Lyft frågan om hot och våld på jobbet
Hot och våld har blivit vanligare på arbetsplatserna, skriver STs förbundsordförande Annette Carnhede. Hon vill utvidga diskrimineringslagen och införa begreppet kränkande behandling.
Det är fantastiskt att få vara ordförande i Fackförbundet ST. Jag möter starka och kreativa människor på våra arbetsplatser. Jag är också stolt över vad ett medlemskap i ST kan erbjuda. Men jag har även vid flera tillfällen känt mig nedslagen. Andra gånger har vrede väckts inom mig. Till exempel då en välutbildad ung kvinnlig medlem söker hjälp för att hon får ta emot hot i sitt dagliga arbete.
Under flera år har vi, via olika undersökningar, sett att hot och våld blivit vanligare på arbetsplatserna. Värst drabbade på statliga arbeten är kvinnor. Nästan en femtedel av dem utsätts för kränkningar, hot och mobbning. Människor känner rädsla då de går till jobbet – andra törs inte ens gå dit. En utsätts för så allvarliga kränkningar att hon aldrig kommer igen eller inte längre orkar leva. Det är inte bara en personlig tragedi utan ett misslyckande för både arbetsgivare och fack.
Jag tror på att alla människor har rätt att bemötas respektfullt och få samma chanser utifrån vars och ens förutsättningar. Det handlar om solidaritet, humanitet och att våga ifrågasätta hur makt används i vårt samhälle. Och som facklig företrädare handlar det om att ställa sig på den utsattas sida.
Frågor som handlar om trakasserier, våld och hot är komplexa och dessutom obehagliga att komma för nära. För hur går det annars att förklara att vi bara reagerar då det gått för långt? Ett skrämmande exempel på det är den unga häktesvakt som slogs ihjäl av en intagen. Den efterföljande utredningen gav vid handen att några av säkerhetsföreskrifterna inte hade följts. Det mediala intresset var förstås slående. Men uppmärksamheten är inte lika stor då en handläggare på Försäkringskassan får ta emot hotfulla samtal där missnöjda individer säger sig veta var hennes barn går i skolan.
Frågan borde om hot och våld borde inte lämna oss någon ro så länge vi vet att det finns en kvinna eller en man som inte längre orkar. Jag vill se att dessa frågor lyfts upp på både den politiska och den fackliga agendan. Jag vill att diskrimineringslagstiftningen utvidgas och att begreppet kränkande behandling införs.
Men jag längtar också efter mera civilkurage, eller kanske rättare sagt medmänsklighet. Vi får aldrig mer vända bort blicken från människor som är utsatta för hot och våld. Din och min blick kan vara ett första steg mot ett mänskligare arbetsliv.
Annette Carnhede,
förbundsordförande i fackförbundet ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.