Rätt att reformera Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen har misslyckats och att göra om myndigheten i grunden är därför helt nödvändigt, skriver Caspian Rehbinder, programansvarig för arbetsmarknad på tankesmedjan Timbro. Han anser att uppdraget måste tydliggöras och att de privata inslagen måste stärkas.
Efter ett år av turbulens börjar konturerna av en ny arbetsförmedling synas. Kritiken har inte låtit vänta på sig. Debattens kortsiktiga och negativa rubriker riskerar dock att dölja hur långsiktiga och genomgripande myndighetens problem är.
Arbetsförmedlingens kris kom inte med januariavtalet. Myndigheten har länge haft enorma kostnader och blygsamma resultat. Miljarder och åter miljarder av skattepengar har lagts på subventioner och program med ingen eller nästan ingen effekt.
De flesta partier ser problemen och vill se betydande reformer. Men den förra mandatperioden var fyra förlorade år. Styrningen av Arbetsförmedlingen har snarare präglats av diffusa projekt med kreativa namn och dåligt utfall än av en vilja att åtgärda strukturella brister. Under rubriker som »förnyelseresan« eller »vägen mot en matchningsspecialist« har listan på misslyckanden blivit lång.
Det utlovades 32 000 traineejobb men blev bara ett par hundra. Extratjänsterna blev till meningslösa aktiviteter till hutlösa kostnader. Projektet ”jobskills” pågick i tre år och kostade nästan hundra miljoner kronor innan Arbetsförmedlingen ens tog in arbetsgivare i projektet. Statsministern själv lanserade ”100-klubben”, som totalt efter två år hade gett 173 personer osubventionerade jobb. 90-dagarsgarantin, utfästelsen att ungdomar ska garanteras jobb eller utbildning inom 90 dagar, löstes genom att omdefiniera målet så att det nu räcker att man blir uppringd av Arbetsförmedlingen – även om man inte ens svarar i telefon.
Trots en kanonad av påhittiga namn har myndighetens grundläggande uppgift – att förmedla arbete – helt enkelt inte fungerat. En av få insatser som gett bra resultat – stöd och matchning – har skurits ned. Det är häpnadsväckande oseriöst för en myndighet som omsätter tiotals miljarder kronor. Så har också Arbetsförmedlingen lägst förtroende av alla myndigheter. Bara en procent av befolkningen tycker att dess verksamhet fungerar.
Att göra om Arbetsförmedlingen i grunden är helt nödvändigt. Den inriktning som alla borgerliga partier har är klok – avveckla Arbetsförmedlingens uppdrag som det ser ut i dag, slopa ineffektiva åtgärder och upphandla den förmedlande verksamheten.
Nu har en reform i den andan inletts. Reformen är i sin linda, och hur den faller ut återstår fortfarande att se. Arbetsförmedlingens inledande rapport har gett en viss riktning, men det finns fortfarande stora frågetecken kring vilka delar av myndighetens nuvarande arbete som ska flyttas till vilka aktörer, vad kommunernas roll ska bli och inte minst hur tidsplanen ska hållas. Det är väsentliga frågor.
De oklarheter som finns förändrar dock inte grunden. Det är svårt för den som följt Arbetsförmedlingens organisation och styrning att landa i en annan slutsats än att den offentliga kolossen har misslyckats. Uppdraget måste tydliggöras, de ineffektiva åtgärderna måste läggas ned och de privata inslagen måste stärkas. Arbetsförmedlingens miljarder ska riktas dit de ger resultat. Det skulle svensk arbetsmarknad må bra av.
Caspian Rehbinder
Programansvarig arbetsmarknad, Timbro
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
