Svårare att motivera medlemskapet i ST
Det har blivit allt svårare att motivera ett medlemskap i facket, skriver Christina Söderman, i ST inom Försäkringskassan. Det började med övergången från generella löneökningar till revisioner med lokala, individuella påslag.
Jag har varit medlem i facket sedan mitt första jobb och alltid trott på de fackliga organisationernas betydelse. Under en lång period var jag också förtroendevald. Men den utveckling som skett de senaste tio till femton åren har fått mig att vackla i min övertygelse.
Det började med övergången från generella löneökningar till revisioner med lokala, individuella påslag. Det gick att acceptera med hänsyn till att förutsättningar och arbetsinnehåll är olika. Hela tiden fanns ändå generella inslag, hantering av hela yrkesgrupper och befattningar, individgarantier med mera.
Sedan kom medbestämmandeavtal eller samverkansavtal som motiverades med att den anställde ska kunna utöva inflytande på sin egen nivå i organisationen. En god tanke, men i praktiken blev det inte så mycket av det. Mbl-förhandlingarna tynade bort och individen och gruppen fick på egen hand hantera frågorna med chefen. Maktförhållandet mellan arbetsgivare och anställd är aldrig helt jämlikt. Den fackliga förhandlaren kunde hantera frågorna på ett mer neutralt sätt.
Den pågående diskussionen om lönesättande samtal, sifferlösa avtal och avtal utan tidsgräns uppfattar jag som »spiken i kistan« för de fackliga organisationerna. De riskerar att bli intresseorganisationer och försäkringsinrättningar utan konkreta möjligheter att stötta medlemmar som kollektiv.
Som medlem får jag rabatt hos försäkringsbolag, kan boka vissa semesterboenden och lite annat. Samma möjligheter finns hos Coop, Ica, Statoil och banker. Det är inte vad jag efterfrågar som ST-medlem.
Jag är fortfarande medlem av historiska och solidariska skäl men det är inte längre självklart.
Det är möjligt att samhällsutvecklingen och individualiseringen gör att detta är enda vägen, men det blir betydligt svårare att motivera ett medlemskap.
Christina Söderman, medlem i ST inom Försäkringskassan
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.