Brist på information
Statliga tjänstemän har sämre tillgång till information än studenter, skriver Niclas Lindberg och Ulrika Domellöf Mattsson. De vill att staten centralt ska upphandla elektroniska informationstjänster.
I dagens samhälle ställs höga krav på människors informationskompetens och på en effektiv struktur för informationsförsörjningen. Var och en kan förstå att det är av avgörande betydelse att experter, handläggare och tjänstemän på statliga myndigheter har tillgång till relevanta elektroniska informationskällor. Verkligheten är i dag en annan på många svenska myndigheter.
Sverige har till skillnad från sina nordiska grannländer ingen central upphandling av information för myndigheter. Många svenska statstjänstemän har därför sämre tillgång till information än studenter, forskare och lärare vid universitet och högskolor.
Den centrala upphandlingen av elektroniska informationstjänster i Sverige bör utökas så att även statliga myndigheter kan ansluta sig till avtalen.
Det finns cirka 550 myndigheter i Sverige. Om man bortser från de myndigheter som har färre än tio personer anställda, inte är statliga, inte är högskolor, universitet eller biblioteksmyndigheter, såsom Kungliga biblioteket, Statens ljud- och bildarkiv och Talboks- och punktskriftsbiblioteket återstår 222. Av dessa har 75 stycken någon funktion som går att betrakta som ett bibliotek. Men det är endast 23 stycken som är öppna för allmänheten och därmed kan ta del av Kungliga bibliotekets centrala avtal för databaser. Återstår gör alltså cirka 200 myndigheter som på egen hand måste upphandla centrala avtal för databaser.
Kungliga bibliotekets ansvar är begränsat av regeringens regleringsbrev till att »förbättra och effektivisera informationsförsörjningen inom högre utbildning och forskning«. För att Sverige ska hamna på åtminstone samma nivå som de nordiska grannländerna krävs lika åtkomst för alla statstjänstemän. Det kan lätt åtgärdas genom att Kungliga biblioteket får sitt uppdrag utökat till att ansvara för upphandlingen av elektroniska informationskällor till statliga myndigheter, så att alla myndigheter får möjlighet att ta del av dem.
Svensk Biblioteksförenings rapport Myndighetsbibliotek – Förutsättningar, problem, utmaningar innehåller bland annat en jämförelse av upphandlingssituationen i de övriga nordiska länderna och visar att det utanför Sverige finns en annan helhetssyn på upphandlingar av elektroniska resurser. I Danmark, Norge och Finland kan samtliga statliga myndigheter som så önskar ansluta sig till de nationella avtalen. I Sverige flyttas dessutom ansvaret för att teckna statliga ramavtal för inköp av tryckta böcker, prenumerationer på tidningar och tidskrifter och rättsdatabaser runt på olika myndigheter. Rapporten efterlyser ett långsiktigt ansvar för ramavtalen för bättre kontinuitet och effektivisering av verksamheten.
Rapporten är en i raden som visar på att det saknas samordning och riktlinjer inom Sveriges biblioteks- och informationsväsen. Det duger inte, Sverige är en kunskapsnation som borde kunna erbjuda sina statsanställda en effektiv och samordnad biblioteks- och informationsresurs. Sverige behöver en nationell bibliotekspolitik, och tillgång till elektronisk information för statsanställda är en självklar del i en sådan politik.
Niclas Lindberg
Generalsekreterare Svensk Biblioteksförening
Ulrika Domellöf Mattsson
Svensk Biblioteksförenings statliga nätverk
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.