En orättvis betraktelse?
Nyheterna kommer och nyheterna går. Det som var nödvändigt i går, försvinner omärkligt i dag, skriver signaturen En luttrad medarbetare om förändringsarbetet inom Försäkringskassan.
Försäkringskassan ska förändras. Försäkringskassan ska bli en myndighet i toppklass. Servicen till medborgarna ska förbättras, kvaliteten i handläggningen ska förbättras, arbetsplatsen ska bli attraktiv, personalpolitiken ska om möjligt förbättras ännu lite till och vi ska klara av generationsväxlingen. Allt på ett bräde! Det är en gammal fin princip inom Försäkringskassan. Gör så mycket som möjligt och gör det på en gång!
Till vår hjälp har vi Programmet. Det är det allomfattande Programmet som ska göra det omöjliga möjligt. Intern personal rekryteras till en rad intressanta och nydanande projekt. Externa konsulter anställs på löpande band och det ska gå fort! 2008 ska det mesta vara klart. Då ska vi vara i toppklass! Och vi ska få produktionsanläggningar! Moderna, fina socialförsäkringsfabriker. Snacka om så kallade naturliga avgångar när dessa fabriker ska sjösättas på utvalda platser i landet! Nuvarande avvecklingar är bara en stilla västanfläkt mot vad som komma skall! Och vilket kompetensbortfall! Vet dom egentligen vad dom håller på med? Nä – självklart vet dom det! Det är fult att insinuera!
Men – förändringsarbete kostar! Det är glasklart! Vem minns inte FAS 90? Vem minns inte Den generella processen och Vision 2005? Vad hette det innan FAS 90? Nä – tyvärr glömt, men det satte å andra sidan heller inga djupa spår i verksamheten. Men kosta’ skjortan gjorde det! Får vi inte nu några extra resurser till vårt absolut nödvändiga strategiska förändringsarbete, så får vi ta de resurser vi behöver från lite närmare håll – från oss själva! Det är inget att göra åt! Vill man något här i livet – så kostar det!
På vägen till Lycksalighetens ö tappar vi i första etappen cirka en tiondel av personalstyrkan. Det är sånt som händer. Och vad göra? 500 miljoner mindre i anslag! Ja – regeringen måste ju finansiera skattesänkningarna på nått sätt. Det får man ju förstå och pengarna måste hittas. Men det ska nog gå ändå! Ytterligare 200–300 miljoner i nödvändigt förändringsarbete! Det blir problematiskt – men visst ska det gå! IT-stödet hinner tyvärr inte utvecklas på den korta tid som återstår och ÄHS blev kanske inte riktigt vad vi hade tänkt oss men – vi kan fortfarande utvecklas! Det visar inte minst det senaste kvartalet 2006. Uppenbarligen finns det en del luft i organisationen. Med lite effektivare produktionsstyrning är allt möjligt!
Men vi får kanske ändra lite i våra processer? Skära bort en del onödiga arbetsmoment, så att säga. Prioritera verksamheten! Det är viktigt att gå ut med klara prioriteringar till personalen. ENSA är väl bra men är det inte lite väl överambitiöst? Lite överarbetat va? Behöver vi till exempel verkligen värdera informationen i BOB-ärenden? Vadå värdera? Det verkar inte helt rationellt. Vad innebär egentligen att värdera? Nä – det kan vi ta bort! Påminna om kompletteringsuppgifter i BTP-ärenden? Det behövs säkert inte. Vi kan väl fatta beslut på de uppgifter vi har! Va? Utredningsansvar? Det måste stå klart för var och en att vi första hand måste tänka på att få lite studs i produktionen. Vi kan inte hänga upp oss på en massa detaljer! Vad finns det mer? Hembesök i vårdbidragsärenden låter verkligen överambitiöst och det gör vi ändå inte så det är inga problem att ta bort. Det blir kanske lite problem att övertyga folk att det blir en besparing – men det får vi ta. Allt är inte guld som glimmar! Inom Föräldrapenning verkar det vara en massa moment som inte var så väl genomtänkta från början. Är den processen verkligen kvalitetssäkrad? Vi kan säkert ta bort mycket där! Hur många årsarbetare är vi uppe i nu? Bara lite över 100! För fan – vi måste ju upp i åtminstone 1500! Vi får nog ta i med storsläggan! Kan vi inte överlag fatta lite snabbare beslut i samtliga ärendeslag? Det hade gett lite mer! Det här med att värdera information som i BOB-ärendena – kan vi inte köra den grejen i samtliga ärendeslag? Att värdera verkar faktiskt mycket irrationellt!
Inom Samordning ska man tydligen ta bort en del onödiga dokumentationskrav. Dom var visserligen nödvändiga för ett år sedan men ingenting är som bekant statiskt! Processerna är ju levande dokument, gunås! Det kan väl också vara en generell grej i samtliga ärendeslag? Väck med dokumentationen! Det finns säkert mer som kan tas bort som får lite tyngd om vi bara går igenom processerna med ett kritiskt öga som verkligen sätter kunden i fokus. Ok, ok – visserligen ökar kanske försäkringskostnaderna och omprövningarna och 20:10-ändringarna om vi släpper på kvalitetskraven – men vi skär i alla fall ner på administrationskostnaderna! Är det inte så man brukar göra i socialförsäkringen?
En luttrad medarbetare
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
