Motiv krävs för fusion
Fusioner av högskolor får inte bli en ”quick fix” för att klara budgetmål, skriver rektor och styrelseordförande vid Karlstads universitet.
Utbildningsminister Jan Björklunds tankar om att slå samman högskolor och universitet har sannerligen väckt debatt. Det är inte konstigt – denna del av utbildnings- och forskningspolitiken har varit föremål för debatt i mer än 40 år.
Att universitet och högskolor finns representerade i hela landet har stor betydelse, såväl utbildnings- som regionalpolitiskt. Det var motiven för beslut om den decentraliserade högre utbildningen.
Alla regioner skulle utvecklas, utbildningsnivån höjas och därmed skulle näringsliv och sysselsättning stärkas i hela landet. Den högre utbildningen blev ett verktyg i denna process.
Diskussionen om fusioner är därför kontroversiell. Den kan komma i strid med motiven för de unga universiteten och högskolorna. Samarbeten och fusioner mellan universitet och högskolor måste hanteras skickligt och varsamt.
I en sådan process behöver även de unga universiteten och de små högskolorna bli vinnare. Dessa har byggt ett regionalt samarbete som inte bara ska tas tillvara, utan breddas och fördjupas.
Att just de nyare lärosätena skapar tillväxt och utveckling har visats av till exempel KTH-professorerna Roland Andersson och Mats Wilhelmsson, som studerat regioners utveckling. De hävdar att satsningar på dessa lärosäten varit lyckosamma och i flera fall gett såväl ett större antal patent som bättre produktivitetsutveckling än motsvarande satsning på äldre universitet.
I Karlstad har vi exempelvis genom samarbete med det omgivande samhället och näringsliv låtit CTF, Centrum för tjänsteforskning, växa fram. I dag är gruppen Europas största forskargrupp inom sitt område.
Förutom rent krassa ekonomiska motiv för sammanslagningar av lärosäten, hörs ofta synpunkten att vi måste värna om en »hög akademisk kvalitet«. Så är det naturligtvis. Men i påståendet finns en underton av att bara vissa – de äldre och större – lärosätena lever upp till detta.
Detta stämmer inte med Högskoleverkets granskningar. Dessa visar att det inte alltid är de stora universiteten som är bäst. Rätten till examination i lärarutbildningen, som beslutades under våren, är ett sådant exempel. Hög kvalitet i utbildningen är inte beroende av lärosätets ålder eller storlek.
Även excellenta forskningsmiljöer växer vid de nya universiteten och högskolorna. Att det prestigefyllda Göran Gustafsson-priset i fysik i år tilldelades en forskare vid Karlstads universitet är ett exempel som visar detta.
En omstrukturering av det akademiska Sverige måste ske så att de lärosäten som är betydelsefulla för sin region även fortsättningsvis ges möjlighet att utvecklas och bidra till regionens tillväxt. Det är viktigt att statsmakten tar vara på uppbyggda nätverk av organisationer, branscher och myndighetsstrukturer som finns runt varje lärosäte.
Med en klok strategi kan vi skapa ett akademiskt landskap av lärosäten med både bredd och spets, med både regional förankring och nationellt samt internationellt engagemang. Det skulle ge lärosäten som bidrar till hela samhällets utveckling på både lång och kort sikt. Vill Sverige konkurrera med hög kompetens och välutbildad arbetskraft är en sådan strategi nödvändig.
Karlstads universitet är berett att ta sitt ansvar. Vi samarbetar gärna med en eller flera mindre högskolor. Men villkoret är att också dessa högskolor kan fortsätta utvecklas och vara samhället till nytta. En quick fix, med omotiverade sammanslagningar för att ett utgiftsområde i statsbudgeten ska gå ihop, gynnar möjligen en kameral målsättning i finansdepartementet, men knappast svensk utbildning och forskning.
Åsa Bergenheim Rektor, Karlstads universitet
Margareta Winberg Styrelseordförande, Karlstads universitet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
