»Are you going to play basketball tonight?«

Måndag morgon. Eva Magnusson och arbetskamraterna vid Handelsflottans kultur- och fritidsråd, HKF, träffas över en fika och pratar om dagens arbetsuppgifter. Främst handlar det om att besöka de båtar som ligger i Göteborgs hamn. Besättningarna ska förses med böcker, videofilmer och ett urval inspelade TV-program.

Eva Magnusson och hennes kollega Glenn Hjelle ska också dra ihop lag till kvällens idrottsevenemang. Förmodligen blir det basket då stora delar av besättningarna kommer från Filippinerna. Där är basket nationalsport.

I basket, liksom i fotboll, volleyboll och bordtennis, finns internationella serier där fartyg från alla nationer kan delta.

Friidrott på båtarna

–Vi har också individuella tävlingar i friidrott som kan utövas ombord på båtarna eller på land, berättar Agneta Lundén som är ansvarig för friskvården.

I lokalen, Rosenhill, finns kafeteria, idrottshall, gym och simbassäng.

Här kan både sjömän som är i tjänst och de som är hemma ta en fika, motionera, ringa hem eller köpa souvenirer. Ibland, om det finns tid över, kan HKF ordna sightseeing.

–Jag glömde att säga att vi har tio lådor med julklappar som ska till Antwerpen, säger Göran Kristenson, föreståndare för Rosenhill.

Julklapparna består till en del av vantar och sockor som tillverkats av syföreningar runt om i landet. Det är sjömanskyrkan som plockat ihop klapparna men HKF hjälper till med distributionen.

–Det är tradition på båtarna att man äter julmat tillsammans och att alla får varsin julklapp, berättar Lennart Kronqvist, som basar för hamnverksamheten inom HKF.

Böckerna blir bara fler

Bokväskorna som delas ut till fartygen innehåller 30 stycken böcker vardera. Det går att beställa hur många bokpaket som helst och böckerna lånas ut på obestämd tid.

–När vi hade en grupp pensionärer på besök frågade en dam om det inte brukade försvinna böcker från biblioteket. Men det är precis tvärtom. Den som läst ut en köpt bok lägger ofta ner även den i boklådan, säger Göran Kristenson.

Han tillägger att en svensk sjöman läser fyra till fem skönlitterära böcker per månad »trots att de har tillgång till både video och TV«.

–Det finns ju många författare som varit sjömän, säger han och nämner Harry Martinsson, Evert Taube och Josef Kjellgren som exempel.

Regnet hänger fortfarande i luften när vi ger oss iväg mot hamnområdet i en av HKFs folkvagnsbussar. Bussen är lastad med julklappar.

Vi parkerar vid port 2 i Skandiahamnen, intill den svenska båten Atlantic Conveyor. Den kommer från New York och har gått till Göteborg via Halifax i Kanada, Liverpool och Antwerpen.

Utmed fartyget kör jättelika traverser ut containrar från lastutrymmena.

–Jag får bara köra i en riktning och måste hålla mig undan traverserna. De som sitter i förarhytten har flera döda vinklar där de inte kan se en liten folkabuss.

Eva Magnusson får klartecken att lossa julklapparna inne i båten och kör ombord. Tillsammans med en filippinsk besättningsman lyfter hon ner lådorna. Hon svinger dom som om de knappt vägde någonting.

–I mitt jobb får vi göra allt. Det är det som är kul, men man får inte vara rädd för att hugga i, säger hon med ett skratt.

De flesta är filippinier

Ett tiotal hamnarbetare marscherar ombord för att lossa bilar, grävmaskiner och ett lokomotiv. Lukten av diesel fyller näsborrarna.

På den här båten är det bara fyra man i besättningen som kommer från Sverige. Övriga i den 20 man starka besättningen kommer från Filippinerna.

–Behöver ni några böcker? frågar Eva Magnusson överstyrman Anders Bäversjö.

–Jag vet inte, svarar han.

Anders Bäversjö förklarar att han är så ny på båten att han inte ens vet var biblioteket ligger.

–There’s a guy coming on board, får han höra i sin kommunikationsradio.

–Who is it? over, svarar Anders Bäversjö.

–He is testing water, blir svaret.

Mannen som ska testa vatten släpps ombord.

Anders Bäversjö väntar på avlösning och är glad över att vara hemma i fem veckor.

–Som säkerhetsansvarig kan jag nästan aldrig gå iland, säger han.

Han tycker det är bra att HKF lånar ut böcker och uppskattar att de alltid kommer och besöker båtarna.

Besättningen behöver jobba även när fartygen ligger i hamn och det går ofta undan med lastning och lossning. Atlantic Conveyor kom till Göteborg vid midnatt och ska lämna hamnen klockan tio på kvällen.

–Att vi finns ökar möjligheten för varje enskild sjöman att komma bort från båten, säger Eva Magnusson.

Vi går förbi befälskontoret där kapten Stefan Johansson säger att det finns kvar böcker sedan förra gången HKF besökte båten.

–Kanske behöver vi nya böcker när vi kommer hit nästa gång, den 13 december, säger han.

I manskapsmässen börjar de filippinska besättningsmännen samlas för lunch.

–Are you going to play basketball tonight? undrar Eva Magnusson.

Hon måste vänta tills flera har kommit innan hon kan få svar.

Landsmän hjälper till

Under tiden blir vi bjudna på lunch: kyckling i sås med ris. Inga grönsaker.

Vid bordet intill sitter en ung filippinska, Be Merly Björk, hon kommer från filippinska föreningen och har med sig varor från stan som hennes landsmän beställt.

Snart är det fullt runt borden och Be Merly Björk får sällskap av ytterligare två filippinskor från föreningen. Stämningen blir uppsluppen.

Norberto Gloria jr ska delta i basketmatchen på kvällen. Men innan dess har han massor av jobb, bland annat ska han kolla livbåtarna.

–Jag är väldigt nöjd med att vi kan delta i basketspel och har tillgång till gym när vi är här, säger han.

Eva Magnusson får ihop sitt basketlag och vi tackar för oss. HKF-bussen ska komma och hämta laget klockan sju.

Nästa fartyg, m/v Asian Dynasty, är filippinskt. Det ligger bara kvar till klockan fem, så någon basketmatch finns det inte tid till.

Kaptenen Jeffrey Gavoso ondgör sig över säkerhetsreglerna som ibland leder till att besättningarna inte ens kan lämna fartygen när de är i hamn.

–Terrorhoten riktar sig framför allt mot USA. För oss är sjöpiraterna det största hotet, säger han och berättar en hemsk historia om vad som hänt i Malackasundet. En kapten blev mördad och hans hustru våldtagen av pirater.

Jag ville inte jobba med portföljnissar

Tillbaka på Rosenhill berättar Eva Magnusson att hon från början planerat att utbilda sig till civilekonom.

–Men jag kom på att jag inte ville jobba med såna portföljnissar. Jag vill jobba med människor.

Hon har jobbat som kallskänka på Stena Line och är utbildad bilmekaniker. Hon har varit aktiv fotbollsspelare och utbildat sig i massage och friskvård. På Rosenhill leder hon två yogapass i veckan.

–Jag fick ett vikariat på HKF hösten 1989 och sedan har det rullat på, säger hon.

Eva Magnusson är avdelningsordförande för ST på HKF, men känner att hon inte kan lägga ner tillräckligt mycket tid på det fackliga arbetet.

–HKF har blivit mer toppstyrt. Administrationen växer på bekostnad av verksamheten. Tidigare var administrationen ett stöd i vårt arbete, nu är det den som styr.

Lönesättningen är godtycklig och den jämställdhetsplan som finns är inte värd namnet, säger hon. Själv tjänar hon 17 400 kronor.

–Jag tycker det är sorgligt dåliga löner med tanke på den erfarenhet som krävs.

Ändå tycker hon att HKF är världens bästa arbetsplats.

–Jag älskar miljön och jag älskar mina arbetskamrater. Jobbet är härligt fritt och jag gör bara roliga saker. Sjömän är härliga, underbara människor.

Sjömännen respekterar kvinnor

Eva Magnusson säger att sjömännen har en hederskodex som gör att hon som kvinna i en manlig miljö alltid känner sig respekterad.

Men det har blivit allt mindre utrymme för att vara social och sitta ner och samtala.

Det finns en hel del sociala problem bland sjömännen, särskilt på de utländska båtarna. Ofta vågar de inte berätta om dem då de är rädda för att bli svartlistade eller kanske inte få ledigt eller få ut sin lön.

–Det är en strikt hierarki på sjön och jag har hört berättas om elaka kaptener. Folk ska till och med ha blivit slängda överbord, fast det kanske bara är en skröna.