Det blåser kalla egovindar i Sverige
Den generella välfärdspolitiken har urholkats, skriver Yvonne Malmgren, före detta handläggare för LSS och generella handikappfrågor. Hon frågar sig om hon är arbetsskadad när hon tycker sig se ett samhälle som domineras av en brutal människosyn.
Varje dag hamnar människor i kläm och får avslag på sjukpenning, bilstöd, aktivitetsersättning, assistans med mera. Den generella välfärdspolitiken har urholkats under en tioårsperiod. Det är regeringen som styr myndigheten Försäkringskassan genom regleringsbrev och jag vill påstå att den utövar en kall och omänsklig politik.
När regeringen uttrycker att den ska modernisera, effektivisera och utveckla socialförsäkringsförmåner och andra lagar så handlar det om att stoppa kostnadsutvecklingen, eller vad jag kallar besparingar.
Numera finns det också personer som anser att de som inte har arbetat saknar rätt att ingå i pensionssystemet.
Jag har försörjt mig under hela mitt vuxna liv utan att ha haft några allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Vid 60 års ålder har jag till och med ansetts vara så frisk att jag har kunnat donera en njure till en närstående. I mitt tidigare arbete har jag kommit i kontakt med människor vars liv förändrats över en natt. Är jag arbetsskadad när jag ser ett samhälle som domineras av en brutal människosyn?
Vi är alla en del av det så kallade generella välfärdssamhället. Men nu blåser det kalla egovindar i Sverige.
Alla de som hamnar utanför vårt välfärdssystem - personer med funktionsnedsättning eller sjukdomar - kan vi väl åtminstone erbjuda en kurs i hur man tigger för sitt uppehälle?
Yvonne Malmgren
Före detta handläggare för LSS och generella handikappfrågor
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.