Man måste kunna bli förlåten
”Principen om att ett brott ska anses sonat när man betalat sina böter eller suttit av sitt straff känns som bortblåst när det i stället väntar tio år av utanförskap” skriver signaturen ”Marie”. Hon anser att det är hög tid för regeringen att ta beslut om att inskränka arbetsgivarens rätt till registerkontroll.
Nyligen lämnade Utredningen om registerutdrag i arbetslivet sitt betänkande till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson. I den föreslås det att arbetsgivares rätt att kontrollera arbetssökande inskränks, förutom i de fall då den arbetssökandes brottshistorik är relevant för yrkesutövningen, såsom är fallet vid arbete med barn och unga. Jag hoppas innerligt att regeringen väljer att gå vidare med utredningen och betänkandet men jag tvivlar på att det blir så, inte minst då detta redan föreslagits flera gånger utan resultat. Jag tycker att det är hög tid.
Hindren är många för oss som vid något tillfälle begått någon mindre lagöverträdelse. Jag blev i tingsrätten dömd till böter för våldsamt motstånd och väntar nu på ny prövning i hovrätten eftersom åklagaren överklagat. Dagar fulla med gråt, oro och förtvivlan avlöser varandra.
Jag gick från att vara en vanlig student till ett liv av oändliga möten och telefonsamtal med brottsutredare, personutredare samt advokater, vilket tog väldigt hårt på min psykiska hälsa.
Jag har betalat de böter jag fick i tingsrätten. Det var en önskedröm att få en dom som gallras efter fem år, men nu väntar en ny prövning. Jag räknar med att få villkorlig dom, en dom som då gallras från belastningsregistret efter tio år, när jag är 31. Jag har nyligen valt en receptarieutbildning, och domen kan innebära svårigheter för mig att få ut legitimation och därefter få fast anställning. Vad ska jag sysselsätta mig med fram till att anmärkningen tas bort från belastningsregistret?
Principen om att ett brott ska anses sonat när man betalat sina böter eller suttit av sitt straff känns som bortblåst när det i stället väntar tio år av utanförskap – ett utanförskap som upprätthålls av arbetsgivarnas missbruk av registerkontroller. Kontrollerna har ökat lavinartat, och medan jag absolut inte motsätter mig att de görs där de är relevanta för arbetet, tycker jag att det är dags att inskränka arbetsgivares rätt att missbruka dem.
Det var mycket positivt att regeringen 2010 beslutade att tiden i belastningsregistret skulle halveras till fem år för unga lagöverträdare,
och jag kan bara hoppas att åldersgränsen höjs.
Hur länge är det rimligt att man straffas? Är det helt omöjligt att en person kan ha begått ett misstag och sedan djupt ångrat sig för att aldrig åter befinna sig i samma situation? Dessutom visar studier på ett samband mellan brottslighet och arbetslöshet – om före detta kriminella inte kan få in en fot i samhället, är det som bäddat för ny kriminell verksamhet.
Jag hoppas innerligt att mitt snedsteg inte ska behöva avgöra mitt liv de närmaste tio åren, men för det behövs ny lagstiftning. Tyvärr tillkommer allt fler lagar om kontroller, samtidigt som den allmänna övervakningen tilltar i samhället.
Jag är inte emot kontrollerna i sig – de kan säkerligen behövas i vissa sammanhang. Men jag kan mycket väl tänka mig att en arbetsgivare som ser att någon förekommer i registret avstår från att anställa personen, utan att närmare bry sig om brottet eller omständigheterna. Det jag motsätter mig är missbruket.
Men framför allt efterlyser jag en sänkning av tiden i belastningsregistret för mindre allvarliga lagöverträdelser, speciellt för yngre personer som precis ska påbörja sin karriär ute i arbetslivet.
Marie
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
