Reformen av Arbetsförmedlingen behöver reformeras
Det finns fortfarande möjlighet att reformera reformeringen av Arbetsförmedlingen, innan den har gått för långt, skriver Johan Eklund och Åsa Johansson i avdelningsstyrelsen för ST inom Arbetsförmedlingen. De anser att valet att överlåta ansvar för arbetsmarknadspolitiken till aktörer på marknaden försämrat myndighetens möjligheter att bidra till en aktiv, nationell arbetsmarknadspolitik.
Reformen av Arbetsförmedlingen behöver reformeras
Januariavtalet är dött, men reformeringen av Arbetsförmedlingen består. I budgetpropositionen för 2022 minskar regeringen den tidigare planerade neddragningen av Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Vi välkomnar det. Men en minskad neddragning är inte den satsning som vi tror är nödvändig för att hantera situationen på arbetsmarknaden efter pandemin.
Sverige har historiskt sett varit bra på att hantera kriser på arbetsmarknaden. Vi har jobbat med stimulanser, anställningsstöd och andra insatser för att underlätta för arbetsgivare och arbetssökande att lösa sina problem. Det har funnits en stark myndighet som kunnat sätta in åtgärder för att informera och stimulera till utbildning, ny yrkesinriktning eller flytt till annan ort.
Vi befinner oss nu i en ny krissituation.
I augusti var ca 190 000 personer långtidsarbetslösa i Sverige, vilket betyder att de varit arbetslösa i minst tolv månader. Det är en historiskt mycket hög nivå.
Trots den höga arbetslösheten har många branscher svårt att hitta personal. Många småföretag får inget stöd i sin jakt på arbetskraft och väljer i stället att låta bli att expandera.
Flera kommuner i norra Sverige kommer att ha en stor kompetensbrist under många år framöver. Där kan bristen på arbetskraft, och arbetskraft med rätt kompetens, göra att miljardinvesteringar fryser inne. Situationen är densamma i storstadsområdena. Där varnas det för att bristen på arbetskraft kan hindra återhämtningen efter pandemin.
Januariavtalet har drastiskt påverkat Sveriges förutsättningar att hantera krisen på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen är sedan 2019 inne i en genomgripande reformering. Myndigheten tvingades till det största statliga varslet i Sveriges historia och har gjort stora personalminskningar. Kontorsstängningar har minskat den lokala närvaron i hela landet. Eftersom ansvaret till stor del har lagts på en mängd olika aktörer har Arbetsförmedlingens möjligheter att bidra till en aktiv, nationell arbetsmarknadspolitik försämrats.
Många leverantörerna gör ett bra jobb med att coacha och matcha arbetssökande, men räcker det för att ta Sverige ur krisen?
En grundläggande fråga är om det räcker att se arbetslösheten enbart som ett individuellt problem eller om det också krävs strukturella lösningar. Denna fråga leder vidare till ett antal andra som det nu är bråttom att svara på. Räcker det med mer matchning för att öka inflyttningen till arbetstillfällena i norr? Räcker det med fler utbildningsplatser för att komma till rätta med kompetensproblemen? Räcker det med ett nytt cv för att långtidsarbetslösa utan utbildning ska kunna hitta arbete? Räcker det med coachande samtal för den som har svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av språkproblem?
Vid en kris behöver aktiva åtgärder sättas in i ett tidigt skede. I många fall krävs ett batteri av olika insatser för att hitta nya arbetstillfällen till dem som saknar den kompetens som efterfrågas på den lokala arbetsmarknaden.
När arbetsgivare eller regioner skriker efter arbetskraft räcker det sällan med att annonsera efter personal. Det krävs samordnade nationella informationsinsatser och stimulanser kombinerat med olika lokala kompetenshöjande åtgärder.
För att lösa problem på arbetsmarknaden krävs oftast en långsiktig planering, anpassad efter lokala förutsättningar. Det finns en tradition av att kommun, stat och näringsliv jobbar tätt tillsammans för att hitta lösningar. Arbetsförmedlingen brukar fungera som ett nav i olika samarbeten och har även kunnat bidra med ekonomiska medel i olika projekt.
Den departementsskrivelse som nyligen presenterades av regeringen uppmärksammar problemen, men vi saknar tydliga besked om hur frågan ska hanteras.
Vi tror att regeringen är inne på en farlig väg när man avsäger sig ansvaret för arbetsmarknadspolitiken och överlåter den till olika aktörer på marknaden. Men det finns fortfarande möjlighet att reformera reformeringen av Arbetsförmedlingen, innan den har gått för långt.
Vi vill att regeringen skjuter till ytterligare medel och återuppbygger Arbetsförmedlingen till en stark myndighet som har i uppgift att hantera lokala, regionala och nationella problem på arbetsmarknaden. Det är en förutsättning för att Sverige även i fortsättningen ska kunna bedriva en aktiv och flexibel arbetsmarknadspolitik när kriser påverkar arbetsmarknadens förutsättningar.
Åsa Johansson
Ordförande för ST inom Arbetsförmedlingen
Johan Eklund
Andre vice ordförande för ST inom Arbetsförmedlingen
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
