Arkeologen som går i spinn på cyklar
Dag Hammar är numera frilansarkeolog, men fortfarande ST-medlem efter 25 år på Riksantikvarieämbetet. Dessutom brinner han för gamla cyklar och sitter i styrelsen för Cykelhistoriska föreningen.
Hur uppstod det här intresset för cyklar?
– När jag var ung och pank hade min bästa kompis ett lantställe i Dalsland. Jag cyklade dit och hälsade på några gånger – 56 mil enkel resa med tält och packning. Sedan dess är jag fast i nomadlivet, jag är fortfarande ute vartenda år och tar en sväng med cykel och tält.
Men varför denna vurm för gamla cyklar?
– Jo, jag fick jag tag på en bättre begagnad italiensk racercykel. Där vaknade mitt intresse för gamla racercyklar och det fantastiska hantverk som ligger bakom. Det är en fantastisk känsla när man flyger fram på en sådan, och gör det av egen kraft. Sedan fick jag tag på en racer från sextiotalet och sedan en från fyrtio–femtiotalet. Det senaste projektet är en sportig sak från 1905!
Fanns det sådana skillnader redan då, att man kunde tala om racercyklar?
– Jo då, redan då var man noggrann med detaljerna – det skulle vara nerböjt styre och så plockade man bort det man kunde ta bort för att få ner vikten. Redan på höghjulingtiden försökte man trimma som mycket som möjligt. Rekordet var en engelsk mile på en minut. Det sattes av en amerikan som körde med vindskydd, bakom ett tåg. Han kom upp i närmare hundra knyck!
Vad har ni för aktiviteter i Cykelhistoriska föreningen?
– Vi träffas då och då och byter delar och pratar. Ibland har vi något föredrag – det handlar alltid om cyklar. Varje år i maj ställer vi upp i samband med Prins Bertil Memorial som är en veteranbilstävling på Gärdet i Stockholm. De flesta medlemmar åker dit med någon trevlig cykel, och några klär upp sig i tidstrogna kläder.
Finns det ett samband mellan arkeologin och att du snöat in på gamla cyklar?
– Visst finns det beröringspunkter. Man är mycket ute i naturen, det är man som cyklist också.
– Jag har jobbat 30 år som arkeolog. Det är något av samma tänk när man försöker ta reda på vad som hänt på en fornlämning och vad som har hänt med en gammal cykel. Det detaljerade fingertoppsarbetet är ju också gemensamt. Och så är ju en arkeolog generellt intresserad av gamla historier, och cykelhistorien är full med anekdoter.
Hur många cyklar äger du själv?
– Mer än 50, kan vi väl säga.
Det låter mer som polisens hittegodsavdelning…
– Ja, och det händer att jag lämnar cyklar dit och byter till mig saker till egna projekt.
Kan man göra något kommersiellt av ett brinnande cykelintresse?
– Det är inget man blir rik på. Man får tag på ett gammalt vrak för 700 spänn, lägger ner ohyggligt många timmar och sedan kan man sälja den renoverad för några hundralappar mer…
Cyklar du på vintern också?
– Ja, jag cyklar hela året. Att cykla är miljövänligt, resurssnålt och nyttigt. Tänk om man tog de pengar man tänkt satsa på Förbifart Stockholm och satsade dem på folkhälsan i stället. Det skulle räcka till att köpa en ny cykel till varenda människa i Sverige!