Regeringen bluffar om bidragsfusket
De sjukskrivna jagas som misstänkta bidragsfuskare – till större kostnader än vad som dras in. Låt jägarna jaga ekonomiska brottslingar i stället, skriver två vänsterpartistiska riksdagsmän.
Regeringen påstår att det fuskas enormt i socialförsäkringen. Man antar sig kunna spara miljardbelopp på omfattande insatser mot fusk och överutnyttjande. Nu visar färska uppgifter från Försäkringskassan att detta är nonsens, det fusk man har belägg för är i det närmaste försumbart.
Det förekommer fusk i alla system och det är förkastligt. Men mycket lite talar för att fusket egentligen ökar och ingenting tyder på att mer kontroller löser problemen.
Försäkringskassan har hittat 2000 nya fall där fusk förekommit. Socialförsäkringens utgifter motsvarar ungefär en sjättedel av bruttonationalprodukten, BNP – cirka 430 miljarder kronor. Regeringens åtgärder har sparat cirka 20 miljoner. Med tanke på att de 300 fuskjägare som anställts kostar samhället 150 miljoner varje år, är det en bit kvar innan dessa ens sparat ihop till sina egna lönekostnader.
Den som är arbetslös eller sjukskriven påstås leva på bidrag, och därmed underförstått också parasitera på dem som arbetar. Detta används av regeringen som ett retoriskt angrepp på det generella välfärdssystemet för att legitimera sänkta ersättningar och hårdare tag. Därigenom skyler man över de miljardbelopp man vill spara på sjukförsäkringen för att finansiera skattesänkningar. Det handlar om skärpt lagstiftning och ökad kontroll.
Talet om bidrag grundar sig på en närmast lögnaktig syn på våra sociala försäkringar. Dessa finansieras genom avstått löneutrymme från löntagarna. Socialförsäkringarna tillhör därmed alla invånare som en rättighet – inte som välgörenhet, inte som bidrag.
För att minska sjukfrånvaron ifrågasätter Försäkringskassan allt oftare sjukintyg från behandlande läkare. Detta medför att tusentals personer förlorar sin ersättning. Redan sjuka och svaga riskerar att skadas allvarligt. Det händer att människor avvisas från arbetsförmedlingen som säger att de är för sjuka för att söka jobb, samtidigt som Försäkringskassan nekar dem sjukpenning.
Det är inte Försäkringskassan som ska halvera sjuktalen genom beting, mer restriktiva bedömningar och hårdare tilllämpning. Våra gemensamma medel ska inte användas för att bygga ett kontrollsamhälle, eller till att förödmjuka sjuka och arbetslösa.
Det som behövs är tydliga krav på arbetsgivarna så att de satsar på förebyggande arbetsmiljöarbete. Det behövs också satsningar på företagshälsovården. Vänsterpartiet avsätter i sin budgetmotion pengar för en stärkt försäkring, bland annat genom att höja nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi vill avskaffa karensdagen, som slår hårdast mot låginkomsttagare. Vi vill också slopa sjuklöneperioden eftersom den utestänger människor med hälsoproblem från arbetsmarknaden.
Att skuldbelägga sjukskrivna botar inte fusk i trygghetssystemen. Och ohälsan i arbetslivet botas inte genom sänkta ersättningsnivåer. Att bekämpa sjukfrånvaro genom bestraffningsåtgärder mot människor med olika typer av hälsoproblem har prövats tidigare och är en trolig orsak till dagens många och långa sjukskrivningar. Vi behöver ett bättre arbetsliv och åtgärder för mer rehabilitering – inte en borgerlig politik som bygger på osanningar och hets. Låt de 300 fuskjägarna i stället jaga verkliga ekonomiska brottslingar och företag som anställer svartjobbare. Där skulle de i alla fall göra nytta.
Vi kommer ingenstans genom att sparka på dem som redan ligger. För kom ihåg att det är någon som tjänar på att kontroll och misstänkliggörande breder ut sig. Det är någon som tjänar på ett system där privata försäkringar ersätter de offentliga trygghetssystemen. Det är någon som tjänar på att omfördelningen mellan högavlönad och lågavlönad och mellan man och kvinna upphör. Någon som själv förmodligen har både miljoninkomst och fallskärm. Och det är du som förlorar.
Kalle Larsson
LiseLotte Olsson
Riksdagsledamöter för vänsterpartiet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
