Fel väg förbjuda fotografering
Problemet är viktigt, men förbud mot själva fotograferandet är inte rätta sättet att skydda privatpersoner, skriver Amelia Andersdotter, Piratpartiet.
Lagstiftning blir aldrig bättre än vad politikerna gör den. I Sverige har riksdagen nyss antagit en ny lag mot kränkande fotografering, som bland andra Nils Funcke kritiserat som skadlig för journalisters frihet att ta bilder av pågående händelser. Lagen kriminaliserar fotografering under vissa omständigheter.
Ser man till målet med lagen ska det enligt förarbetena vara så att man tar sikte på situationer där fotografering och spridning av bilder leder till kränkningar av privatpersoner. Vi har haft ett antal fall där ungdomar råkat ut för trakasserier i skolan på grund av kränkande fotografering. Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har också skyddat vissa kändisars privatliv mot ihärdiga paparazzifotografer. Problemen är alltså legitima, men det är högst tveksamt om regeringen och riksdagen valt rätt lösning.
En smidigare lösning hade varit att titta på den personuppgiftslagstiftning som för närvarande utarbetas i Bryssel. Dataskyddsförordningen är ett juridiskt instrument för skydd av europeiska och svenska medborgares privatliv som innefattar integritetskränkande publicering av bilder och automatisk kartläggning av medborgares beteenden via bildigenkänning och spridning i offentliga rum. Men bara om politikerna vill att det ska vara så: läckor från EUs ministerråd visar att Sveriges regering har gjort hårt motstånd mot formuleringar som löser frågan om integritetskränkande fotografering utanför straffrätten, i en civilrättslig process.
Den finns många anledningar till att civilrättsliga lösningar är bättre för att lösa problem mellan privatpersoner än straffrätten. Tyvärr har arbetet med EUs dataskyddsförordning dock stött på hårt motstånd. Svenska journalister har vid flera tillfällen uttalat sig mycket kritiskt mot dataskyddsförordningen. Det som är en praktisk lösning på många problem på nätet har setts som ett hot. Det finns en risk att journalisterna själva har drivit fram ett tänk hos våra statsråd som bidrar till hårdare, fulare lösningar på många av nätets problem än vad som är nödvändigt.
Det hade varit bra om man använt medborgarnas rätt till privatliv som utgångspunkt för att skydda medborgare mot integritetskränkning. Då hade man sluppit en ny, straffrättslig reglering av själva fotograferandet. Dataskyddsförordningen skulle kunna ge människor ett skydd mot den sortens kränkande behandling som paparazzis eller illasinnade skolkamrater kan stå för. Journalister hade inte behövt oroa sig för att inhämta tillstånd vid fotograferingstillfället.
Det är tråkigt att svenska politiker tagit ansats till att lösa privatlivsproblemet på ett så ryckigt sätt som nu har skett. De politiska värderingarna bakom lagstiftningen vi fått är otydliga. Resultatet är ett förbud mot fullt normal journalistisk aktivitet, men vi har fortfarande inga medel att åtgärda det som upplevdes vara det underliggande problemet, nämligen kränkningen av människors privatliv.
Det finns fortfarande möjlighet för journalister att be regeringen göra rätt i Bryssel. Om regeringen i stället hanterar problemet i den lagstiftning där det egentligen hör hemma kan vi avfärda den lag som antogs av riksdagen i maj i år.
Amelia Andersdotter,
piratpartiet,
ledamot av europaparlamentet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
