Ingen hjälp från facket
Jag hoppas verkligen att ni tar med nedanstående kommentarer, som inte precis rosar ST. Men tyvärr är det så som jag skriver och jag skriver det inte med glädje utan bara med stor uppgivenhet.
Då jag läste Insänt i nr 2 av ST Press kände jag bara att jag måste ha ut all skit. Jag har varit medlem i 25 år. När jag blev sjuk (utbränd) hösten 2001 hade jag aldrig behövt hjälp av ST eller av de försäkringar jag är ansluten till genom facket.
Jag skulle börja ett nytt jobb i mars 2002 och jag hade sagt upp mig från mitt jobb. Under uppsägningstiden blir jag sjuk. Jag säger som det är till min nya arbetsgivare och ger dem möjligheten att riva vårt anställningsavtal, vilket de gör.
Vilken arbetsgivare vill ha en ny anställd som börjar sin anställning med sjukdom och en långvarig sådan.
Jag försöker ta tillbaka min avskedsansökan hos den arbetsgivare jag är anställd av. Men, si det vill man inte gå med på för vem vill ha en anställd som är sjuk och kommer att vara långvarigt sjuk. Juridiskt har de inget ansvar, men moraliskt borde de tagit ett.
Nå väl, jag blir både långtidssjukskriven och arbetslös. Något som jag aldrig varit tidigare. Jag som orkat allt och aldrig sagt nej. Jobbat över ideellt (vansinnigt anser jag idag men då gjorde jag det med stolthet).
Jag skrev till ST om hjälp med att bearbeta min arbetsgivare. Det hade då gått många månader.
Svaret var: Du skulle kommit till oss med en gång men vi kan ju skriva ett brev och vädja. Det var all hjälp jag fick genom ST. Så jag förstår dig verkligen Jan Nilsson (insändarskribent i nr 2), då du skriver att du inte fått någon hjälp eller haft någon att prata med inom ST.
Jag hade och har en försäkring precis som Margaretha Thunberg (insändarskribent i nr 2). Jag tog kontakt med försäkringsbolaget i brev. De svarade inte alls på min förfrågan om försäkringen gällde för något när jag var långtidssjukskriven.
Efter många påminnelser via mail hörde de av sig med att skicka mig försäkringsvillkoren. Jag tyckte de var svåra att förstå och bad dem förklara. Till slut fick jag klart för mig att jag var tvungen att vara sjuk i 36 månader innan jag kunde få någon hjälp ekonomiskt.
Jag fick betala terapikostnader själv. I och med att jag var arbetslös så sänktes dessutom min sjukersättning till a-kassenivå. Jag förlorade på två år rehabkostnader + arbetsersättning, ca 100 000 kr, så nog tyckte jag att en försäkring genom facket borde hjälpt mig bättre. Det som mest upprörde mig var oviljan till att förklara och ta kontakt.
Med vänliga hälsningar från en som verkligen inte fått någon som helst hjälp av ST, som känt att ST fullständigt skiter i sina långtidssjukskrivna och arbetslösa medlemmar. Hårda ord, skrivna inte för att de kommer att hjälpa mig, men för att jag hoppas att man i fortsättningen gör allt för att förbättra servicen till oss medlemmar.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.