Fotboll har präglat Benny "Guldfots" liv
Benny Mårtensson är arbetsledare på Green Cargo i Ystads och Trelleborgs hamnar. Men hjärtat klappar för fotbollen – Benny »Guldfot« är Trelleborgs FFs meste spelare, med 290 gjorda mål.
Hur kom det sig att det blev fotboll?
– Jag började som liten påg och sedan har det hållit i sig. Det mesta har kretsat kring fotbollen hela mitt liv.
Vad har det gett dig?
– Det har gett så otroligt mycket. Man har gjort bekantskaper för livet. Jag har fått väldigt nära kontakt med många människor. I mitt fall har det varit som en stor familj som träffats i stort sett varje dag.
När gjorde du din första match i a-lagströjan?
– Det var 1972, som 15-åring. Det var stort. Jag var dessutom ganska liten till växten så det var enormt stort, detta att få spela med de stora grabbarna. Men det har ju hänt oerhört mycket med tiden. I början tränade vi två dagar i veckan. Nu är det ju sju dagar i veckan under säsongen.
Det blev 497 a-lagsmatcher för klubben. När gjorde du den sista?
– Jag avslutade faktiskt elitkarriären 1990 i Landskrona i allsvenskan. Så jag har inte bara spelat i Trelleborg. Sommaren 1979 var jag i Halmstad och spelade i allsvenskan för Halmia. Men när Trelleborg gick upp i division ett 1980 kom jag tillbaka till klubben, och 1984 gick vi upp i allsvenskan för allra första gången i klubbens historia. Då var det stort att vara trelleborgare. Vi brukade ha som mest 3 000 i publiken – den dagen när vi gick upp var det 10 000 personer på idrottsplatsen. Det var en riktigt stor upplevelse. Och vintern efter spelade jag sju månader i Portugal, i Farense. Men när allsvenskan drog igång var jag hemma igen.
Efter 23 år med fotboll på elitnivå drog du dig alltså tillbaka som 38-åring. Trappade du ner på fotbollen sedan?
– Njaee. Jag spelar faktiskt lite grann fortfarande. Efter Landskrona blev det nio år som spelande tränare i ett antal klubbar. Och så var jag assisterande tränare med Trelleborg i allsvenskan mellan 2005 och 2007. Just nu spelar jag i en klubb som heter Skansen här i Trelleborg. Jag försöker vara med på träningarna en gång i veckan och så många matcher jag kan.
Har barnen tagit över fotbollsintresset?
– Ja, jag har en grabb som spelar i division fyra. Och yngsta tösen, som är 18, spelar innebandy i Stanstad. I fjol blev jag tillfrågad om att hjälpa till som ledare, och eftersom jag ändå var där så tackade jag ja till det. Den här säsongen är jag ordinarie tränare. Det är klart att det är stor skillnad mellan innebandy och fotboll, men det handlar om lagsporter och mycket är sig likt. Alla strävar tillsammans mot samma mål.
Är det annorlunda att träna tjejer än killar?
– Det är det faktiskt, det är inte samma sak som att träna killar. Det är väldigt intressant och utvecklande att få träna ett tjejlag.
