Brev betyder inte så mycket längre

Det finns människor som blir närmast ursinniga när Posten kommer på tal. När företaget i rasande takt lade ned postkontoren, och överlät paketutlämning och frimärksförsäljning till tobaksaffärer och bensinmackar, fick dessa nya partners skylta med det postala hornet. Men detta var ju inte Posten?

Och där det gamla postkontoret låg kom nya skyltar upp: Svensk Kassaservice. Där kan man ju inte uträtta något, muttrade ilskna kunder. Inte ens köpa frimärken. I takt med att besökarna blev färre drog man ned på öppettider, lade ner kontor eller skärmade av lokalerna så att bara ett litet hörn med någon enstaka kassa återstod.

Förtroendet i botten

Postens vd Erik Olsson lägger en bild på OH-apparaten: Allmänhetens förtroende för Posten 2003. Under nollstrecket. Året därpå något bättre, strax över noll, intill McDonalds och Cocacola. Det är långt från de höga nivåerna på 1980-talet, då Postens förtroendekapital kunde mäta sig med det som svenskarna känner för Apoteket, Ica och Ikea. Och Postens dotterbolag Svensk Kassaservice ligger ännu sämre till.

– Ur postperspektiv var nedläggningen av kontorsnätet och satsningen på servicenätet helt nödvändig, men det var djupt impopulärt hos allmänheten, kommenterar Erik Olsson.

Beslutet fattades av styrelsen under företrädaren Lennart Grabes tid. Men när Erik Olsson tillträdde i maj 2003 var Posten fortfarande i djup kris strukturellt, finansiellt och opinionsmässigt. Kassaflödet låg på minus två miljarder kronor, det vill säga det kom in två miljarder kronor mindre än vad som måste betalas ut under året.

Dotterbolag bortrensade

– Jag insåg att Posten skulle gå i likvidation hösten 2005 om ingenting gjordes, säger Erik Olsson. Posten hade också en vidunderlig omfattande verksamhet, med bland annat 56 dotterbolag i femton länder.

Nu har företagsfloran bantats och den inre organisationen stramats upp. Olönsam verksamhet har lagts ned. Personalstyrkan har sedan 1997 minskats med 7 000 personer, inklusive de 2 000 anställda på Postgirot.

År 2004 redovisade Posten vinst. Men framtiden är trots det osäker för de knappt 36 000 kvinnor och män som arbetar i företaget. Posten möter allt hårdare konkurrens från såväl tekniken som andra företag. Fler och fler betalar sina räkningar över Internet och skickar e-post i stället för frimärksbrev. Med postterminologi kallas detta substitution – kunderna har bytt till en billigare och snabbare sändteknik.

Brev har alltid varit ett vinstgivande segment för Posten, men företagets brevvolymer minskade med nära tio procent under åren 1996–2003. Detta trots att direktreklamen ökat kraftigt, och nu står för omkring en fjärdedel av alla brev. Problemet är att direktreklam är en nisch med små vinstmarginaler. Nedgången har varit störst för den mest lönsamma posten, A-postsändningarna.

Väldigt få brev är privata

Fortfarande skickas dock närmare tre miljarder brev per år. Vad som sällan framkommer i debatten är att det knappast är privata brev som håller volymerna uppe.

– De cirka 15 000 artiklar och insändare om Posten som publiceras varje år handlar nästan undantagslöst om privatpersoner och Posten, säger Erik Olsson. Men 95 procent av våra affärer är med företag.

Det är också bland företag och myndigheter som Posten mött konkurrens, främst från CityMail med norska posten som huvudägare. CityMail inriktar sig på så kallad industriell post, försorterade massutskick, i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Priserna är för låga

Både Posten och CityMail förhandlar med företagskunderna om priser, vilket lett till ett kraftigt prisras för industriell post. Det reala priset för en sändning 50-gramsbrev har sjunkit med 50 procent sedan början av 90-talet. Enligt Post- och Telestyrelsen, PTS, har storkunderna sparat en miljard kronor om året på dessa rabatter. För enstaka försändelser, som hushåll skickar, har priset i stället ökat med 50 procent.

PTS bedömer att det förekommer underprissättning på industriell post i båda företagen. Erik Olsson hävdar dock att CityMail är ensamt om detta.

– Vi tillämpar zonprissättning för stora kunder och har konkurrensmyndigheterna efter oss. Men CityMail vet exakt vilka priser vi har och kan lägga sig strax under.

CityMail har haft röda siffror i boksluten varje år fram till 2004, påpekar han.

– Det är uppenbart att de har underprissatt. Nu har de över femtio procent av den industriella posten i Stockholm, Göteborg och Malmö. De har en kritisk massa, och det känns väldigt knepigt.

Utredare och forskare tycks dock vara överens om att etableringen av CityMail har gjort den svenska postmarknaden effektivare, trots att Posten ännu har omkring 90 procent av den totala brevmarknaden.

Tryck på förändringar

– Posten var ett av Europas bättre postföretag redan före avregleringen 1993. Och CityMail har betytt oerhört mycket för utvecklingen, både genom det de gjort själva och genom det tryck de satt på förändringar i Posten, säger Peter Andersson, forskare i nationalekonomi vid Linköpings universitet.

CityMail kan komma att öka sina andelar ytterligare, tror han. Andra möjliga scenarier är att tyska, danska eller norska posten kommer in, liksom stora transportföretag eller företag av typen Ica.

– Man kan också tänka sig en geografisk uppdelning av marknaden, till exempel att danska posten tar över postverksamhet i Skåne.

EU-marknaden släpps fri

Konkurrenstrycket trappas upp när EU-länderna år 2009 ska släppa postmarknaden fri, enligt ett direktiv som syftar till att skapa en inre marknad för brevverksamhet. Än så länge är det bara Sverige, och i viss mån Finland, Tyskland och Storbritannien som tillåter privat konkurrens.

Om trenden för brev är långsamt men stadigt sjunkande, har betalningstjänsterna via dotterbolaget Svensk Kassaservice närmast fallit fritt. Transaktionerna har halverats de senaste fem åren och antalet anställda har dragits ned från 2 400 till 1700 personer.

– Vi lägger vi ned ett kontor var tredje dag, säger Erik Olsson.

Verksamheten med kontor och betalningsservice via lantbrevbärare går back varje år, trots de 400 miljoner kronor som staten årligen betalar ut i stöd. Enligt Erik Olsson bidrar också kopplingen till dotterbolaget till att ge Posten en dålig image.

Både företagsledningen och ST-facket trycker på för att regeringen ska lägga fram sin proposition om kassaservicens framtid. Ett utredningsförslag att avskilja Svensk Kassaservice från Posten, och i stället låta staten upphandla den betalningsservice som behövs, lades fram för ett och ett halvt år sedan, men i regeringskansliet har långbänken plockats fram.

– Uppenbarligen är det en politiskt mycket känslig fråga, säger Erik Olsson. Det är väldigt beklagligt för vår planering, och för våra medarbetare, som går till jobbet och inte vet hur länge företaget ska existera. Det är nästan outhärdligt.

Kjell Öström, vice ordförande för STs avdelning inom Posten, understryker att regeringen inte får låta människor ”dö sotdöden”.

– Vi har särskilt pekat på vikten av goda omställningsvillkor. Många kassaanställda är 55+ och har vigt sitt liv åt Posten.

ST anser att ansvaret för betalningstjänster ska föras över till en statlig myndighet. Ett skäl är att storbankerna visat föga intresse för verksamheten. Lantbrevbärarna bör enligt ST fortsätta med kassatjänster, men då måste staten betala vad det kostar.

– En myndighet är ett alternativ så gott som något, säger Erik Olsson.

Han tror att Posten blir kvar med betalningstjänsterna på ett hörn, genom lantbrevbärarna.

Postens ”tredje ben” är distribution av paket. Där finns inga statliga restriktioner för marknaden.

– Jag ser minst 30 DHL-bilar om jag är ute och åker en dag, konstaterar Kjell Öström, ST.

Paketdistributören DHL ägs av tyska posten, Deutsche Post, och är en av Postens konkurrenter på paketmarknaden i Sverige. Andra är Schenker, ägt av Deutsche Bahn, TNT, som ägs av holländska posten och PNL, med danska och norska posten som ägare. Dessa bolag distribuerar i dag 30–40 procent av alla företagspaket i Sverige, och Schenker har 20–25 procent av de paket som skickas till privatpersoner.

Blir inte stora internationellt

Men även svenska Posten agerar utomlands. Genom deltagande i paketnätverket DPD, delvis ägt av franska posten, har Posten rättigheter i hela Norden. Och det är också den regionen man siktar in sig på.

– Ingen aktör i Norden har så stor logistikkapacitet som vi. Men jag har inga illusioner om att Posten ska bli en stor internationell aktör, säger Erik Olsson. Utanför Norden ska vi vara en del av de stora nätverken, som riktar sig bland annat mot Kina och Asien.

På sikt kommer paketmarknaden att domineras av några få jätteföretag, tror Erik Olsson.

– Framför allt tyska och holländska posten är på frammarsch och gör stora investeringar i logistikuppbyggnad. Jag tror att det blir tre till fem giganter som kommer att slåss om de intressantaste marknaderna. Men Sverige är perifert i det sammanhanget.

Blir det verkligen färre brev?

Vad gäller brevets framtid har Erik Olsson och forskaren Peter Andersson skilda uppfattningar.

– Det som kan flyttas över till elektronisk kommunikation har snart gjort det, säger Peter Andersson. Dessutom kommunicerar vi mer och mer i alla former: e-post, mobil och så vidare. I takt med det skickar vi även fler brev, det ena genererar det andra.

Postledningen tror dock på en accelererande minskning av volymerna.

– Det kommer fortfarande att finnas brev om tio år, men jag tror att vi kommer att få se en ganska snabb substitution framöver, säger Erik Olsson. Som privatperson blir jag bombarderad av propåer från banker och andra företag om att gå över till elektronisk kommunikation. De har också börjat ta ut avgifter på brev.

Förberedda på avreglering

Men att marknadskrafterna släpps fria för post i EU år 2009 tycks inte bekymra honom särskilt.

– För en del stora länder blir det nog dramatiska effekter. Men vi är förberedda på ett annat sätt, eftersom vi avreglerade tidigt.

Erik Olsson ser inget egendomligt i att statliga postinstitutioner från olika länder konkurrerar med distribution av brev och paket på varandras hemmamarknader. Det konstiga är, säger han, att de reglerade kraven på servicenivå bara gäller Posten och inte dess konkurrenter. De privata företagen kan plocka russinen ur kakan.

Posten har därför dragit igång ett lobbyarbete mot de politiska partierna. Vart och ett av riksdagspartierna ska bjudas in för att få företagets syn på marknadens förändringar och på behovet av ändrade regler. Enligt Erik Olsson bör staten som ägare nöja sig med krav på enhetsporto för privatpersoner och lika service över hela landet.

Vill slippa snabb befordran

Det som främst bekymrar postledningen är kravet på övernattbefordran.

– Vi är i världsklass på det, men det är en dyr lösning. Vi kan skicka ett vykort från Arvidsjaur till Ystad från en dag till nästa – vi flyger till enorma kostnader. Om volymerna går ned och vi sitter med ett reglerat porto går ekvationen inte ihop på några års sikt.

Och relationerna till allmänheten, de missnöjda privatkunderna? Jo, Posten jobbar med det också. En omskyltning nästa år ska leda till ett ”tydligare kundmöte”. Samarbetspartners, frimärksförsäljare och Postens företagscentra får egna symboler och skyltar.

– Som det är nu är allt detta ”Posten”, och man vet inte vart man ska gå med sitt paket, konstaterar Erik Olsson.