God insyn kräver kunskap
Tjänstemännen i offentlig tjänst har bristfälliga kunskaper om öppenhetsreglerna, skriver Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling. Han vill se satsningar på utbildning och kritiserar en ryckig politik på området.
Ett öppet och transparent samhälle krävs för att demokratin ska fungera fullt ut. Det betyder inte minst att offentligt finansierad verksamhet måste bedrivas med största möjlighet till insyn.
Men är det så i dag? Nej, snarare tvärtom. Öppenheten i samhället är på kraftig tillbakagång. Till viss del på grund av en allt aktivare lagstiftare som tycks ha satt i system att inskränka lagstiftning som bygger på tanken om ett öppet och fritt samhälle.
Men en annan stor anledning till att samhället blir allt mindre öppet, och som inte lika ofta debatteras, är att kompetensen brister hos alltför många av de som ska hantera öppenheten. Det vill säga de tjänstemän som är i offentlig tjänst.
Som journalist är jag van att förklara hur svensk offentlighet är uppbyggd, eftersom det ofta krävs för att få ut handlingar. Vi journalister har lärt oss den hårda vägen hur regelverken fungerar. Och det är ju nödvändig kunskap i de fall då handlingar undanhålls genom illvilja. Men det vanligaste är att handlingar är svårtillgängliga på grund av att den ansvariga handläggaren inte behärskar lagen som reglerar offentligheten.
Det är naturligtvis inte lätt att följa med i de ständiga ändringarna i sekretesslagstiftningen som riksdag och regering förser oss med. Men myndigheterna har här inget val. Kunskapen måste finnas där, och i dag brister det.
Den statliga OFUKI-utredningen testade till exempel 2011 allmänhetens möjlighet till insyn i kommunala bolag. Resultatet var inte rolig läsning. Närmare hälften av bolagen misslyckades med att svara, och utredarna konstaterade att kunskapen om öppenhetsreglerna »förefaller vara låg« hos bolagens medarbetare.
Nyligen publicerade branschorganisationen Utgivarna siffror från Domstolsverket som visar på samma problem. Under 2010 till 2012 prövade förvaltningsdomstolarna omkring 2 400 mål angående utlämnande av allmänna handlingar. Domstolarna ändrade besluten i drygt 950 av dessa mål – närmare 40 procent var alltså fel från början. Ett väldigt tydligt tecken på bristande kompetens hos myndigheter vad gäller öppenhetsreglerna.
Journalistförbundet genomför också regelbundna öppenhetstester tillsammans med föreningen Ung Media som också visar på liknande brister i offentlig verksamhet.
Vi kan alltså konstatera att det råder kunskapsluckor av allvarlig natur, och dessutom i en närmast samhällsfarlig omfattning. Men det är också lätt att se hur en sådan här kompetensbrist kan uppstå, inte minst när det gäller statlig verksamhet.
2002 lämnade utredningen Rådet för Öppna Sverige ett förslag att inrätta en permanent funktion för öppenhet och insyn i statlig förvaltning. Uppgiften gick till dåvarande Statens kvalitets- och kompetensråd, KKR.
KKR lades ned 2006.
Verksamheten togs över av Verva, Verket för förvaltningsutveckling.
Verva lades ned 2008.
Verksamheten togs över av Krus, Kompetensrådet för utveckling i staten.
Krus lades ned sista december 2012.
Enligt uppgift kan nu Statskontoret vara aktuellt för att ta över delar av Krus tidigare verksamhet. Men med tanke på att just Statskontoret ratades som ansvarig instans för öppenhetsfrågor i utredningen 2002 känns inte heller detta som en stabil lösning.
Det vi ser är en ryckig politik, med ideligen nya instanser som ska ta över ansvaret för grundläggande kunskapsinhämtning och kompetensutveckling för personalen inom det statliga området. Och denna politik skapar naturligtvis problem: frågor hamnar mellan stolarna, och kontinuiteten i utbildningen försvinner.
Och då är vi tillbaka i huvudproblemet. Kunskapen om öppenheten är alltför låg hos medarbetare i offentlig tjänst. Lösningen är dock enkel. Utbildning i dessa frågor är ingen lyx. Det är grunden för vårt samhälle. Och ansvaret är vårt gemensamma.
Jonas Nordling,
Förbundsordförande,
Journalistförbundet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
