Låt oss få sluta värdigt
Det är gräsligt att som äldre, strax före pensioneringen, få jobba med en arbetsbelastning på 150 procent, nära utbrändhetens gräns.
Jag upplevde att min arbetsgivare inte hade någon policy för hur anställda ska få avsluta sitt långa arbetsliv och få en bra avslutning på de arbetsuppgifter man haft.
Det är inte roligt att gå ifrån sitt arbete och känna att man måste lämna ett kaos efter sig.
Jag har pratat med dem som avgått före mig och det är flera som känt sig bittra över hur de fått sluta sina anställningar.
Jag tycker att facket ska kämpa för att arbetsgivaren ska skaffa sig en policy för hur anställningar ska avslutas inför pensioneringar eller avgångar av andra orsaker.
Mitt förslag är följande: Arbetsgivarens administrativa avdelning och närmaste arbetsledare ska uppsöka blivande pensionärer cirka tre månader före avgång. Man ska då i samråd med den anställde lägga upp en planering för en rimlig avslutningstid då man får en chans att trappa ned och avveckla arbetsuppgifter.
Man kan då även ta upp frågan om presenter/avskedsgåvor för lång och trogen tjänst.
I mitt fall fick jag ett ”gammaldags”, byråkratiskt och känslokallt/pliktskyldigt brev till min hemadress som talade om att jag hade rätt till kungliga patriotiska sällskapets guldmedalj i andra graden …eller rätt att välja gåva till ett visst värde.
Sådant kan man väl prata med den anställde om i samband med att man planerar avslutningen.
Det är inte roligt att själv behöva påpeka att man vill ha en värdig avslutning av sitt långa arbetsliv.
Det här är en arbetsmiljöfråga som blir allt viktigare ju högre arbetsbelastning det blir inom offentlig sektor.
Man ska inte behöva känna att man fått ett dåligt slut på sitt arbetsliv efter över 25 år i offentlig sektor.
Detta är en fråga som facket verkligen borde arbeta med.
Kerstin Wikholm
Tidigare på Försäkringskassan, ST-medlem, Frösön
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.