Forskare på dubbla stolar

Ibland behöver en myndighet göra svåra vetenskapliga bedömningar – det kan handla om att ta ställning till kemikalier, mediciner eller livsmedelstillsatser. Då tar man hjälp av experter. Men många av dem har starka band till näringslivet. En del är anställda vid institutioner som får pengar av industrin. Många tjänar också pengar på uppdrag som konsulter åt bolag i branschen.

Experternas kopplingar till näringslivet kan vara problematiska, menar Helena Sundén, chef för Institutet mot mutor.

– De som är uppdragstagare hos myndigheter ska uppträda så att ingen ens kan misstänka att de är illojala.

Publikt har granskat experter som anlitats av fyra statliga myndigheter. En av dem är Livsmedelsverket, som har knutit tretton forskare till sig i sitt vetenskapliga råd, expertgruppen för nutrition och folkhälsa. Verket avkräver experterna en så kallad jävsdeklaration. I den ska de redovisa alla externa kopplingar – exempelvis konsultjobb, men också aktieinnehav och föreningsuppdrag. De ska också redovisa de pengar de får in på sina externa uppdrag och bedöma om det finns en risk för att deras opartiskhet kan ifrågasättas.

Nio av de tretton forskarna redovisar kopplingar till näringslivet, till exempel föredrag och uppdragsforskning åt livsmedelsföretag. Alla svarar »nej« på frågan om de tycker att deras opartiskhet kan ifrågasättas.

Irene Mattisson, chef för Livsmedelsverkets enhet för risk- och nyttovärdering och ansvarig för rådet, säger att avvägningen är »väldigt väldigt svår«:

– Om vi inte skulle ha med någon som hade samarbetat med livsmedelsindustrin så skulle vi inte få med tillräckligt kvalificerade forskare. Så vi har gjort en bedömning av dels hur stor del av deras forskningspengar som kommer från industrin och dels hur deras roll hos oss ser ut.

Samtidigt betonar Irene Mattisson att ledamöterna inte själva utfärdar några kostrekommendationer.

Läkemedelsverket samlar sex till sju gånger per år utvalda utomstående experter till möten i grupper vars sammansättning beror på det aktuella ämnet. Publikt har granskat jävsdeklarationerna från 55 experter som verket har anlitat för tre sådana möten, som rört behandling av narkolepsi, schizofreni och bakterieinfektioner inom tandvården.

Av de 55 experterna är det 25 som inte redovisar några band till näringslivet. De övriga 30 har uppdrag framför allt hos läkemedelsbolag. Ibland handlar det om just det bolag som tillverkar mediciner mot den sjukdom som har avhandlats hos Läkemedelsverket.

Är det rimligt? Det beror på, menar Jane Ahlqvist Rastad som tillsammans med verkets jurister har valt ut forskarna till ett av dessa möten. Verket säger blankt nej till experter som är fast anställda av läkemedelsbolag. Och experter som sitter i så kallade advisory boards, alltså läkemedelsindustrins egna vetenskapliga råd, anlitar verket bara efter särskilda överväganden.

– Men att hålla en föreläsningsserie för ett läkemedelsbolag bedömer vi normalt inte som ett hinder, det är det så många som gör, säger Jane Ahlqvist Rastad.

Inom vissa områden där forskningen är intensiv, till exempel hiv-forskning, är det särskilt svårt att hitta oberoende experter, liksom inom ovanligt smala områden.

– Det kan vara grannlaga, för det är inte många i Sverige som är experter på till exempel narkolepsi. Någon expert plockades bort inför det mötet.

Riksdag och regering har gjort klart att en viktig uppgift för högskolorna är att samverka med det omgivande samhället i allmänhet och näringslivet i synnerhet.

Jane Ahlqvist Rastad menar att dessa krav har bidragit till problemet.

– Det leder till att myndigheter som vi kan sitta där med Svarte Petter när vi måste använda experter för att utfärda våra rekommendationer.

Konsumentverket är en myndighet som avstått från att kräva in jävsdeklarationer av de åtta ledamöterna i sitt vetenskapliga råd. Men alla utom en är anställda på statliga lärosäten och måste därför hos sin arbetsgivare redovisa eventuella bisysslor. Även om några ledamöter har haft konsultuppdrag är det ingen som redovisar några aktuella uppdrag som står i uppenbar konflikt med deras roll hos myndigheten.

På Kemikalieinspektionen, som inte heller kräver in jävsdeklarationer av experterna i sitt vetenskapliga råd, toxikologiska rådet, har sju av ledamöterna redovisat bisysslor till de lärosäten där de arbetar. Två av dem har uppdrag som skulle kunna utgöra jäv, till exempel uppdrag för läkemedelsbolag, försäkringsbolag och branschorganisationer.

Är det ett problem? Nej, det tycker inte Kemikalieinspektionens jurist Patrik Ernby.

– Rådet ägnar sig inte åt myndighetsutövning på det viset som omskrivs i förvaltningslagen. Ledamöterna handlägger inte ärenden som berör någon enskild part.

Men rådet kan till exempel avgöra hur farlig en viss kemikalie ska bedömas vara, något som kan påverka företag som tillverkar produkter som innehåller den kemikalien.

Kan då inte rådets bedömningar indirekt beröra enskilda företag?

– Indirekt, jo, säger Patrik Ernby.

Kan det då vara ett problem om några av rådets ledamöter har uppdrag hos till exempel läkemedelsföretag?

– Om jag var en sådan ledamot skulle jag anmäla jäv, säger Patrik Ernby.

Det har dock aldrig hänt att någon har gjort det.

I många fall är experternas jävsdeklarationer och redovisningar av bisysslor ofullständiga. Många besvarar inte alla frågor och det är dessutom ofta otydligt om ersättningen för uppdragen är ett personligt arvode eller går till arbetsgivaren.

Och det finns ingen som har hela bilden. Samarbetet mellan statliga myndigheter och utomstående experter utspelas under de granskande myndigheternas radar. Riksrevisionen har aldrig tittat på frågan, inte heller Statskontoret. Men Institutet mot mutor, som drivs av näringslivsorganisationer i samverkan med Sveriges kommuner och landsting, får många förfrågningar kring detta, både från enskilda experter och från statliga myndigheter.

– Myndigheterna litar ofta på att medarbetare och uppdragstagare flaggar upp för jäv, men det är inte så lätt att veta när man ska göra det, säger Helena Sundén, jurist och institutets generalsekreterare.

Hon menar att det är myndigheternas ansvar att ta reda på om uppdragstagare sitter på flera stolar.

– Därför är jävsdeklarationerna bra. De tar bort en del bördor från den enskilde, men de måste också följas upp och uppdateras så fort något ändras.

Ingen av de experter som Publikt har intervjuat ser sina uppdrag inom näringslivet som problematiska. Hur ska man tolka det?

– Att personer är av uppfattningen att de inte är jäviga betyder inte att de inte är det, säger Helena Sundén.

Många experter hänvisar till kolleger som är värre – som äger aktier i problematiska företag eller som tar 100 000 kronor för ett föredrag. Finns det en samförståndskultur kring att man kan hoppa mellan oberoende forskning och kommersiella uppdrag, bara man inte gör det för osnyggt?

– Kulturfrågan är intressant, säger Helena Sundén. Ingen som är dömd för korruptionsbrott har uppfattningen att de har gjort något fel. Ofta ingår de i ett sammanhang där alla är oerhört viktiga, jobbar jämt, alltid gör rätt och där de tror att verksamheten inte skulle klara sig utan dem. Vem ska få polletten att trilla ner i en sådan kultur?