Filmdrömmen föddes på Bagdads biografer
Walid Al-Mekdadis filmdrömmar föddes när han var pojke. I dag arbetar han på Migrationsverkets förvar i Märsta. Han har gjort flera filmer och drömmer om att försörja sig som filmare.
Hur kom det sig att du började filma?
–Jag blev intresserad av film redan som sexåring i Bagdad. Varje torsdag eftermiddag gick hela familjen till badhuset. Efteråt brukade jag gå på bio med pappa eller någon äldre farbror.
–Innan jag började med film arbetade jag med teater – både i Irak och i Sverige. Jag flydde från Irak 1986 och kom till Sverige 1989. 1996 kom jag in på en utbildning i dokumentärfilmregi på filmskolan i Moskva.
Vad har du gjort för filmer?
–På filmskolan gjorde jag filmen Sasha. Den handlar om en pojke som har allvarlig diabetes och om hans kamp för att överleva. När jag gjorde filmen var pojken redan död. Han hade berättat om sina tankar för sin mamma som skrev en bok utifrån hans berättelse. Filmen har visats på filmfestivaler i Italien och Tyskland. Sasha fick pris på al-Jaziras filmfestival i Quatar och första pris från The International Federation of Film Societies vid en festival i Tunisien.
–En senare film handlar om hur det är att leva i exil. Jag fick idén efter Saddam Husseins fall och började intervjua vänner och andra som liksom jag flytt från Irak till Sverige. När pappa dog 2004 åkte jag till Bagdad som jag inte besökt på 18 år. Där filmade jag min egen upplevelse av att återvända. Filmen Homeland visades bland annat på Uppsalas internationella filmfestival för två år sedan.
Vad vill du säga med dina filmer?
–Jag vill säga allt som en konstart kan säga och film är alla konstarter i en. Jag kommer från ett land med krig och har levt ett tufft liv. Mycket i mina filmer handlar om synen på liv och på död. Jag är intresserad av allvarliga problem och har svårt att se mig själv göra en komedi.
Vad skiljer filmen som uttryckssätt från andra konstformer?
–I filmen finns både bilder som berättar och ögon som ser. Det jag tycker är mest spännande är att sitta vid redigeringsbordet och klippa ihop filmen, att koppla den ena händelsen till den andra. Filmen visar den tid vi lever i nu.
Tjänar du några pengar på filmandet?
–Nej, inte hittills. Jag filmar på fritiden och har köpt kamera och redigeringsverktyg själv. I Bagdad utbildade jag mig till agronom, men i Sverige har jag jobbat som tolk och som handläggare på Migrationsverket för att klara brödfödan. Min förhoppning är att jag ska kunna försörja mig som filmare i framtiden.
Har du planer på någon ny film?
–Jag har skrivit en projektplan till en spelfilm, eller kanske ska man kalla det en roman som ska vara underlag till en film. Det handlar om något jag upplevt själv, mer vill jag inte avslöja.