Tjuv- och rackarspel av Persson!
För att klara budgettaket har regering och riksdag beslutat att frysa krediter och anslagssparande för statliga myndigheter år 2005. Det innebär att myndigheterna bara i undantagsfall får använda pengar som de sparat sedan tidigare för planerad verksamhet och lönerörelser. De får inte heller utnyttja sina krediter.
Vi ifrågasätter regeringens och riksdagens förfarande. All seriös, ansvarstagande, långsiktig ekonomisk planering ställs på ända. I slutändan drabbas både personal och medborgare. Dessutom lägger regeringen beslag på partsgemensamma, kollektivavtalade lönemedel som avsatts till aktiva omställningsåtgärder vid omorganisationer och nedskärningar. Även dessa pengar ska rädda budgettaket, eftersom de ingår i anslagssparandet. Det finns myndigheter, till exempel Naturvårdsverket, som tvingas betala ut löneökningar till sin personal innan det nya året träder i kraft – för 2005 får man inte ta av sina sparade medel, avsatta för just detta.
Effekten blir att det parterna centralt har kollektivavtalat om för att få till stånd en seriös, saklig och långsiktig lönebildningsprocess omöjliggörs. Facket protesterar så gott som aldrig när arbetsgivarna är snara med att betala ut nya löner till sina anställda – men i det här fallet har både fack och arbetsgivare tvingats att handla i näst intill panik för att rädda de pengar som sparats. På AMS sitter generaldirektören och undrar hur han ska rädda 47 miljoner kronor – partsgemensamma pengar som utgått från de anställdas lönemedel för att klara kärva tider.
Myndigheternas möjlighet att använda sig av krediter och anslagssparande är de enda ekonomiska regulatorer de kan använda sig av – annars tvingas de säga upp personal och dra ner på verksamhet (läs service till medborgarna). Det är svårt att förstå att myndigheter med en långsiktig ekonomisk planering, som har avsatt medel till långsiktiga investeringar, ska straffas. Ett sådant exempel är Skatteverket, vars ledning har ställt sig frågande till konsekvenserna av regeringens och riksdagens beslut. Skatteverket har planenligt reserverat pengar för ett utökat uppdrag, men förbjuds nu av regering och riksdag att använda dem.
Försvarsmakten och det regionalpolitiska spelet med statliga jobb är ett annat tydligt exempel. När försvaret ska bantas krävs aktiva omställningsåtgärder för anställda och för att de som tvingas sluta ska få rimliga förutsättningar att hålla sig kvar på arbetsmarknaden. Det är vid sådana tillfällen de partsgemensamma omställningspengarna behövs. Måste pengarna användas 2005, urholkas Försvarsmaktens budget till verksamhet med motsvarande summa; för partsgemensamma pengar kan vi kräva fram, men de ligger i anslagssparandet, som inte får röras – därför måste myndigheten ta ur sin ordinarie börs.
Som en konsekvens av försvarsnedläggningarna har regeringen valt att flytta omkring statliga jobb till de drabbade regionerna i regionalpolitiska syften. Fler statliga jobb i en region som drabbas av försvarsnedläggning betyder färre jobb på den ort de flyttas från. Även här behövs omställningspengarna för att mildra de konsekvenser som uppstår när en del blir arbetslösa för att andra ska erbjudas jobb. Konsekvensen för berörda myndigheter blir desamma som för Försvarsmakten: ett hål i börsen för ordinarie verksamhet.
Regering och riksdag kränker medvetet de kollektivavtal som finns. Våra protester från fackligt håll har negligerats, på samma sätt som myndigheternas förutsättningar till en långsiktig ekonomisk planering.
Av:
Annette Carnhede, ordförande, Fackförbundet ST
Lars Fresker, ordförande, Officersförbundet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
