»Det här tar för mycket tid«

DEBATT: ARBETSFÖRMEDLINGEN2015-10-28

I en fiktiv berättelse skildrar arbetsförmedlaren Eva Sjögren en dag på en myndighet. En berättelse som, skriver hon i ett mejl till Publikt, handlar om »att det inte går att effektivisera in absurdum när man arbetar med människor i olika former av livskriser. Att man ibland måste stanna upp och bemöta människor. Annars är man inte en människa själv.«

Av:  Eva Sjögren

Hassan tittar på telefonen han precis lagt ifrån sig på bordet. Hans hjärta slår ohälsosamt snabbt. Vad sa hon egentligen? Skulle hon ge upp, eller sa hon att hon kanske tänkte ge upp? Att hon inte hade något att leva för? Och att allt var hans fel?

Hassan ser sig omkring i rummet. Det är tomt på kolleger. Ingen att prata med om det som precis hänt. Ingen som hört.

Han reser sig upp och går ut i korridoren. Allt känns som i en film. Overkligt. Kolleger springer ut och in på sina rum. Fram och tillbaka. Alla är de upptagna med sitt. Liselott kommer emot honom i högsta fart. Hon håller tjänstekortet i högra handen och är säkert på väg till kopiatorn. Hon skrattar och ler mot honom. »Tjenare Hassan, hur är läget?« Hon hinner nästan förbi innan han får fram ett svar.

»Helt okej.« Hassan blir förvånad över hur svag hans röst är. Det bränner lite bakom ögonen.

Liselott har redan börjat kopiera och har inte hört hans svar.

Hassan fortsätter längs korridoren och går förbi rummet där hans nya chef sitter, men där är tomt. Kanske lika bra det, tänker Hassan. Det är inte lätt att veta om det är bra eller dåligt att börja prata problem med chefen på hennes tredje arbetsdag, även om hon sagt klart och tydligt att dörren alltid står öppen. Ni är välkomna att komma in och prata när som helst, har hon sagt.

Hassan vänder om och går tillbaka till det rum han delar med tre kolleger. Det är fortfarande tomt. Han slår sig uppgivet ned på stolen och tittar framför sig på röran. Det ligger en mängd beslutsmappar på bordet som han borde ta itu med, tillsammans med ett trettiotal post it-lappar med telefonnummer till personer han måste ringa. Hur ska han hinna allt? Hassan suckar tungt. Det tar aldrig slut. Hans hjärna snurrar allt fortare. Tårarna bränner bakom ögonlocken.

»Hassan, vad har hänt?« Han har inte märkt att Salifa kommit in i rummet och nu står och tittar uppmärksamt på honom.

Han tittar tomt framför sig och vet inte vad han ska svara. Det här tar för mycket tid. Och tid är en bristvara.

Eva Sjögren

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA