Personer utan integritet låter sig mobbas
Svar på ledarsidans fråga i förra numret: Hur stoppar man mobbning på jobbet?
För att förstå och förhindra mobbning måste man börja med att göra upp med egna konventionella synsätt på företeelsen. Vanligtvis beskrivs mobbning som något där Hans mobbar Greta. Hans är subjekt och Greta objekt. Hans är förövare och Greta offer. Språket leder tanken till att det är Hans som är ansvarig för relationen medan Greta står utan makt att påverka den.
Om man i stället betraktar vuxna människor som ansvariga blir tesen Hans mobbar Greta. Greta låter sig mobbas. I detta fall betraktar vi både Hans och Greta som subjekt, som ansvariga. Mobbningsfenomenet består då av två problem, en som mobbar och en som låter sig mobbas; en som kränker och en som låter sig kränkas. Eftersom en relation är resultatet av två (eller flera) människors möten äger båda parter den fulla möjligheten att förändra karaktären på relationen.
Men det stora problemet består ofta i att vi som betraktar mobbningen känslomässigt tar ställning för offret och tycker synd om denne. Och att tycka synd om någon innebär just att inte tilltro denne förmågan att ta ansvar för sig själv. Att tycka synd om någon är de facto en översittarattityd där man i tanken fråntar personen både ansvaret för och makten över sitt agerande eller brist på detsamma.
Att agera offer är en enorm maktposition; kanske den främsta av alla. Ett barn som låter sig mobbas i en skola drar till sig optimal uppmärksamhet från lärarkollegium, föräldramöten, kuratorer och andra. Problemet med denna makt är emellertid att den inte är förbunden med ansvar. Därför leder denna makt inte till utveckling utan in i underordningens återvändsgränd.
Man kan delvis förstå mobbning just genom att studera över- och underordningens mekanismer. Överordningens strategi är att ta extra mycket ansvar, för att också erhålla extra mycket makt. Underordningens psykologi är att avsäga sig makt i förhoppningen om att också slippa ansvar. Ingen överordning är möjlig utan underordning och vice versa. Många män väljer till exempel att underordna sig i intimsfären för att slippa ansvar för gardinval, barnens klädinköp etcetera. Men detta leder också till att kvinnor får större makt över just detta.
Att låta sig mobbas, kränkas eller trakasseras eller utöva mobbning, trakasserier eller kränkningar tyder på bristande integritet. Personer som saknar integritet kränker andras gränser eller låter sig kränkas. Grundfrågan är hur jag som kollega förhåller mig till detta när jag ser det ske. Min egen erfarenhet är att i attityd och samtal förhålla mig till sådana människor som vore de fullständigt ansvariga för det som sker. Denna attityd som grundar sig på tanken att ansvarigheten är livets väsen kommuniceras dock huvudsakligen existentiellt, genom mitt sätt att vara där jag inte ställer upp på spelet ikring att någon är offer. Sådant varande bryter mönster.
Thorsten Laxvik
Edsele
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Håller din princip, eller är Laxvik endast ute efter att lobba för starkare utvecklad fascistoid-faktor!?
Om man följer Laxviks resonemang så ska I SÅDANA FALL OCKSÅ VÅLDTAGNA (oftast kvinnor) OCKSÅ I HÖGRE GRAD SKULDBELÄGGAS. Ska det vara så?
Ska utslagna och utsatta brottsoffer bära sin egen skauld, och kan det motiveras i en domokrati? ....vem ska polisen skydda om de inte skyddar mot brott och övergrepp?
Läs mer om Sveriges sanna natur, t.ex här: http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=11929
Gå sedan och AKTIVERA DIG i ett riksdagsparti eller någon rättviseorganisation. GÖR DET NU!
NÄSTA VAL MÅSTE HANDLA OM DEMOKRATIN. DEN ÄR VERKLIGEN ALLVARLIGT HOTAD!
M.v.h
Morgan Ohlson (morgan.o@passagen.se)
# Berövad alla former av inkomster /bidrag sedan 2006-08
# Hemlös sedan 2008-07-01
.