Avregleringarna blir alltmer ifrågasatta
För ungefär tio år sedan sköt avregleringarna av el, post, tele och järnväg fart på allvar. Målen var effektivare marknader, bättre kvalitet och lägre priser. Men många kunder klagar över sämre service och högre priser. Den berörda personalen känner stress och otrygghet.Nu kommer en motreaktion, både i Sverige och EU. Krav reses på stopp för nya avregleringar tills en rejäl utvärdering skett.
Det har gått fort att avreglera statens affärsverk.
För fort, anser många. Följden har blivit otrygga jobb och dyrare tjänster av sämre kvalitet.
Inte alls, hävdar andra. Det har blivit effektivare produktion och billigare tjänster.
Oavsett vad vi anser om avregleringarna så har vi fått uppleva en rejäl förvandling sedan de gamla affärsverken började krackelera.
Ännu en bit in på 1990-talet hade SJ monopol på tågtrafiken. Postverket skötte all brevdistribution och en stor del av betalningsservicen. Gamla statliga Televerket svarade för alla telefonitjänster från anslutning till utrustning. Och elmarknaden var ännu inte avreglerad.
Uppfattningarna om avregleringarnas effekter går starkt isär.
I rapporten ”Lärobok för regelnissar” från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO, 2002) slås fast att avregleringarna har haft övervägande positiva effekter. Man bedömer effektivitetsvinsten till mellan fem och tio procent mätt i kostnader och priser.
En helt annan bild presenterar LO-förbundet Seko i kongressrapporten ”Reglera avregleringen”. Kvalitén i verksamheterna har inte alls förbättrats, däremot har anställningstryggheten urholkats och arbetsmiljön blivit mycket sämre.
Hur kan man komma till så olika uppfattning?
ST Press har talat med Sekos ordförande Janne Rudén och med Konkurrensverkets chefsekonom Mats Bergman, som skrivit ESO-rapporten.
Janne Rudén beskriver den här perioden som en ideologisk vindkantring:
–Man köpte de liberala idéerna rakt av utan att kritiskt granska dem. Nu har vi facit, det blev inte vad man utlovat.
Mycket av privatiseringen av statlig verksamhet genomfördes under de borgerliga åren 1991–94, men tidigare socialdemokratiska regeringar hade krattat manegen. Avregleringen av kreditmarknaden under Kjell-Olof Feldts och den så kallade kanslihushögerns tid i finansdepartementet var startskottet. Den socialdemokratiska propositionen ”Näringspolitik för tillväxt” från februari 1991 banade väg för konkurrensutsättningen.
Sekos ordförande anser att det mesta har blivit sämre, både för konsumenterna och för personalen i de avreglerade branscherna. Det har blivit dyrare att ringa och att åka tåg, elräkningarna skjuter i höjden och avgifterna på postens tjänster har stigit.
Än allvarligare är den försämrade kvalitén, uppsplittrad postservice, bristande punktlighet och sämre ordning på tågen samt de – inte minst denna vinter – allt fler och allvarligare elavbrotten.
Janne Rudén ser dessa som en naturlig följd av eftersatt underhåll och är inte förvånad:
–Det finns mantlade kablar i koppar som man hänger upp. Skulle de ramla ner funkar det lika bra ändå. Men man har inte skött reinvesteringarna.
Ändå gäller Sekos kritik främst hur sysselsättning och anställningsvillkor har påverkats. Rudén uppskattar att konkurrensutsättningen lett till 20000 färre jobb inom förbundets område.
–Bara gruppen elmontörer har minskat med en tredjedel, men elnäten har inte blivit färre. Man har dragit ner på underhållet och felen har blivit desto fler.
Samma sak med järnvägen. Det går fler tåg i dag än för några år sedan, men det är färre som arbetar på dem. Samtidigt har man dragit in på personalutrymmen och toaletter.
–Förutom sämre fysisk arbetsmiljö ska man lägga in en radikal försämring av den psykiska miljön. Upphandlingarna har lett till ökad osäkerhet i jobbet. Mot att tidigare ha varit anställd i ett statligt verk kan man nu hamna hos en liten entreprenör med sämre anställningstrygghet och avtalsförmåner.
Slakten av postkontor har lett till färre postanställda och sämre arbetsmiljö för många av dem som är kvar.
– Förut hade posten fina lokaler som var anpassade för brevsortering. Nu har man tvingats ner i källarutrymmen och måste arbeta i obekväma ställningar. Sjukskrivningarna har ökat våldsamt och jag befarar en boom av arbetsskador, säger Janne Rudén.
Dessutom har avregleringarna drabbat den svenska industrin med förödande kraft, enligt Seko. Tidigare var affärsverken och svenska storföretag tillsammans pådrivande när det gällde att bygga infrastruktur. SJ och Vattenfall var stora beställare av lok och generatorer hos Asea/ABB. Televerket och Ericsson samarbetade om att utveckla och bygga AXE-växlarna.
ST har hållit låg profil i den här frågan. Medan Sekokongressen i höstas antog programmet ”Reglera avregleringen” var frågan inte uppe på STs kongress.
Delvis hänger detta samman med att fler Sekomedlemmar är berörda. Man kan se ST som något av ”offer” för avregleringarna. När Vattenfall och Televerket bolagiserades försvann två stora ST-avdelningar och medlemmarna vandrade över till Sif.
Det är dock ingen hemlighet att många av de ST-medlemmar som finns kvar i avreglerade verksamheter uppskattar Sekos engagemang och stödjer deras krav på en utvärdering.
En betydligt mer positiv bild av avregleringarna har Mats Bergman på Konkurrensverket. Han anser att de över lag lett till effektivare och billigare produktion.
Enligt Bergman är konkurrens alltid att föredra på en marknad. Ibland måste marknaden regleras för att uppnå vissa syften, men det finns nästan aldrig ett egenvärde i att upprätthålla ett statligt monopol.
– Även om det i huvudsak har blivit bättre finns det förstås även förlorare på de här reformerna. Antag att det stämmer att underhållen av elnäten blivit sämre. I gengäld har mycket annat blivit bättre, du kan till exempel få telefon installerad på nolltid.
ESO-rapporten har inte studerat effekterna för personalen i de avreglerade marknaderna. Man har heller inte anlagt industripolitiska aspekter på frågan.
Mats Bergman tror ändå att verkligheten är mer nyanserad än vad den fackliga kritiken låter påskina. Inom exempelvis telekomsektorn har det totalt sett knappast blivit färre sysselsatta. Och personalminskningarna inom Posten beror framför allt på att allt mer av betalningsströmmar och brevväxling sker elektroniskt.
Han godtar inte heller resonemanget om att det har blivit sämre för kunderna. Att postkontoren försvunnit ser han snarast som en kvalitetshöjning.
– Nu kan jag hämta ut mina paket när jag ändå går och kvällshandlar på Ica. För betalningar väljer de flesta redan effektivare lösningar. Om några år tror jag ingen riktigt förstår varför folk slogs för att behålla postkontoren.
Kritiken mot elmarknaden har han mer förståelse för. Samtidigt är det svårt att veta hur det skulle se ut med priser, underhåll och tillgång på el om marknaden inte avreglerats.
– Vi producerar mer el i dag, det tyder ändå på en effektivisering, säger han.
Mats Bergman föredrar att beskriva det som hänt som en reglering av marknaden snarare än en avreglering av monopolen. Och han betonar att regler behövs.
– Man kan inte lämna marknaden vind för våg. Det finns behov av regler och insyn. Det handlar om att vårda avregleringen, säger han.
