Vill TCO överge den svenska modellen?
TCO-förbundens planer på att starta en egen tankemedja oroar Kjell Nilsson. Han anser att tankesmedjans inriktning strider mot STs politik.
Som Publikt rapporterat (nr 4-2015) har STs förbundsstyrelse ställt sig bakom TCOs förslag att bilda en tankesmedja. Men det var en splittrad styrelse som tog beslutet. Frågan har varit kontroversiell, bland annat för att vi är många som uppfattar att tankesmedjans inriktning tycks strida mot STs politik att vara en fackförening för alla på en arbetsplats.
Den indikerar att TCO kan vara på väg att överge den svenska modellen, där solidaritet mellan olika tjänstemannagrupper och arbetare skapat ett löntagarkollektiv med större facklig styrka än i de flesta andra länder – en modell som utgjort grunden för den svenska välfärdsstaten.
Motivet för att bilda en tankesmedja är att det inte finns någon tankesmedja »som tar sin utgångspunkt i välutbildade och professionella yrkesutövares verklighet och villkor«. Jag har svårt att se det som en allvarlig brist. Politik som tillfredsställer den välmående medelklassen verkar redan vara högt prioriterad av de flesta politiska partier.
Däremot behöver löntagarintressen och fackliga perspektiv få större inflytande. Det finns också formuleringar som pekar åt detta håll, exempelvis nämns förutsättningar för fackligt arbete och inflytande samt idéer och underlag som bidrar till ökad medlemsnytta – men med »särskilt fokus på akademiker och unga«. Jag har svårt att se en speciell TCO-profil i inriktningen.
Ett viktigt syfte för TCOs tankesmedja sägs vara att »lyfta fram och förstärka den svenska partsmodellen«. Detta låter ju bra, men jag undrar vad man inom TCO förstår med detta efter att organisationen utsett Fredrik Reinfeldt till hedersambassadör för den svenska partsmodellen. En statsminister vars regering såg till att en halv miljon människor lämnade a-kassan (och facket), införde både allmän visstidsanställning vars missbruk TCO anmält till EU-domstolen och Lex Laval som försvagar förhandlings- och strejkrätten, och som satte sig emot TCOs krav på höjt tak i a-kassan.
Ett annat syfte med tankesmedjan är att bidra till att »både kollektiva och individuella lösningar har en plats i samhällsutvecklingen«. Formuleringen är en konstig utgångspunkt för en facklig organisation, vars själva grundidé är löntagarnas organisering i kollektiva former för att få inflytande.
Tankesmedjans inriktning kan också avisera ett brott med den välfärdsmodell som kännetecknat Sverige, där bland annat inkomstrelaterade trygghetssystem inom den offentliga sektorn har hållit samman löntagare med olika inkomster ända sedan den inkomstbaserade tilläggspensionen ATP beslutades i slutet av 1950-talet.
Att bryta upp alliansen mellan olika löntagargrupper till förmån för de högre tjänstemännens intresse riskerar att göra oss svagare.
Att skilja ut grupper av löntagare påminner om Alliansregeringens strategi, som haft konsekvensen att stora grupper börjat privatförsäkra sig när trygghetssystemen försämrats. Det gynnar inte våra tjänstemannagrupper. Det blir dyrare och minskar också solidariteten mellan olika grupper och intresset av att betala skatt. Det gynnar knappast ett tjänstemannakollektiv som till stora delar arbetar inom offentligfinansierad verksamhet.
Ett aktuellt exempel på vikten av solidaritet mellan lägre och högre betalda är de pågående tjänstepensionsförhandlingarna. Företräder vi bara de välavlönade lär det bli svårt att få stöd från de med lägre lön för rimlig kompensation för inkomstbortfall. Det förlorar alla på – även de lägre avlönade har gynnats av alliansen med medelklassen, eftersom de högre skatteintäkter detta medfört också höjt lägstanivåerna.
Jag oroas av tecknen på att den nya tankesmedjans inriktning visar att TCO nu är på väg att överge den modell som kännetecknats av solidaritet mellan olika löntagargrupper.
Kjell Nilsson ledamot i STs avdelningsstyrelse inom universitets- och högskoleområdet och ersättare i förbundsstyrelsen
Svar: Jag ser fram emot tankesmedjans start
Jag är glad att vi i Fackförbundet ST, tillsammans med de tretton andra fackförbunden inom TCO, kan starta en ny tankesmedja. Vi gör den här satsningen därför att vi vill att det fackliga inflytandet ska öka.
Kjell Nilsson oroar sig för att tankesmedjan ska ha en inriktning som hotar solidariteten mellan arbetare och tjänstemän och att det skulle kunna leda till att vi överger den svenska modellen. Jag är övertygad om att den svenska fackföreningsrörelsens förmåga att hålla ihop är avgörande för vår förmåga att försvara alla våra medlemmars villkor och finansiera välfärden. Därför vill jag lugna Kjell Nilsson på denna punkt. Det finns inga sådana planer.
Tankesmedjan ska arbeta med frågor om morgondagens arbetsliv, partsmodellen samt förutsättningarna för fackligt arbete och inflytande. Planen är att tankesmedjan ska jobba med frågor som ligger framåt i tiden på cirka 15–20 års sikt. Tankesmedjans uppdrag är att stärka den svenska modellen. Om inte vi fackliga värnar och utvecklar den svenska partsmodellen så kan vi räkna med att det finns andra starka parter som vill rasera den. Därför ser jag fram emot starten av vår tankesmedja.
Britta Lejon ordförande i fackförbundet ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
