Dags att agera för att stärka Försäkringskassans förtroende
Bland Försäkringskassans anställda finns en frustration över att den vilja som uttrycks av politiker i samhällsdebatten inte avspeglas i lagstiftningen eller i regeringens uppdrag till myndigheten, skriver Thomas Åding, vice ordförande för ST-avdelningen på myndigheten. För att värna förtroendet för myndigheten krävs ett målmedvetet agerande från politiska beslutsfattare och myndighetens ledning, anser han.
Det råder en allvarlig konflikt mellan allmänhetens förväntningar på Försäkringskassan och den rådande lagstiftningen, vilket skapar frustration både bland dem som känner sig orättvist behandlade och bland de anställda på myndigheten. Det är viktigt att vända den utvecklingen – och just nu finns goda förutsättningar att lyckas. Men det kräver ett målmedvetet agerande från politiska beslutsfattare och myndighetens ledning.
Konflikten består i ett stort glapp mellan den rådande lagstiftningen och förväntningarna på vad som ska hända när man upplever sig vara arbetsoförmögen i någon omfattning – ett glapp som är tydligt i samhällsdebatten.
Försäkringskassans uppgift är att administrera sjukförsäkringen. Men frustrationen är ofta stor från individer som inte fått sina förväntningar uppfyllda av Försäkringskassan och andra aktörer, såsom läkare, andra vårdgivare, Arbetsförmedlingen, kommuner samt arbetsgivare.
Bland Försäkringskassans anställda finns en frustration över att den vilja som uttrycks av politiker i samhällsdebatten inte avspeglas i lagstiftningen eller i regeringens uppdrag till myndigheten.
Konsekvensen är ett minskat förtroende för Försäkringskassans sätt att administrera försäkringen och kanske därmed också legitimiteten för dem som i det demokratiska samhället administrerar välfärden. Det har bidragit till en på många håll oönskat hög personalomsättning bland Försäkringskassans anställda inom sjukförsäkringen, men även – och minst lika viktigt – en mer otrygg arbetsmiljö för de anställda. Jag syftar då på de oacceptabla aktioner som riktats mot myndigheten och dess anställda, såväl utanför Försäkringskassans lokaler som i sociala medier.
Jag förstår att en upplevelse av orätt behandling, som kan få stora konsekvenser i ens liv, leder till frustration. Men missnöjet bör riktas mot lagstiftaren. Genom att påverka politiska beslutsfattare är det möjligt att uppnå förändring – lagtexter kan ändras och myndigheter kan få förändrade uppdrag.
De anställda på Försäkringskassan är vanliga människor med arbetsuppgifter som statstjänstemän. Deras möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter begränsas av såväl lagstiftningen (som det ska vara) samt storleken på de resurser som finns att tillgå inom myndigheten (så ska det inte behöva vara).
Vi behöver vända den utvecklingen. Det finns goda förutsättningar att göra det just nu, med en ny socialförsäkringsminister, nya personer på ledande uppdrag i Försäkringskassan samt ett nytt uppdrag till den nye generaldirektören.
Det politiska och det samhälleliga samtalet behöver hänga ihop med lagen och Försäkringskassans styrning, och den ska märkas i myndighetens sätt att administrera försäkringen. Detta måste den politiska uppdragsgivaren se till.
Men det räcker inte. Försäkringskassan behöver också arbeta mycket mer på att öka förtroendet bland samtliga aktörer som kommer i beröring med sjukförsäkringen. Det kan ske genom förbättrad kommunikation på alla nivåer för att bygga relationer och skapa ömsesidig förståelse för försäkringens villkor, andra samhällsfunktioners ansvar samt våra olika uppdrag.
Med sådana åtgärder kan den negativa utvecklingen brytas och de anställda på Försäkringskassan få en tryggare och bättre arbetsmiljö.
Thomas Åding
Vice ordförande för ST inom Försäkringskassan
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
