Gör upp med hemlighetsmakeriet
Transportstyrelsen och flera andra myndigheter tillämpar sekretesslagstiftningen alltför restriktivt, skriver Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Det leder till försämrad insyn och begränsar möjligheten att använda statistik för att exempelvis förbättra trafiksäkerheten, menar han.
Data är det nya guldet, brukar det hävdas. För organisationer och forskare handlar tillgången till data om trafikolyckor inte direkt om att tjäna pengar, utan om att kunna bedriva ett långsiktigt förebyggande arbete för ökad trafiksäkerhet. Därför har civilsamhället under lång tid haft tillgång till statistik över trafikolyckor i Transportstyrelsens databas Swedish Traffic Accident Data Acquisition (Strada).
Statistiken har varit mycket användbar i arbetet för ökad trafiksäkerhet och den så kallade nollvisionen. Med hjälp av datauppgifterna har man kunnat se på vilka platser och vid vilka tidpunkter olyckor skett. Det har i sin tur varit till stor hjälp i arbetet med att bygga om olycksdrabbade platser, anpassa hastigheter och vidta andra åtgärder för att förebygga olyckor. Vissa, till exempel organisationen Sveriges Motorcyklister, har haft ett systematiskt samarbete med Transportstyrelsen kring Stradas data, just för att öka trafiksäkerheten.
Men nu är det dessvärre slut med det framgångsrika arbetet. Sedan lagen om Transportstyrelsens olycksdatabas trädde i kraft den 1 juli 2021 kan Sveriges Motorcyklister och ungefär 200 andra representanter från civilsamhället inte längre ta del av uppgifterna från databasen Strada. Det är mycket olyckligt, och det var aldrig riksdagens intention att försvåra för civilsamhället att kunna få ta del av olycksstatistiken. Det är värt att påminna om att det aldrig har förts fram kritik mot hur civilsamhället har använt uppgifterna från Strada, uppgifter som har varit avidentifierade så att de inte kan kopplas till en enskild person.
Med anledning av detta har jag ställt en fråga i riksdagen till infrastrukturminister Tomas Eneroth, S: Vad tänker han göra för att säkerställa civilsamhällets tillgång till olycksstatistiken från Strada? Är det inte problematiskt att det förebyggande trafiksäkerhetsarbetet nu försvåras som en följd av myndighetens slutenhet?
Dessvärre verkar ministern inte fullt ut förstå problemet när han å ena sidan svarar mig att det är ”viktigt att ideella organisationer ges tillgång till den information de behöver för att bidra i trafiksäkerhetsarbetet”, men att det å andra sidan är upp till Transportstyrelsen att fatta besluten om utlämnande av uppgifter ”med hänsyn till offentlighets- och sekretesslagen”.
Men det är just det som är problemet. Transportstyrelsen, tillsammans med flera andra myndigheter, har börjat tillämpa vår sekretesslagstiftning som fan läser bibeln. I sin iver att göra ”rätt” gör man hellre fel i förhållande till allmänintresset. Det här är en allvarlig urholkning av vår offentlighetsprincip, den som är omhuldad av alla politiska partier.
Det kan inte vara acceptabelt att civilsamhället ska utestängas från tillgången till den viktiga olycksstatistiken, som dessutom lämnas ut anonymiserat. På såväl det här området som flera andra måste regeringen agera för att värna allmänhetens rätt till tillgång till det som borde vara offentliga handlingar. Vad det gäller olycksstatistiken finns det inga exempel på att uppgifterna har missbrukats, varför det är särskilt påkallat att ministern agerar.
Försämrad insyn och försämrat förebyggande trafiksäkerhetsarbete kan inte vara ett alternativ.
Jens Holm
Riksdagsledamot för Vänsterpartiet, ordförande i riksdagens trafikutskott
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
