Utbildning bättre än jobbcoacher
Jobbcoachernas misslyckande beror på att de inte är vad arbetsmarknaden behöver. Satsa i stället på att öka de arbetssökandes kompetens, skriver före detta arbetsförmedlaren Pär Waldelius.
Det raljeras över misslyckandet med jobbcoacherna, när det nu har framkommit att de inte lyckats få ut fler arbetssökande i jobb. De arbetssökande som fick jobbcoach har inte lyckats bättre än de sökande som inte hade samma stöd.
När Angeles Bermudez-Svankvist tillträdde som Arbetsförmedlingens generaldirektör för snart fem år sedan, tog hon till sig kritiken att arbetsförmedlarna drunknade i administration och inte kunde ge de sökande det stöd som förväntades. Hon förstod även att hon inte skulle kunna göra så mycket åt den administrativa bördan på kort sikt. Hon hade en långsiktig vision om att minska den, men som vanligt har det tack vare uppdragsgivarens styrning blivit tvärtom.
Angeles Bermudez-Svankvist övertygade regeringen om att skjuta till pengar för att kunna anlita externa företag som jobbcoacher, men även pengar för interna coacher.
Som vanligt skulle det gå fort. Det gällde både de interna och de externa coacherna. De förstnämnda fick en snabb introduktion, kortare intern utbildning och dessutom lägre löner än arbetsförmedlarna. Kvaliteten blev väl därefter.
För de externa coacherna gjordes en bred upphandling, med otydliga krav. De externa aktörerna såg en bra affärsidé och hoppade glatt på tåget. Kvaliteten blev väl därefter. När usla arbetsmetoder och dåliga resultat från många av dessa aktörer uppdagades lät kritiken inte vänta på sig.
Så Arbetsförmedlingen avskaffade de interna coacherna som, efter ytterligare intern utbildning, fick fylla alla hål som uppstod på grund av stor personalomsättning bland arbetsförmedlarna. Den coach som fick ett arbetsförmedlarjobb med bättre lön ersattes alltså inte.
Det gjordes även en ny upphandling, med en mindre påse pengar och större krav på de externa aktörerna. Arbetsförmedlingen tecknade avtal med färre och bättre aktörer.
Men trots detta blir resultaten inte bättre!
Det beror inte på coacherna. En viktig kunskap bär jag med mig från mitt tidigare arbetsliv inom det privata näringslivet: En kund köper inte en dålig produkt om denne inte måste göra det av ekonomiska skäl. Utbudet måste alltså överensstämma med behovet hos kunden.
Medierna rapporterar nu om en stor brist på arbetskraft med rätt kompetens – problemet är att utbudet av arbetskraft inte motsvarar vad de efterfrågar. Där har vi knuten som måste lösas upp.
Innan det är avklarat hjälper inte stöd i form av jobbcoachning. Sökande med rätt kompetens som söker bland arbeten på områden där det råder brist på arbetskraft får jobb utan jobbcoach. Sökande med låg utbildning som söker arbeten där det råder överskott på arbetskraft kan bara konkurrera med bra grundutbildning och erfarenhet. De som saknar det är inte hjälpta av en jobbcoach. Så jag är benägen att instämma i kritiken från dem som anser att regeringen missar denna viktiga poäng.
Min uppmaning är därför: avveckla coacherna och styr över pengarna till att öka de arbetssökandes kompetens med teoretiska yrkesinriktade utbildningar och åtgärder som subventionerade jobb och praktikplatser med kvalitet som tas fram i nära samarbete med arbetsgivarna.
Pär Waldelius, pensionärsmedlem, före detta arbetsförmedlare i Nacka.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
