Bedömning av bisyssla ofta en tolkningsfråga
Den som är statligt anställd får inte göra vad som helst på sin fritid. Myndigheternas rykte ska vara obefläckat och ingen ska tvivla på att de är opartiska. Men i praktiken är det inte alltid solklart hur lagen ska tolkas.
Ett tiotal gånger om året hör myndigheter av sig till Arbetsgivarverket för att få hjälp i ärenden som handlar om bisysslor, uppskattar verkets chefsjurist Karl Pfeifer.
– Det är svåra frågor. För att ta reda på om en bisyssla är otillåten behöver man ofta tolka begreppet »skada förtroendet«. Lagtexten svarar inte på precis vilka situationer det handlar om, säger han.
Arbetsgivaren har rätt att begära in uppgifter om en bisyssla om det finns skäl att tro att den påverkar en medarbetares arbete negativt. Om arbetsgivaren kommer fram till att bisysslan är otillåten behöver arbetstagaren sluta med den.
För att inte riskera att ärendena avgörs genom godtyckliga beslut finns rättssystemet att falla tillbaka på, säger Karl Pfeifer.
– Om arbetsgivaren säger nej till en bisyssla och man som arbetstagare är med i facket kan man tvista i frågan. I förlängningen kan det bli en fråga som Arbetsdomstolen får avgöra. Om det handlar om en medarbetare som är oorganiserad får man vända sig till tingsrätten i stället.
STs förbundsjurist Anders Hult tycker att det är bra att diskutera frågan med facket så tidigt som möjligt. Han påpekar också att arbetsgivaren är skyldig att informera sina medarbetare om vilka bisysslor som kan vara otillåtna.
– Och den informationen ska vara relaterad till verksamheten, så att man som arbetstagare lättare ska veta vad som är tillåtet.
Den som bryter mot reglerna om otillåtna bisysslor riskerar att få en disciplinpåföljd – om inte brottet bedöms som ringa. Men oftast räcker det att man slutar med bisysslan. Om man däremot väljer att fortsätta med den, också efter tillsägelser, riskerar man att förlora jobbet.
Tre typer av bisysslor är inte tillåtna
- Förtroendeskadliga bisysslor, som kan rubba förtroendet för arbetstagarens opartiskhet eller myndighetens anseende.
- Arbetshindrande bisysslor, som hindrar arbetstagaren att utföra sina arbetsuppgifter fullt ut.
- Konkurrensbisysslor, som innebär att en medarbetare har ett uppdrag eller en anställning inom samma område som myndigheten har affärs- eller uppdragsverksamhet.
