Så kan ST stödja lokala fackliga företrädare
ST måste stödja, utveckla och serva de lokala facken på arbetsplatserna, skriver Rolf Andersson.
Under rubriken Utveckling, på ledarsidan i ST Press nr 2, konstateras att det ställs höga krav på lokala fackliga företrädare. Så långt är allt väl. Så har det varit länge nu, bland annat som en följd av den nya arbetsrättslagstiftningen från slutet av 70-talet. Kunde facket vid den tiden i sina konsekvensanalyser verkligen inte inse detta? Samt organisera sig för att möta de nya kraven?
Att arbetslivet utöver detta också har blivit mer komplext är nog ostridigt, men att de fackliga organisationerna har decentraliserats är helt felaktigt, åtminstone vad gäller Fackförbundet ST. Organisationen ST har regionaliserats, det är en helt annan sak.
Om ST hade decentraliserats, så hade man också tvingats att satsa på att stödja, utveckla och serva de lokala facken på arbetsplatserna. Det hade tvingat oss att »förändra arbetssätt, relationer och strukturer inom fackföreningsrörelsen«. Precis så som Susanne Köpsén skriver på sidan 12 i den avhandling, som refereras på ST Press ledarsida. Detta är också vad ST behöver göra i dag för att hejda medlemsflykten. Det är inte rekrytering som behöver stå i fokus utan stöd och kraftfull och uthållig service till det lokala facket som behövs. ST har redan varit inne på den vägen i början på 90-talet i sitt projekt Steget Framåt, så det är ingen omöjlig väg att gå.
Den kanske kräver andra kompetenser hos ledning och ombudsmän än vad som finns tillgängliga eller åtminstone är uppenbara just nu. ST är en »kamp och förhandlar-organisation« och där räknas inte all kompetens utan bara den som kan direkt kopplas till de centrala kulturbärarna.
Att satsa på en utvecklingsplan för förtroendevalda är just ett uttryck för den kulturen. Sätt av ett par ombudsmän som åker runt och håller några kurser, kanske med stöd av Sensus. Gör er inga förhoppningar om att detta skulle kunna lösa problemet.
Det är dags att inse att organisationen ST är en serviceorganisation för sina ägare och medlemmar. Återigen tillbaks till avhandlingens sida 12: »Skall det vara möjligt för lokala fackliga styrelser att med makt och skicklighet hantera de fackliga frågorna på arbetsplatsen krävs ett annat slags kollektivt engagemang av hela fackföreningsrörelsen än i dag. Det handlar om förändrat arbetssätt, relationer och strukturer inom fackföreningsrörelsen«.
Detta gäller i allra högsta grad Fackförbundet ST. Ett förslag är att såväl kansliets personal som förbundsstyrelsen tar del av hela avhandlingen, och att man tillsammans samtalar om dess innehåll och inriktning samt om de reflektioner som man gjort under läsningen kopplat till de erfarenheter man gjort under sin tid som anställd/förtroendevald. Detta bör ske i öppna och transparanta samtal där feedback kan tas som ett uttryck för en gemensam strävan att förstå. Använd er gärna i detta sammanhang av fokusgrupper vars berättelser ska kunna spridas inom hela organisationen.
Rolf Andersson
ombudsman i ST 1989–1998
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.