Det blir bara värre på kassan
Den nya Försäkringskassan brottas med stora problem.
Samma problem fanns för tre år sedan, fast nu är det värre. Det är inte orimligt att tänka sig en ny ledning, skriver en anställd.
Vi har haft en del problem, konstaterar Curt Malmborg. Jo – det kan man väl säga! Vi har haft problem och vi har problem! Kanske är det dags att ställa den avgörande frågan nu när en av de stora regissörerna till den nya Försäkringskassan tar sin mats ur skolan – varför?
Den gamla Försäkringskassan var ingen myndighet av världsklass. Det vet alla. Det fanns problem med såväl tillgänglighet som utbetalningar i rätt tid. Det fanns problem med likformighet i tillämpningen av socialförsäkringen och det fanns problem med teknikstöd i handläggningen.
Nu har det gått tre år sedan Försäkringskassan började sin stora förändringsprocess till en myndighet i världsklass. Vad står vi i dag? Tyvärr är det så att samtliga de problem som vi hade för tre år sedan finns kvar, men med den skillnaden att nu är det etter värre!
Tillgängligheten kan närmast betraktas som katastrofal. Även om det sägs att »kunderna« nu kommer fram, kan Kundtjänst inte lämna några svar på frågorna på grund av att det är näst intill totalt kaos i handläggningen inom vissa förmåner. Utbetalning i rätt tid ska vi inte tala om. Likformighet i tillämpningen har inte blivit mycket bättre. Teknikstödet för handläggarna har inte förbättras trots att ofantliga resurser har lagts ner på just detta förbättringsområde. Konsultbolagen har däremot blivit rika!
Med andra ord är allt sig likt – fast värre! Varför? Kan det bero på att förändringsarbetet har genomförts på ett helt felaktigt sätt? Var det till exempel nödvändigt att satsa stora resurser på att bygga upp en ny Kundtjänst på nya platser i landet med en stor del ny personal utan att först säkra produktionen?
Var det till exempel nödvändigt att inrätta nya center för försäkringshandläggningen runt om i Sverige med ett stort antal nya medarbetare som tidigare inte hade arbetat med de aktuella förmånerna? Var det till exempel nödvändigt att inte begära extra resurser redan 2005 för att klara det stora omställningsarbetet? I stället för att skicka hem en massa människor med tjänstepension?
Var det till exempel nödvändigt att försöka ställa om hela Försäkringskassan på tre år? För det var ju 2008 vi skulle vara i världsklass! Var det nödvändigt att ställa till en sådan jävla oreda? Vad gör Försäkringskassan nu?
– Det jag känner som allra viktigast är att vi nu är uthålliga och inte kastar om inriktningen, säger Curt.
Nej – ändra inriktning är ju inte så lätt! Nu går det inte att backa till ruta ett! Nu sitter vi med skägget i brevlådan och måste fixa till den uppkomna situationen. Och det gör vi säkert också, men det är ju inte helt säkert att våra »kunder« är lika uthålliga som Curt! Vad som är tur för Curt, är att de inte har någon annan att vända sig till!
Och hur ska vi ordna upp situationen? Genom att, som Curt föreslår, inrätta en ny roll som stabsdirektör, en ny verksamhetsutvecklingsavdelning, en minskad ledningsgrupp och effektivisera processteamens arbete med kundkanalerna?
Ingenting av detta rör de verkliga problemen – den ineffektiva produktionen på grund av all nyanställd och omplacerad personal, det bristfälliga teknikstödet tillsammans med minst sagt krångliga regelverk och inte minst Kundtjänsts omöjliga situation som är en effekt av de två första problemen.
Det är kanske inte helt orimligt att inse att Försäkringskassan behöver en ny ledning för att reda ut problemen. Men det ska i ärlighetens namn sägas – hur än en ny ledning kommer att gripa sig an problemen kommer Försäkringskassan, en bra tid framöver, att ha problem med tillgänglighet och utbetalningar i rätt tid. Det kan vi tacka regissörerna för.
En luttrad kassaanställd
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
