Söktjänster behöver grundlagens skydd
Nyligen föreslog en utredning att det ska bli möjligt att undanta vissa söktjänster från grundlagens skydd för yttrandefriheten. Det öppnar för subjektiva bedömningar och är en dålig idé, skriver Per Hultengård, jurist på TU.
Jag fick en föraning om vad som skulle komma den kväll 2008 då jag fick veta att obduktionsbilderna på barnen i det uppmärksammande Arbogamordet lagts ut på en sajt.
Inte så att jag tyckte att publiceringen var försvarlig – tvärtom! Men den blottlade skillnaden mellan juridik och etik.
Bilderna var hämtade ur en förundersökning och det är av rättssäkerhets- och insynsskäl viktigt att offentlighetsprincipen gör sådana uppgifter tillgängliga. Men bara för att något är tillgängligt så betyder det inte nödvändigtvis att det också måste publiceras.
Och snart kom lagstiftningskraven.
I en första vända fick Yttrandefrihetskommittén i uppdrag att utreda om skyddet för enskildas integritet och privatliv i mediegrundlagarna behövde stärkas. Kommittén gjorde bland annat en genomgång av databaser med utgivningsbevis – så kallat frivilligt grundlagsskydd – men kom fram till att det i dessa endast i mycket begränsad omfattning förekom integritetskränkningar. Dessutom ansåg kommittén att en straffbestämmelse skulle kunna medföra en risk för att grundlagsskyddade medier blev mer försiktiga och att lagstiftningen därmed skulle kunna få en återhållande effekt som inte var motiverad.
Bara ett par år senare kom diskussionen om databasen Lexbase. Sajten tillhandahåller rättslig information om personer och företag, bland annat om personer som förekommer i brottmålsdomar. Lexbase har ett utgivningsbevis, en ansvarig utgivare och omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen. Därmed omfattas den inte av dataskyddsförordningen.
Å ena sidan kan man tycka att det handlar om allmänna och offentliga uppgifter – så vad är problemet? Å andra sidan kan man invända att Lexbase är ett gigantiskt personregister med integritetskänsliga uppgifter.
Sålunda fick Mediegrundlagskommittén i uppdrag att undersöka de konflikter med den personliga integriteten som kan uppstå när information tillhandahålls ur databaser med utgivningsbevis.
Kommittén konstaterade att de tjänster som databaserna erbjöd i första hand vände sig till professionella aktörer och att de bedrevs på ett seriöst och ansvarsfullt sätt. Men kommittén ansåg samtidigt att en del tjänster var rena söktjänster där enskilda riskerade att lida skada, och föreslog därför ett begränsat undantag från grundlagsskyddet.
Men den proposition som följde stoppades i riksdagens konstitutionsutskott, KU, framför allt därför att undantaget riskerade att leda till osäkerhet. KU betonade i stället i sitt betänkande vikten av att ”en betydande marginal tillämpas i fråga om vad som faller inom det grundlagsskyddade området så att intresset för yttrandefrihet inte får ge vika för intresset av att skydda enskildas integritet i gränsfall eller svårbedömda situationer”.
Och nu är det dags igen, för tredje gången. Tryck- och yttrandefrihetskommittén föreslår i sitt betänkande, som lades fram i augusti, en så kallad delegationsregel – man ”lyfter ut” en företeelse som skyddas av mediegrundlagarna så att den kan hanteras i vanlig lag.
Det påminner om Mediegrundlagskommitténs förslag, bara med en lite annan vinkel. Den här gången föreslås också ett undantag, men ”bara om det med hänsyn till den offentliggjorda uppgiftssamlingens karaktär står klart att det finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.”
Det här är ett dåligt förslag. Det leder till en subjektiv tolkning av vad som faller innanför respektive utanför det grundlagsskyddade området. Mediegrundlagarnas styrka är ju tvärtom att avgränsningen sker utifrån formella kriterier, inte av syftes-, karaktärs- och ändamålsbedömningar.
Konsekvenserna kan bli stora. Professionella informations- och söktjänstföretag som vänder sig till professionella aktörer som massmedier, myndigheter, kommuner och säkerhetsföretag riskerar att kastas ut från det grundlagsskyddade området. Tillgången till information riskerar att strypas.
Därför bör förslaget inte genomföras.
Yttrandefrihet är inte bara en fin och positiv frihet, den är också en rätt jobbig och obekväm frihet att försvara eftersom den kan skada och göra ont. Men priset för att begränsa den är stor. Yttrandefriheten måste försvaras även när den ifrågasätts – samtidigt som vi alla har att vara varsamma med den.
Per Hultengård
Jurist, TU – Medier i Sverige
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
