Generaldirektör leder släktforskare
Erland Ringborg har bland annat varit generaldirektör för Skolöverstyrelsen och Svenska institutet. Som pensionär har han engagerat sig i Genealogiska föreningen.
Vad är Genealogiska föreningen för något?
– Det är Sveriges äldsta förening för släktforskning. När den bildades 1933 var man tvungen att resa runt till de olika arkiven för att leta information. Det krävde både tid och pengar. Tanken var att samla det som enskilda forskare fått fram och göra det lättare för fler att få tillgång till uppgifterna. Det har lett fram till det arkiv Genealogiska föreningen har i dag, som är unikt och som vi är mycket stolta över.
Hur kom det sig att du själv började intressera dig för släktforskning?
– Jag tänkte bli historiker från början och har alltid varit intresserad av personhistoria. Jag hade mitt första sommarjobb på Svenskt biografiskt lexikon, som startades strax efter första världskriget och nu håller på med bokstaven S... Där började jag söka mina rötter och gjorde vad jag kunde med det tryckta material som fanns att tillgå. När jag sedan gick i pension återupptog jag forskandet på allvar. Och sedan någon månad är jag ordförande för Genealogiska föreningen.
Har Sverige ett unikt bra underlag för släktforskning?
– På sätt och vis är det så. 1686 års kyrkolag stadgade att det skulle föras bok över födelser, giftermål och dödsfall i varje församling. Prästen skulle också kolla att folk kunde läsa och att de kunde Tio Guds bud. Husförhörslängderna är unika för Sverige, med sina uppgifter om varje familj. En annan viktig källa är mantalslängderna, som ger uppgifter om de skattskyldiga och deras hushåll. I dag är allt digitaliserat och man kan sitta hemma och ha sitt eget abonnemang på uppgifterna.
Var börjar man om man vill börja forska i sin egen släkt?
– Är man klok intervjuar man föräldrar, farföräldrar och morföräldrar medan de lever. Det gjorde inte jag tillräckligt, och det har jag ångrat. Sedan finns det två spår. Man kan börja med sina anor och gräva sig bakåt. Så har jag gjort. Man kan också vidga perspektivet och leta efter syskon i varje generation. Då hittar man kusiner, sysslingar, bryllingar och så vidare.
Vad är det mest spännande du har hittat när det gäller dina egna rötter?
– Tolv generationer tillbaka, ner på 1600-talet, har jag ungefär 1 100 identifierade personer på min antavla. I antavlan finns bland andra Karl den store och den svenske kungen Karl Knutsson (Bonde), som jag kommer till via bönder och gästgivare i Småland. Det mest spännande finns på min frus sida. En anmoder till henne blev i slutet av 1600-talet dömd till döden för att ha haft ihop det med sin svåger. Hon benådades när det stod klart att svågern aldrig hade fullbordat sitt äktenskap rent fysiskt. Jag kan tacka den benådningen för att damen ifråga sedan blev gift och att det många generationer senare gav mig min hustru.
