Ge medlemmarna chans att diskutera handelsavtalet
Varför är den svenska fackföreningsrörelsen så positiv till det planerade transatlantiska handelsavtalet när fack i övriga Europaär starkt kritiska, undrar Jan-Erik Gustafsson. Fackens agerande har inskränkt medlemsdemokratin, anser han.
Medan en stor del av fackföreningsrörelsen i Europa är starkt kritiska eller motståndare till det planerade handelsavtalet TTIP (Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar), så sticker de svenska fackliga centralorganisationerna ut som förespråkare för TTIP-avtalet.
I en panel i Europahuset 9 november fick de ansvariga på centralorganisationerna – Johan Danielsson på LO, Per Hilmersson på TCO och Åsa Ehinger Berling på Saco – frågan vad de ansåg om TTIP-avtalet. Alla tre var fullständigt eniga. »TTIP är en bra idé. I Sverige lever vi på vår export, så det övergripande är att öka handeln, men regelverket ska bli så bra som möjligt«, sade Ehinger Berling. Detta kunde ha sagts av vilken näringslivsrepresentant som helst. Johan Danielsson menade dock att på kort sikt kanske inte alla länder blir vinnare med TTIP.
Alla tre gav beröm och godkänt betyg till den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström. I sin iver att få igenom TTIP-avtalet har hon mildrat avtalets tvistlösningsmekanism, ISDS. Men det är bara ett trick för att få igenom hela avtalet. En dom i storbolagens privata domstolsmekanism, som kan döma en regering och en riksdag för att ha infört regler som hindrar den fria konkurrensen, ska kunna överprövas i en icke namngiven officiell domstol. Detta förändrar ingenting i sak, det bara förlänger processen.
Från centralorganisationernas ledningar sägs samma sak. LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson var tillsammans med Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne i Bryssel för att skynda på ett avtal. »Skynda på! EU och Sverige behöver TTIP« var budskapet från Thorwaldsson och Lemne. På ett TTIP-seminarium i Europaparlamentet fyllde Thorwaldsson enligt tidningen Ingenjören på med att säga: »Vi är inte överens om allt vad gäller TTIP, men vi är överens om att vi tror att det skulle vara positivt för svensk ekonomi och svenska löntagare och företag.«
Kanske är Thorwaldsson och de fackliga ledarna i TCO och Saco oroade över växande fackliga protester mot TTIP ute i Europa. Tidigare
i höst demonstrerade uppemot 200 000 personer i Berlin mot TTIP-avtalet. Många av dem var aktivister i det tyska facket Verdi. Redan i ett brev till EUs handelskommissionär
i juni 2014 förklarade Europafacket att det »fundamentalt motsätter sig införlivandet av ISDS i TTIP« samt uttryckte betänkligheter över att den offentliga sektorn och arbetsrätten inte är fullt skyddad genom TTIP. LOs engelska motsvarighet TUC är emot ISDS och kräver att den offentliga sektorn utesluts från TTIP. TUC säger att särskilt utbildnings- och hälsosektorn kommer att drabbas av TTIP.
Men det mest allvarliga med de fackliga centralorganisationernas agerande och samsyn är att det har inskränkt den fackliga demokratin. Frågan om TTIP anses redan avgjord, varför ingen kritisk debatt på medlemsnivå förs. Det gäller i stort sett alla förbund med Transportarbetareförbundet som det mest markerade undantaget.
Till Publikt sade STs ordförande Britta Lejon i juni i år motsägelsefullt att svenska fack för offentliganställda är positiva till frihandel, men samtidigt också: »Hur ska vi veta att offentligfinansierad verksamhet bedrivs i linje med svenska avtal om det är ett amerikanskt internationellt företag som äger det?«
Det är dags att medlemmar i ST och andra förbund kräver en debatt om TTIP-avtalet.
Jan-Erik Gustafsson,
Pensionärsmedlem i ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.