Flexicurity kan vara trojansk häst
Sedan en tid är det modernt och klädsamt att hylla flexicurity i EU. För visst vill väl vi alla ha både säkerhet och flexibilitet på arbetsmarknaden? Socialdemokraterna i EU-parlamentet är inte bara positiva till flexicurity, utan påstår det rent av vara en socialdemokratisk idé. Vi anser att frågan är mer kontroversiell än många velat erkänna. Vi vill utfärda en varning, flexicurity kan mycket väl vara en trojansk häst.
Flexicurity är inspirerat av den danska modellen på arbetsmarknaden. Den bygger på flexibilitet – det ska vara lätt att anställa och avskeda arbetskraft. Det är därför inte konstigt att företagen stämmer in i hyllningskören.
Men när man talar om säkerhet, den andra sidan av myntet, blir orden plötsligt vaga och ickeförpliktigande. Arbetstagare ska få möjlighet till vidareutbildning, sägs det. Nivån på arbetslöshetsersättningen ska vara tillräcklig för att den jobbsökande ska hitta ett jobb som matchar hans utbildning och erfarenhet.
Så vad ska arbetstagaren få i utbyte mot sin flexibilitet? Ingenting nämns om garantier för rätten till utbildning. Inget nämns om rätten till ett anständigt jobb. Eller rätten till en inkomst som det går att leva på.
Vi menar att flexicurity riskerar att bli flexploatering, ett bakslag för arbetstagarna.
I EU förväntas ministerrådet fatta beslut om flexicurity i december. Just nu behandlas frågan i EU-parlamentet. Ole Christensen, dansk socialdemokrat, är ansvarig i sysselsättningsutskottet. Han anser att EU behöver en flexicurity-policy för att möta konkurrensen från globaliseringen och det demografiska underskottet. Denna motivering är nästan identisk med kommissionärens för sysselsättning, Vladimir Spidla: EU måste anpassa sig till globaliseringens tidevarv – flexicurity betraktas som en mirakellösning för att minska arbetslösheten i EU. Det väcker frågan om vilka jobb som eftersträvas, säkra jobb eller jobb utan trygghet?
Christensen säger sig vara väl medveten om de farhågor som finns hos många, att flexicurity är en del i en nyliberal agenda. Men han delar inte denna uppfattning. Däremot är han villig att diskutera på vilken nivå arbetstagarnas anställningsskydd ska ligga. Nu närmar vi oss pudelns kärna. Hur mycket anställningsskydd ska arbetstagarna få ha, för att inte hindra företagens eviga krav på flexibilitet?
Frågan är egentligen felställd. Ny forskning från OECD har kommit fram till att det går att kombinera hög anställningstrygghet och låg arbetslöshet. Attacken på anställningstryggheten verkar alltså vara politisk.
Vi är mycket oroade över utvecklingen. Det är nonsens att påstå att flexicurity bara har vinnare. Vi ser risken att osäkra arbetstillfällen blir norm i samhället. I EU finns till och med ett förslag om ett nytt index, som mäter anställningstryggheten. Den som sänker ribban för anställningstrygghet får högre ranking. Vi fruktar en kapplöpning mot botten vad gäller arbetstagares rättigheter.
Socialdemokraterna tycks lockade av att utmåla sig som förnyare och trendsättare, även om det innebär att man tvingas slakta en eller annan helig ko – anställningstryggheten först upp på skänkbordet! Vad, om något alls, gör socialdemokraten Jan Andersson, ordförande i sysselsättningsutskottet i EU-parlamentet, för att stoppa detta?
Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker, vänsterpartiet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.