Statlig nätkontroll - sjumilakliv i fel riktning
Att regeringar med lagstiftning tar kontroll över nätets innehåll är ingen framkomlig väg, skriver Lena Ek, europaparlamentsledamot för Centerpartiet.
För bara några veckor sedan var det exakt 40 år sedan några forskare i USA lyckades få en dator att kommunicera med en annan dator på en annan ort. Men det skulle dröja ytterligare 20 år innan det internet som vi känner i dag började ta form. Sedan dess har utvecklingen gått i explosionsartad takt.
Internet har i dag blivit en parallell verklighet för många av oss. Vi använder nätet för att arbeta och kommunicera, göra våra bankärenden och läsa nyheter, för att handla och gå i skolan – ja, praktiskt taget allt vi tidigare gjorde ute i den »verkliga« världen kan vi nu göra över internet.
Det är ett fenomen utan motstycke i den mänskliga historien och ett sagolikt bevis på att fria människor som samarbetar kan åstadkomma stordåd. Tyvärr är det allt för många som i dag ser internet som ett hot i stället för en möjlighet. Totalitära stater grips av panik när deras kontroll över människor och informationsflöden hotas av informationssamhällets framväxt. Det är en skrämmande utveckling vi ser när fler och fler stater försöker ta kontroll över nätet. I vissa fall sker det genom censur och strikt kontroll över infrastrukturen, som exempelvis i Kina.
I andra fall sker det mer subtilt; under förevändningen att det är för att »skydda internets frihet«.
Internet ägs av ingen och alla på samma gång. Ingen stat, myndighet eller individ kan göra anspråk på internet som helhet. Själva internet består av vad vi som aktörer i den digitala världen stoppar in. Det bygger därför till sin natur på frihet. Det vill säga samma frihet som finns i den vanliga världen att forma sin tillvaro och sitt liv efter egen vilja och förmåga.
Liksom i livet i övrigt följer ett ansvar med denna frihet. Detta håller vi som sanning i den verkliga världen, och måste också göra så i den digitaliserade. Det är uppenbart att nätet kan utnyttjas för att kränka andra människors frihet – till exempel har terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet fått en ny och fasansfullt effektiv plattform att verka genom.
Men lösningen ligger inte i att särbehandla internet genom att ta kontrollen över informationsflödet eller att stänga av användare som misstänks för olagliga aktiviteter. Samma regler som gäller i övriga delar av samhället måste även råda på nätet. Vi skulle aldrig få för oss att staten skulle förhandsgranska vad som skrivs i våra brev eller i våra tidningar, eller att stänga av någon från möjligheten till brevväxling på grund av brottsmisstanke. Ändå är det dessa åtgärder som i dagsläget genomförs för internet i allt fler stater, även här i Europa. Det är sjumilakliv i fel riktning.
Som Centerpartist sätter jag i stället min tilltro till fria människors förmåga att skapa saker som vi aldrig trodde var möjliga. Internet är bara ett av många exempel på vad fria människor kan uträtta. Berövar vi internet dess frihet berövar vi det på samma gång dess enorma potential för mänskligheten.
Lösningen ligger därför inte i att ta kontrollen över nätet. Lösningen ligger i stället i att tro på förmågan hos fria och ansvarsfulla människor att kunna leva tillsammans, och utkräva ansvar från den minoritet som inte klarar av det. Detta måste ske på samma sätt både i den traditionella och i den digitala verkligheten.
Lena Ek
Ledamot av Europaparlamentet (C)
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
