning som gjorts för att Valmyndighetens neutrala ställning inte ska kunna ifrågasättas.

Det går inte att tvivla på att Kristina Lemon trivs med sitt jobb. Att arbetsplatsen är liten och ger stora möjligheter att ständigt lära nytt är viktigt för henne.

–Jag är ju valnörd. Det här är ju mitt intresse också.

Efter att ha skrivit en magisteruppsats om personval sökte hon upp myndigheten. Det ledde till en projektanställning 2002, och sedan blev hon kvar.

Numera är hon också skyddsombud. Men inte ett särskilt hårt belastat sådant.

–Det har egentligen inte varit några ärenden sedan jag blev skyddsombud.

Att arbetet ibland är ganska intensivt är inget som lett till några större stressproblem, menar hon.

–Det är det här som vi tycker är kul. Man jobbar väldigt bra i team här. Naturligtvis finns det en fara i att vara så väldigt få, men vi tar hand om varandra. Vi klappar på varandra med jämna mellanrum, och om någon har mycket försöker vi avlasta.

Ifrågasatta val runt om i världen

De senaste åren har valresultaten blivit omstridda på många håll i världen. I det italienska parlamentsvalet skilde det inte många tusen röster mellan blocken, och den förre premiärministern Silvio Berlusconi vägrade länge erkänna sig besegrad. De flesta minns väl också turerna kring rösträkningen i Florida vid det amerikanska presidentvalet år 2000, där varje röstsedel skärskådades och 537 röster till slut gjorde George Bush till president – efter att landets högsta domstol beslutat att omräkningen skulle avbrytas.

Och i somras har människor i Mexiko demonstrerat på gatorna i protest mot påstådda oegentligheter vid rösträkningen i landets presidentval.

Valmyndighetens jurist, Britt-Marie Grundström, tror inte att risken är så stor att något liknande skulle inträffa i Sverige.

–Jag tror att vi har sådana traditioner av säkra val att risken är liten att man äventyrar valutgången på det sättet. Vi har ju få ärenden av valfusk i Sverige.

Ett sådant fall inträffade dock 2002. Då organiserade ett par valarbetare i Stockholm en röstning med bud på en vårdinrättning. Där fanns inte valsedlar från alla partier och valarbetarna dömdes för valfusk.

Överklagande kan löna sig

Blir valresultatet väldigt jämt ökar naturligtvis sannolikheten för att någon vill få prövat om fel har begåtts.

–I så fall är det Valprövningsnämnden som får bestämma om omräkning eller omval, säger Britt-Marie Grundström.

Valprövningsnämnden utses av riksdagen och dess ordförande måste vara en person som är eller har varit domare. Det är den enda instans som man kan överklaga valet till.

Och det händer faktiskt att sådana överklaganden ger resultat. Vid förra valet hade fem förtidsröster i Orsa kommun inte kommit fram i tid och därmed inte räknats. Valprövningsnämnden fann att rösterna hade kunnat påverka mandatfördelningen i kommunfullmäktige och beslutade att kommunalvalet skulle göras om.

Om en eventuell felaktighet inte bedöms ha kunnat påverka valresultatet blir det däremot knappast fråga om några åtgärder. Så var fallet med händelsen i Stockholm vid förra valet.

Den ledde dock till en debatt och sedan dess har vallagen ändrats så att röstning med bud nu ska ske på ett säkrare sätt.

Det är kanske inte så konstigt att känslorna hos medborgarna svallar när det handlar om möjligheten att påverka vem som bestämmer. Britt-Marie Grundström får ibland ta emot ganska arga samtal.

–Folk ringer och skäller för att de inte finns med i röstlängden. Men det löser vi.

Det är inte så farligt, tycker hon. På det hela taget trivs hon verkligen med sitt jobb.

–Synd bara att det inte är val oftare.